Torsdag 11 mars kl 19.00 i Hagakyrkan: Saving grace.
En mässa med Bob Dylans gospellåtar.
Medverkande: Mattias Hellberg, Valdemar, sångare ur London Community Gospel Choir, predikan: Ludvig Lindelöf.

Fredag 12 mars kl 20.00 i Annedalskyrkan: Kärlekens väg.
En ny och tredje mässa med musik av Eldkvarn. Efter de tidigare mässorna Kärlekens törst och Kärlekens låga kommer nu denna.
Medverkande: Eldkvarn, predikan: Cecilia Nyholm

Lördag 13 mars kl 20.00 i Annedalskyrkan: She.
En mässa med Emmylou Harris sånger.
Medverkande: Kajsa Grytt, Anna Stadling, predikan: KG Hammar.

Läs mer här.

David Ekh och Gunnar Frick under She-mässan i september 2008. Bild: Emmanuel Ingelsten.

The list blev en stor publikframgång – och hon och maken, producenten och gitarristen John Leventhal, har verkligen lyckats göra något personligt av de gamla klassiker de valt ut. (Och jodå: innan konserten bekräftar Rosanne för min gode vän Lasse Lindfors att det kommer att komma en The list, volume two.)

Tillsammans står de nu, äkta paret Cash och Leventhal, på ett utsålt Nalen, och bjuder på en hel rad av låtarna från The list. Och de funkar lika bra, faktiskt ännu bättre, live. Även om det blir coolt och tillbakalutat här liksom på skivan, så finns det ofta mer energi här. Vilket framför allt beror på John Leventhals magnifika gitarrspel. Ett gitarrspel som inte lämnar något övrigt att önska; det är lika lyhört som initiativrikt, lika coolt som energiskt, lika dynamiskt som effektivt. Ja, han har en hel orkester i den där gitarren. Jag lovar att ingen saknar ett fullt band denna kväll. Han får dessutom med den äran agera sång-stand-in för några av skivans gästartister, som Bruce Springsteen och Elvis Costello.

Rosanne Cash & John Leventhal framstår lite som den mogna nattklubbsversionen (nåja, der är mer blues och rock’n’roll än så, men hela tiden coolt och elegant) av Gillian Welch & Dave Rawlings.

Rosanne Cash är egentligen en ganska begränsad sångerska, men hon har personligheten, värmen och professionaliteten. Och hon är en smått fantastisk låtskrivare. (Hon är för övrigt det enda av Johnny Cash’s fem barn som verkligen fått ärva hans begåvning.) Så förutom grymma versioner av The list-låtar som The long black veil, Sea of heartbreak, Girl from the north country, I’m movin’ on, Motherless children med flera, får vi också höra några av hennes egna låtar, bl a fyra låtar från förra skivan Black Cadillac: titellåten, Radio operator, Burn down this town och The world unseen. Vi får även några äldre, som den fantastiska September when it comes och Seven year ache, hennes stora genombrottslåt från 1981. Som första extranummer, ensam med gitarr sjunger hon en gripande version av The wheel, titellåten från hennes kanske allra bästa skiva i mina öron.

En låt av pappa Johnny får vi också (hon avfärdar annars önskemål om hans låtar med att ”you would’nt go to your daddy’s office and do his work, would you?”), Tennessee Flat Top Box, som hon hade en number one-hit på countrylistan med 1987. (Pappa Johnny nådde faktiskt bara elfte plats när han släppte den 1961.) Hon tillägnar den Lasse Lindfors, som var god vän med pappa Cash.

”Nästa gång ska vi spela på ett ställe med sittplatser”, lovar Rosanne Cash innan hon lämnar oss. Visst, det vore trevligt, särskilt för dem som är korta, men en sådan här kväll var det nog ingen som tänkte på att de var trötta i fötterna eller hade ont i benen. I alla fall glömde jag helt mitt nageltrång i höger stortå.

Men trots prisglansen andas allting lågbudget. Det är en långsamt berättad och lågmäld historia om 15-årige Sebbe (Sebastian Hiort af Ornäs), som är mobbad i skolan och som lever med mamman Eva (Eva Melander), som inte orkar vara mamma. De mobbande skolkamraterna gör inga starka skådespelarinsatser, men ändå är det just i enkelheten, som trovärdigheten växer fram.

Den som tar sig tiden att se denna film får uppleva en stark och smärtsam berättelse, utan självklara svar. Den utspelar sig i ett nyfattigt Sverige, som många av oss sällan eller aldrig upplever på nära håll. Mitt i sin förnedring är Sebbe Kristuslik, genom att hela tiden vända andra kinden till, älska och förlåta, men utan att bli en kliché. Men det finns också en punkt i filmen, som leder mina tankar till en helt annan sorts martyrer – dem som vi betraktar som fanatiker. Jag funderar för mig själv om det är där regissören Babak Najafi placerar sin verkliga poäng, i ett försök att hjälpa oss andra att förstå den desperation, som ibland föder våld och död, snarare än förlåtelse och kärlek.

Men de är oerhört samsjungna, jag lyssnar till nya skivan och kan knappt tro att det är live. För den som föredrar sin gospel mindre skrikig är den här kören ett säkert alternativ. Deras repertoar drar på den här skivan mer åt lovsångshållet – så har de också med gäster som Israel Houghton och Jonathan Butler. Det är inte riktigt min kopp te det här … jag tycker att det låter för strömlinjeformat och tillrättalagt, typ som min barndoms Maranatha Singers. Men ingen kan säga annat än att det är medryckande. Och New Jerusalem med fantastiska sopranen TaRanda Greene är lätt bästa låten på skivan.

Här får punkrocken stå tillbaka för pop/rock på svenska. Country, pop, rock, visa och progg samsas hur bra som helst. Och texterna om att bli äldre, med allt vad det innebär av här och nu och återblickar, känns naket ärliga och inte det minsta pretentiösa. Skulle Millencolins saga vara all så finns det här mer än nog att bygga vidare på. Och Jeremias i Tröstlösa mår nog bara gott av att få lite konkurrens som bygdepoet. På samma sätt som Eldkvarn och Lars Winnerbäck besjungit Norrköping respektive Linköping så är det den stora småstaden på närkeslätten, och uppväxten där, som besjungs här.

Crazy heart bygger på en roman av Thomas Cobb, och Jeff Bridges spelar den nedgångne, alkoholiserade countrysångaren Bad Blake, som sett sina storhetsdagar försvinna i backspegeln och som nu åker runt och spelar på barer och bingohallar på olika småorter. Det var många år sedan han skrev en sång, men han har legendstatus och många vill ändå höra hans gamla låtar. Hans musik har mycket mer med 70- och 80-talets s k outlaw-country att göra än dagens Nashville-country.

Hans självdestruktivitet är inte utstuderad eller aggressiv, snarare desorienterad och uppgiven, och Bridges spelar än en gång en (för det mesta) charmerande slusk med bravur. Utan stora åthävor, med nyanser och stor trovärdighet.

Vid en spelning i Santa Fe möter Bad Blake journalisten Jean Craddock (spelad av Maggie Gyllenhaal), en betydligt yngre ensamstående mamma med en fyraårig son, Buddy. Det som börjar med en intervju leder till förälskelse och en (omöjlig?) relation. Ska det bli Blakes räddning och väg bort från sitt tämligen miserabla liv?

Eller är det den yngre och framgångsrike countryartisten Tommy Sweet (Colin Farrell) som ska få honom på fötter? Sweet spelade en gång i tiden i Blakes band och Blake var hans mentor på vägen upp. Men Blake känner sig nu sviken av sin unge lärjunge, har svårt att ta att det nu är Sweet som säljer skivor och drar de stora massorna. Sweet har dock inte glömt sin läromästare, och han kommer med olika erbjudanden.

Crazy heart är en liten enkel film, utan stora pretentioner. Den berättar en gripande historia rakt upp och ned. Men då historien bärs fram av ett briljant skådespeleri och bra musik växer den till en riktigt stor film. Framförallt handlar det om Jeff Bridges, som här verkligen gör sitt livs roll. Han visar sig också kunna sjunga – alla skådisar i filmen sjunger själva – och skulle lätt kunna börja ge ut skivor och turnera. Fick han dessutom som här ha T Bone Burnett som producent, ja, då vore nog succén ett faktum. (Han sjunger fyra låtar på CD:n med filmens soundtrack.) Han har dessutom precis den rätta looken. (Om det nån gång ska spelas in en film om Waylon Jennings, då vore Bridges klockren i huvudrollen.)

Det sägs att filmens ”tag-line” är: The harder the life, the sweeter the song. En sliten klyscha, visst. Men vi älskar ju att tro på klyschor. Och vi älskar lyckliga slut, hur de än ser ut.

Se den officiella trailern för Crazy heart:

Hon har här anammat en stil som annars varit förbehållet dystra bluessnubbar, alla låtarna är oroliga eller lessna eller liksom uppgivna. Men det betyder inte att det låter uppgivet. För det gör det inte, Linda Ström har en stark och liksom sprucken sopran, som kan låta skör ena stunden, kraftfull nästa. Hon sjunger ofta som att hon ska börja gråta när som helst. Här har vi en kvinna som står för sin rätt att vara patetisk!

Och musikalisk pondus har hon och hennes medmusiker/producenter – det låter så säkert och homogent rakt igenom. Snygga arr också – älskar Frälsis-blåset i Du är mitt uppdrag, eller aaah-körerna i I varandras armar. Allsång som känns i hjärtat.

Med tanke på de båda artisternas respektive bakgrund är låtarna ganska uppenbara, ett slags indierock som kliver in i en elektronisk lekstuga.

Flera av låtarna är skönt tillbakalutade och går i ett behagligt mediumtempo. Visst trycker Danger Mouse på lite av sina roliga ljudknappar och vips blir det lite intressant. Men de går aldrig utanför trygghetszonen. Tyvärr blir det därför lite tråkigt i längden och Brokens Bells debut kommer nog aldrig nå längre än att bli ett bra bakgrundsljud på laidback-klubbarna i storstäderna.

Idag nåddes jag av budet att Mark Linkous, frontfigur i bandet Sparklehorse, inte längre finns ibland oss. I lördags valde han att ta sitt liv. (Läs mer om det här.) Jag blev väldigt ledsen, Linkous var en av mina musikaliska hjältar.

Byt ut ”poesi” i citatet ovan mot ”Sparklehorse” och du har en bra beskrivning av Mark Linkous och hans musik: han gjorde det förvridna vackert. Linkous experimenterade med distortion, feedback, röstförvrängningar och konstiga ljud, och ur detta växte något av den vackraste musik jag hört. Till viss del handlade det om att han trots – eller kanske just på grund av – det experimentella aldrig tillät sig att tappa fokus på själva låten, på melodin. I grunden var många av hans låtar närmast folksånger, med rötterna djupt i den amerikanska traditionen. Även textmässigt, där sångerna inte ryggade för kärlekens mörka undertoner.

”Jag är bättre på att göra långsam musik är popmusik”, förklarade han i en intervju. ”Det är svårt att dekonstruera popmusik och få den att låta intressant och fängslande.”

Ett intressant ordval, dekonstruera. Jag vet inte om Mark Linkous läst den franske filosofen Jacques Derrida, men dekonstruktion var uppenbarligen ett sätt för honom att närma sig musik och produktion: att plocka ned och isär musiken i dess beståndsdelar, för att hitta dess innersta budskap, dess dolda kärna. För att sedan sätta samman och bygga upp igen, genom att förstärka och förvränga. Allt utifrån den låtens innersta kärna han funnit.

I inledningen till en av sina noveller skriver Klas Östergren om en utdöd kultur i Sydamerika, berömd för sitt konsthantverk. I målningar, textilier och utsmyckningar återkom mycket komplicerade mönster: ”Men i varje mönster fanns en avvikelse, en vinkel som var skev, eller en färg som bröt av symmetrin. Utan denna dissonans skulle mönstret bli alltför perfekt och statiskt, anden skulle aldrig hitta ut, kvävas i fullständig logik. I det som kan se ut som ett misstag öppnas en glipa, en ventil där en mening kan sippra ut i ett meningslöst kaos.”

Det där har hade också förstått, Mark Linkous. För hans musik följer aldrig helt givna mönster, musiken är inte rätvinklig, man kan i det stillsamma och vackra överraskas av ett plötsligt tempobyte eller konstiga elektroniska ljud som låter helt ”off”. Och just genom detta skapas något unikt och levande, en glipa, en ventil – där sångens ande hittar ut. På samma sätt tycktes han ibland använda de enstaka riktigt skramliga rocklåtar som ibland dyker upp på han skivor: som något som stack hål på stämningen, som ruskade om och bröt av mot symmetrin, mot den ganska lugna lunken i övrigt.

Jag har alltid sett Mark Linkous musik som en tydlig avspegling av honom själv: mitt i det mörka, brustna och ibland kaotiska finnns en tydlig strimma av ljus och av hopp som bärs fram av en vacker men skör melodi. Linkous själsliv var kaotiskt, det vet vi, sedan många år åt han olika mediciner mot sina svåra depressioner. Kanske var det bara mot den bakgrunden han kunde skapa den musik han gjorde. En musik som mot en mörk fond och med bitvis ganska surrealistiska texter ändå gav uttryck för mycket skönhet, kärlek och – hopp.

Själv såg han alla sina skivor som hoppfulla. Och det är precis det de är i mina öron. Men tydligen var de inte hoppfulla nog att övertyga honom själv.

”It is with great sadness that we share the news that our dear friend and family member, Mark Linkous, took his own life today. We are thankful for his time with us and will hold him forever in our hearts. May his journey be peaceful, happy and free. There’s a heaven and there’s a star for you.”

Mark Linkous blev kanske mest uppmärksammad i Sverige då han producerade och starkt präglade första skivan från Nina Perssons soloprojekt (så kallades det då) A Camp 2001. Han har även producerat Daniel Johnston, och var den senaste tiden tillsammans med Danger Mouse (Gnarls Barkley m fl) och filmregissören David Lynch inblandad i skapandet av multimediaprojektet Dark night of the soul.

Mark Linkous och Sparklehorse – vars musik Rolling Stone kallar ”ambient psych-folk” – besökte senast Sverige hösten 2006 då de turnerade efter sin fjärde skiva Dreamt for light years in the belly of a mountain (vill dock minnas att de bara spelade en eller två av låtarna från den skivan vid konserten på Debaser Medis).

1996 var Mark Linkous kliniskt död i några minuter efter att ha tagit en överdos av antidepressiva medel under en Englandsturné. Han var medvetslös i 14 timmar och låg i en ställning som gjorde att blodcirkulationen till benen bröts. När läkarna skulle räta ut hans ben, fick han en hjärtattack. Efter sju operationer kunde han gå med hjälp av skenor på sina båda ben, men sin forna styrka återfick de aldrig. I en intervju i Rolling Stone 1999 berättade han:

– Under en tid var jag verkligen rädd att när jag tekniskt sett var död – vilket jag antar att jag var i fem minuter – att den del av min hjärna där min förmåga att skriva låtar satt skulle ha blivit skadad.

Men så var verkligen inte fallet. Han skrev och spelade in tre smått fantastiska Sparklehorse-skivor sedan dess. Enligt uppgift var han också klar med en ny och femte skiva innan han valde att avsluta sitt liv.

Saknaden är stor. Men hans musik lever kvar. Vila i frid, Mark.

Sparklehorse, diskografi

* Vivadixiesubmarinetransmissionplot (1995)
* Good morning Spider (1998)
* It’s a wonderful life (2001)
* Dreamt for light years in the belly of a mountain (2006)

På kvällen, i min loge, efter föreställningarna brukade jag skölja upp mina nylonstrumpbyxor. De höll passformen bättre då. Jag kramade ur dem och hängde upp dem på en galge. Tog mina saker, släckte lampan och gick därifrån.

En kväll, då jag kommit en bit på väg till tunnelbanan, kom jag på att jag glömt nåt i logen. Jag gick tillbaka. Då jag öppnade dörren hörde jag ett märkligt ljud. Det låt som att det var något som droppade …

Jag tände lampan och fick se vad det var. Strumpbyxorna. Självklart! De hängde där och droppade. Självklart. Men jag hade aldrig tidigare hört det. För jag hade alltid varit på väg hem vid det laget.

Vad händer i ett rum när man lämnat det?

Även ett rum i stillhet är ju inte oberört av tidens gång. Damm kommer till ro. Solen passerar burspråket. Äpplena ruttnar i fruktskålen. Kvalstren frodas i sängkläderna. Och fanéret på den där gamla asken du köpte i antikaffären bågnar allt mer.

Det finns en dikt av Bruno K Öijer, där han beskriver hur han på väg in i sin lägenhet stannar till, tvekar, blir stående ett tag med nyckeln i dörrlåset. Han får en känsla av att någon eller något befinner sig där inne. Och han ger detta främmande osynliga lite tid att komma i ordning innan han kliver in. Detta främmande osynliga …

Det finnas något romantiskt över tomma, liksom lämnade, rent av övergivna rum. Jag tänker på badpensionat vid havet off season. Havsbrisen som fläktar i de skira, vita gardinerna och rummen som andas minnen från en svunnen storhetstid.

Har ni tänkt på att det är något visst med hur sommarnöjen skildras på film. När det är dags att återvända och öppna upp för säsongen sveper någon in i rummet och slår upp fönsterluckorna på vid gavel. Dagsljuset faller in över golvet och alla möbler är begravda under vita lakan. Dessa vita lakan. Finns det nån människa som gör så? Idag? Eller, gjorde man verkligen så förr? Vad var det i så fall man skulle skydda möblerna från. Damm. Råttskit. Eller kanske det främmande osynliga … Som huserar där när inte vi är där.

Vad händer i ett rum då man lämnat det?

Min son gick och tränade Taekwondo för några år sen. Då fick de lära sig nåt som jag tror är genomgående för alla kampsporter. Med en speciell gest hälsar man på träningsrummet innan man går in. Och efteråt tackar man rummet med samma ritual. Rummet blir besjälat. Lite som ett kyrkorum. Det tilltalade mig.

Jag ser rummet. Rummet ser mig. Och jag får en förstärkt känsla av att finnas till.

(Krönikan har tidigare publicerats i Trots Allt.)

Jag kan inte göra något annat än att beundra Oskar Humlebos mod att göra långsamma, finstämda och lågmälda poplåtar, burna av det enkla elgitarr-plockandet och den ljusa sköra rösten. Det skulle vara så enkelt att ta med några mer fartiga popsånger för att lätta upp stämningen. Men Oskar Humlebo jobbar inte riktigt så. Det är konsekvent långsamt (okej då, When my heart was high är lite mer beatig, det kan jag hålla med om!) och på sina håll nästintill stillastående.

Jag tycker även att tematiken i texterna funkar väldigt bra med musiken. Där finns en längtan efter skönheten, understrykningar av värdet i det icke-materiella och uppriktiga böner om bot och bättring.

Han brukar aldrig göra någon hemlighet av att han inspireras mycket av sakral musik. Det är verkligen sakralt så det förslår, på sina håll rentav andligt. Så vackert är det!

Kanske hämtar han hem billiga poänger hos mig, jag har nämligen en förkärlek för långsam melankolisk popmusik. Kanske har jag svårt att se nyktert på ett sådant här album i mitt glada rus över att någon vågar göra långsam och lidelsefull popmusik utan att skämmas. Men jag kan inte hjälpa det, jag har inte kraft nog att stå emot.

Se Moto Boy spela låtar från nya skivan på XL Live: