Sajten ligger dock uppe tillsvidare och allt arkivmaterial finns kvar.
Välkommen att botanisera bland en mängd texter! ]]>
Sajten ligger dock uppe tillsvidare och allt arkivmaterial finns kvar.
Välkommen att botanisera bland en mängd texter! ]]>
Sajten ligger dock uppe tillsvidare och allt arkivmaterial finns kvar.
Välkommen att botanisera bland en mängd texter! ]]>
Spelningen färgas lika mycket av erfarenhet och pondus som av ödmjuk generositet. Dynamiken mellan det innerligt sköra å ena sidan och det tungt svängiga å andra sidan, gör konserten – för att inte säga varje låt – till en omväxlande resa som tar mig med till ständigt nya platser. Som hos så många band i americana- och sydstatsmusiken är stämsången grädden på moset; det som lyfter och skapar en osviklig känsla av lätthet och värme, oavsett hur tungt det gungar under den.
Framför den stabila rytmsektionen, trummisen John Chipman och basisten Seth Witney, turas Gordy Quist, Ed Jurdi och Colin Brooks om att briljera vid sångmicken och med sina instrument. Alla tre är ypperliga gitarrister, med egna sound och egna uttryck. Brooks spelar dessutom gudomlig lap steel, och Jurdi är lika hemma vid pianot.
Med tanke på att Quist, Jurdi och Brooks från början var soloartister med egna karriärer – singer-songwriters som delade scen på Austin-klubben Momo’s och som till slut slog sina påsar ihop – är kanske inte det mest imponerande att de lyckats behålla sin individualitet, utan att de lyckats underordna sig varandra, samspela och bli ett band i ordets mest grundläggande betydelse. För trots olika låtskrivare och olika leadsångare blir det aldrig spretigt, deras olika nyanser gör bara musiken och soundet större och bättre. (Jämförelsen med The Band blir igen oundviklig.) Jurdi har den lite souligare rösten, Quist den mer countryaktiga och Brooks den med lite mer Texas-edge. Tillsammans utgör de ett ovedersägligt bevis på att helheten är större än delarna tillsammans.
Vet inte om jag ska ägna mig åt fler försök till beskrivningar. Det känns så futtigt när man är överkörd och övertygad. Band of Heathens bjöd på en stor musikupplevelse denna kväll. Svindlande gitarrdueller, kakafoniska crescendon – men också innerliga och hjärteknipande sånger om livets och kärlekens irrgångar och snubbeltrådar. Oavsett om de spelade gospelsvängande One more step, sydstatsgungande Medicine man och Jenny was a keeper, Santana-doftande Gravity, storstadssouliga The other Broadway, ödesmättat bluesiga Blood in the water, countryballadiga Gris, Gris Satchel eller gjorde tung bluesrock av Gillian Welchs Look at Miss Ohio, gjorde de det med totalt fokus, stort hjärta och kreativ spelglädje. I min värld blir inte musik mycket bättre än såhär.
Även om det finns en hel del upptempo här – Six white Cadillacs och New Orleans är den svängigaste swamprocken hon fått ur sig på väldigt länge – är hon fortfarande vemodets och de sorgsna sångernas mästarinna. Här finns mycket reflektion kring livets gång och dödens ofrånkomlighet. The road handlar om hennes vän och ”upptäckare” Gram Parsons, som dog redan 1973, och Darlin’ Kate om folksångerskan och vännen Kate McGarrigle som gick bort förra året. I Lonely girl och Nobody funderar hon över ensamhet på ålderns höst, i Goodnight old world finner hon tröst hos sitt lilla barnbarn: ”But here is this child, to soften the sorrow.”
Samhällsengagemanget finns förstås också här. Hon sjunger om hemlöshet i Home sweet home, om följderna av orkanen Katrina i New Orleans och om det rasistiska mordet på en färgad pojke 1955 i My name is Emmett Till (en blinkning till Bob Dylans The death of Emmett Till).
Skivan avslutas med Jay Joyces Cross yourself, en trösterik sång om döden, där Gud välkomnar sitt barn hem: ”Come to me, cross yourself, come to me.” En stark avslutning på en stark skiva.
(Recensionen tidigare publicerad i Dagen.)
]]>Så vi börjar i fakta: Klungan kommer från Umeå och består av Sven Björklund, Mattias Fransson, Olof Wretling och Carl Englén. De har satt upp ett tiotal föreställningar, bland annat Stämning, Jag är en fågel nu och Det är vi som är hemgiften (sändes nyligen i SVT). De ligger också bakom humorprogrammet Mammas nya kille i P3 och SVT-serien Ingen bor i skogen. I Det är vi som är hemgiften (2008) inledde de ett samarbete med koreografen Birgitta Egerbladh. Samarbetet fortsätter i den nya föreställningen – vilket bland annat gör att de olika karaktärernas kroppsspråk nu och då övergår i en dans lika kantigt hämmad som stiliserat intensiv. Därmed kan jag också lägga begrepp som ”visuell” och ”koreograferad” till mina försök att beskriva det de gör.
Mattias Fransson och Sven Björklund ”släktenforskar” med hjälp av soprumsmaterial. Bild: Andreas Nilsson
Se oss flyga… hade premiär på Sagateatern i Umeå, där den spelades hela februari. Sedan en månad på Dansens Hus i Stockholm och en vecka i Umeå igen, denna gång på NorrlandsOperan. I höst väntar nya spelplatser, med start på Kulturens Hus i Luleå i september.
Föreställningen bygger liksom de tidigare på en rad fristående scener, dock färre och längre denna gång. Här finns ett löst familjetema. Mycket utspelar sig i köksmiljö (renskalad och snygg scenografi av Ulla Karlsson), så man skulle kanske kunna sätta etiketten ”diskbänksabsurdism” på det som utspelar sig på scenen. För i botten finns hela tiden en plågsam realism, som sedan tar sig de mest absurda uttryck.
Se oss flyga… handlar om ensamhet, sorg, anpassningsproblem och bristande kommunikation – men kanske framförallt om oförmågan att hantera sitt liv, att ”ta tag” och gå vidare. Än en gång möter vi en rad fumliga, tragiska, misslyckade, ofta ganska självömkande män. Alla gestaltade med en anmärkningsvärd omsorg och kärlek. En del figurer känns igen – som sjukpensionären Lars Stenberg, som här tar oss med till sin fantasivärld, och nycirkusartisten Katla, som får reda på sanningen om sin familj. Här finns också Gossen som beslutat sig för att bli vuxen, men som är rädd för ”ansvarsbiten”. Liksom Lacken, som ger sig på ”släktenforskning” för att finna ut varifrån han fått ”sämsttendenserna”.
Olof Wretling som gossen som bestämt sig för att bli vuxen och som nycirkusartisten Katla. Bild: Andreas Nilsson
Det finns likheter mellan Klungans scenkonst och Roy Anderssons filmskapande: de rör sig båda kring tragiska, tilltufsade människor och humorn är ofta svart. Båda präglas också av ett tydligt klassperspektiv, även om Klungan inte tycks ha Anderssons vilja att göra politik av det.
De skratt Klungan framkallar är aldrig elaka eller hånfulla. Ibland vill de fastna i halsen, men för det mesta bryter de sig loss i befriande gapskratt. Ofta är det igenkänningens och medlidandets skratt. Inte sällan är det också överraskningens skratt, då det som kanske framförallt kännetecknar Klungan är oförutsägbarheten – deras historier kan ta de mest oväntade vändningar.
Klungan väjer inte för livets tragik utan satsar på konfrontation och överdrifter av det svåra och svarta. Det tilltalande med en så utpräglad tragikomik är att den är så mänsklig, så … sann. För det August Strindbergs ”det är synd om människorna”, Leonard Cohens ”there’s a crack in everything” och Paulus ”alla har syndat” har gemensamt är att de uttrycker en erfarenhet av livet och människan vi alla på djupet delar. En svärta, en brustenhet som står i bjärt kontrast till de ljusa och vackra sidor av livet och världen vi försöker hålla fast vid. Ett glapp vi måste våga erkänna och hitta sätt att hantera.
Där kan humorn i sina bästa stunder vara en fantastisk hjälp. I Klungans sällskap kommer skrattet som en befrielse, som nåd och avlösning. Som något som vrider proportionerna rätt.
(Texten har tidigare publicerats i tidningen Dagen.)
]]>Fångande melodier finns det gott om även här, som den snärtiga singeln Hard to come by, den lite väl 80-talsflirtande A better och den Kate Bush-doftande She don’t lie. Men här finns också lite mer sökande låtar. Den vackert svävande Rafael – en vädjan till ängeln Rafael om hjälp och ledning – tillhör mina favoriter. Duetten med Adam Olenius från Shout Out Louds i Hole in you – om vad eller vem som kan fylla det där tomrummet inom oss – är varm och intagande utan att bli smörig. Allra bäst är Give it up – om att våga ge upp och söka förlåtelse – där den bluesiga versen övergår i en urstark refräng. En låt som borde göra självaste Madonna avundsjuk.
Röstmässigt använder Jennie Abrahamson ett lite bredare register här, men lyckas som tidigare landa i ett lätt vemodigt uttryck, vilket passar texterna väl. Det finns i hennes sånger ett genomgående tema av längtan att hitta rätt i livet; en kamp för integritet, för en tro och livssyn som befriar och inte stänger in. Jag tycker att denna längtan och kamp nu mer än någonsin uttrycks i musiken, vilket lyfter helheten.
(Recensionen har tidigare publicerats i tidningen Dagen.)
]]>På den första studioplattan sedan 2006, Small source of comfort, känns Cockburn piggare än på länge; här finns en intagande lätthet i anslaget. Skivans låtar har kommit till under flitigt resande mellan hemlandet och USA, men också under en resa till Afghanistan, där hans bror är läkare i den kanadensiska FN-styrkan. En av skivans starkaste sånger, Each one lost, handlar om en ceremoni då två dödade soldater ska fraktas hem. ”Each one lost is everyone’s loss, you see”, sjunger Bruce i en protest mot krig och dödande – utan att hamna i förenklingsdiket. En av skivans fem instrumentallåtar, The comets of Kandahar, är också inspirerad av Afghanistan. Cockburn, som är en briljant gitarrist, bjuder tillsammans med violinisten Jenny Scheinman på ett av skivans svängigaste och mest inspirerade ögonblick.
I Call me Rose leker Bruce Cockburn med tanken att president Nixons återfötts som en fattig kvinna; en absurd, men mycket bra, låt om makt och ansvar. Avslutande psalmen/vandringssången Gifts är något av en live-klassiker, skriven redan på 1960-talet, som nu äntligen kan höras på skiva.
(Recensionen har tidigare publicerats i tidningen Dagen.)
]]>För det är ju fortfarande bra. Hello Fear påminner om Franklins mera ”churchy” album, typ The rebirth of Kirk Franklin. Det låter långa stunder så traditionellt att jag funderar på var innovatören och nyskaparen Franklin har tagit vägen. Lovsångsvännerna kommer gilla The Moment #1 och The Moment #2, stilla, innerligt och urvackert sjunget med stråkar. Men det är låtar som avslutande A God like You som lyfter skivan, med en glatt studsande refräng där Kirk Franklin hojtar före som han brukar. Fler sådana låtar hade inte skadat!
Textmässigt är Franklin fortfarande avväpnande ärlig om sina svagheter, här gör han upp med sina rädslor, tydligast i det spoken word-spår (The story of Fear) där han säger: ”A kid afraid to close his eyes in sleep/can’t you hear me studder every time I speak/Fear said hello when she left me weak/loved me and left me with abandonment issues…”
Jag gillar Before I die med sin rockigt kaxiga attityd av ”jag måste leva innan jag dör” och en refräng som upprepar ”right now, right now, right now”… Förstasingeln I smile är snyggt svängig och soulpolerad med en i och för sig fånig text om att lyfta blicken och le trots finanskris och depression. I övrigt är det för många transportsträckor, där den fantastiska sånginsatsen inte räcker för att kompensera bristen på starka melodier, det må vara hur välproducerat och fint glänsande som helst.
]]>En tidig morgon rör sig ett fordon rakt ut mot ödemarken. Passagerarna rör sig över tre generationer; det är jag och min farfar. Destinationen är våra gemensamma rötter, vårt gemensamma ursprung.
Plötsligt slungas jag tillbaka in i samhällen och marker där min farfars far växte upp och sedermera min farfar såväl som min far. Vi pratar och farfar berättar om tider då de flesta tvingades vara mer eller mindre självförsörjande och där landsbygden var långt ifrån det som jag trampar omkring i idag; en öde slätt där en spöklik dimma ligger över sjön.
Fält och insjöar var fulla av liv och aktiviteter. Barnen gick över hagar och längs grusvägar för att komma till skolan. Bygder som dessa har inte förändrats, bara urholkats; det är rörande vackert då årstiderna rör sig över landet. Inne i skogen rinner bäckar tyst genom landskapet. Ett kyrktorn reser sig över gran och tall och pekar mot en orolig sky.
Under en promenad med min farfar längs en övergiven strand berättar han att det förr här låg kilometervis med timmer och att ångbåtar rörde sig i skytteltrafik över sjön, för att transportera timret till olika bygder och fabriker.
När jag besöker dessa trakter med min farfar fylls jag av någonting som får mitt livshjul att gnissla och tjuta. Plötsligt känns inte allt lika flyktigt. Det som tidigare rann förbi mig snabbt passerar nu långsamt som sirap och sätter spår, gör avtryck och förändrar mig på något obeskrivligt sätt. Jag får känslan av att jag påverkas av omgivningarna på ett sätt som står i kontrast till livet i storstaden, där det handlar om vara denna någon som påverkar. Ord som stress och krav känns lika avlägsna som höghus och avenyer.
Det ligger något vemodigt i att platser som för bara 60 år sedan sjöd av liv, idag ligger öde och slumrar i tidens oändliga obarmhärtiga mortel; bensinstationen, dansbanan och affären har krossats av kommersialismen och kapitalismens krafter.
Det här är vidder som ger liv, inte förbrukar det. Fält som formas när nordanvinden blåser igenom och inte hindrar dess framfart. Detta är landsbyggd som på ett diffust sätt och utan övertalningsmetoder gör att man anar något större i tillvaron. Genom att närma mig dessa ödetrakter, närmar jag mig kärnan i tillvaron, där urkrafter suger tag i skosulorna medan jag långsamt strövar över slätterna. Att låta vinden som insjön drar med sig passera genom mig får mig att känna mig närmre mitt jag. Min blick försvinner ut över sjön och vandrar slött från udde till brygga till stranden långt borta på andra sidan för att sedan vilande landa på våg efter våg efter våg.
Jag kräver inga korrekta svar, inga fakta som kan beskriva skeenden jag ser omkring mig. Ingen vetenskap som förklarar hur allt hänger ihop. Jag vill sitta på en sten och låta träd och växter, vatten och vind, berg och vidsträckta landskap vara mina medresenärer på livsresan. Jag vill förundras, förbryllas och uppfyllas. Inte förklaras.
Och där, mitt på en liten slätt där min farfars far en gång odlade mängder av jordgubbar för att sälja på torget, känner jag mig mer närvarande och hemma än jag någonsin gjort den senaste 15 åren. Där, i de kyliga luftmassorna som en tidig höst kan föra med sig, fick jag en svag känsla av hur våra liv angränsar till varandra på ett djupare sätt än att jag bara delar samma väggar med främlingarna i min hyresrätt.
Vad säger det egentligen att olika platser kan påverka mitt välbefinnande och hela mitt väsen på ett så markant sätt? Vad vittnar det om att bara för att släkt har bott och levt på ett visst sätt så känner jag mig engagerad och involverad, som om att det finns en vibrerande dragningskraft i luften. Mitt ursprung som härrör från dessa platser vill mig någonting liksom jag vill dessa vidder något. Vad våra samtal kommer att handla om återstår att se. Kanske kommer vi med drömmande blickar fantisera om hur landsbygden åter reser sig ur sin dvala och hur människor flyttar tillbaka och fyller detta oändliga slättland med liv.
_ _ _ _ _ _
Johan Sommevåg är musiker, låtskrivare och mångsysslare.
När jag sitter på Uppsala Konsert & Kongress och översköljs av musiken är postamericana bara ett av de epitet som flyter upp till ytan. Kommarcountry är ett annat; de fyra musikerna på scenen – Bill Frisell, Greg Leisz, Carrie Rodriguez, Viktor Krauss – är alla briljanta solister som här fungerar som en dynamisk och ständigt svängande helhet. Tillsammans skapar de konstmusik av ett helt sällsynt slag.
Det som presenteras är projektet och albumet Disfarmer, en hyllning till den amerikanske porträttfotografen Mike Disfarmer (1884-1959), som under 1940- och -50-talet porträtterade en rad människor i sin hemstad Heber Springs i Arkansas. På skivan Disfarmer har Bill Frisell försökt att skapa musik utifrån hur han tänker sig att Mike Disfarmer tänkte och kände medan han fotograferade alla dessa människor. Han blandar egna låtar med tolkningar av några klassiska country- och blueslåtar.
På konserten projiceras ett bildpsel med ett antal av Disfarmers porträtt på två stora tredelade skärmar. Det är fantastiska bilder från hans enkla studio: svartvita och märkligt allvarliga. Män, kvinnor, barn, vuxna. Grupper, familjer, par, ensamma. Nästan alla med det gemensamma draget av något kargt, strävsamt och slitet. Amerikansk arbetarklass i sviterna efter depression och krigsår.
Bilderna och musiken fungerar synnerligen väl var för sig – upplevda tillsammans blir intrycket oerhört starkt, ja smått magiskt. Det erbjuder också en spännande möjlighet att under konsertens gång skifta och laborera med fokus, vilket känns befriande i den stjärnfixerade musikbranschen. Men, det är klart, visst är det stjärnorna vid instrumenten som imponerar mest och oundvikligen drar min uppmärksamhet till sig. Bill Frisell jobbar en del med programmeringar, effekter och små experimentella utflykter, men excellerar framförallt i melodier och snygga rena gitarrljud. Att äntligen få höra Greg Leisz – som är en mästare på pedal steel och dobro och har spelat med ”alla” – uppfyller mina högt ställda förväntningar: total kontroll och total känsla. Basisten Viktor Krauss (ja, han är bror med Alison) är den ende av de fyra som har en mer nedtonad roll, men han är den stadiga klippan, ryggraden som håller uppe hela bandet. Violinisten Carrie Rodriguez har fått uppgiften att ersätta Jenny Scheinman på den här turnévändan, en uppgift hon visar sig fylla med råge. Efter duettplattor med Chip Taylor och ett par fin soloplattor, sitter jag och väntar på att hon också ska sjunga. Något hon äntligen får chansen att göra i det första extranumret, då hon tillsammans med bandet ger oss en känsligt bluesig version av Hank Williams I’m so lonesome I could cry.
I övrigt handlar det om instrumentalmusik. Bland standards märks särskilt Arthur Crudups That’s alright mama och Hank Williams I can’t help it (if I’m still in love with you), båda i versioner som får mig att helt glömma att de egentligen borde vara sönderspelade vid det här laget.
Det här är musik som inte bara tolkar de bilder vi ser, den skapar egna berättelser och bilder. Det är fantastisk musik att låta sig omslutas av och vara i. Den för mig bort – och hem. Tiden flyger, och när bandet efter en och en halv timme tackar för sig tror jag inte mina ögon när jag ser på klockan. Efter två extranummer och stående ovationer vandrar jag ut i den kyliga vårkvällen, varm och upplyft inombords. Märker att jag längtar hem till skivan, så jag kan fortsätta vara i den här musiken.
Det räcker förstås inte med en bra produktion om inte låtarna i grunden håller måttet. Och även om jag tycker att Adele har skrivit väldigt häftiga låtar som får omvärlden att svänga, så tycker jag att pianoballaden Someone like you är vackraste låten. Same old story om kärlek som tar slut. Och precis så ont som det gör, så låter det när Adele sjunger:
Nevermind I’ll find someone like you.
I wish nothing but the best for you too.
Don’t forget me I beg
I remember you said:-
”Sometimes it lasts in love,
but sometimes it hurts instead”
Bittersweet indeed. Och hon må vara ung, men Adele förmår uttrycka det så det känns. Den här skivan gick rakt in på förstaplatsen på US Billboard för några veckor sen förresten. Det är tydligen fler som tycker som jag.
]]>