Låten finns med som bonusspår på skivan Junky Star som Ryan Bingham släpper i dagarna, där också T Bone Burnett är producent. Det är Binghams tredje album och han kompas på skivan av sitt band The Dead Horses. Här nedan kan du se och höra Ryan Bingham & The Dead Horses framföra låten Depression från Junky Star hos David Letterman.

(En liten kuriosa är att i filmen Up in the air som kom förra året, med George Clooney i huvudrollen, där hette Clooneys karaktär av någon anledning just Ryan Bingham!)

Med nya skivan (sjunde) gör Toni försök att tillfredsställa dem som vill ha henne där, i mogenfacket. Men hon flirtar också med den yngre publiken, som gillar Beyoncé och Mariah Carey. Och det känns som att hon vinglar mellan sina olika stilar. Jag tycker inte att hon kommer till sin rätt i spår som Lookin’ at me som är en rätt skamlös rip-off av Beyoncés Single ladies. Inte heller gillar jag när hon försöker slänga sig upp i ljusare röstlägen – då blir hon bara ännu en duktig r&b-tjej. Men i sitt eget mörka altläge har Toni Braxton fortfarande få konkurrenter. Hon sjunger fortfarande, i sina bästa stunder, hjärtat ur kroppen på vem som helst. No way är skivans finaste stund. Braxton sjunger till enkelt lugnpop-komp med akustisk gitarr och det behövs inte ett dugg mer. The Diva is Back, i alla fall för en liten stund.

Skivan är egentligen ihopsatt av två, två EP där den första, Retina,  är inspelad i en kyrka i Reykjavík tillsammans med Schola Cantorum Reykjavík Chamber Choir (som faktiskt medverkade på Björks skiva Medúlla). Den andra skivan heter Iris och där är det ”vanliga” Wildbirds & Peacedrums, om än med väldigt mycket mer steel-pan… Titlarna är de latinska namnen på näthinna, respektive regnbågshinna.

Mariam Wallentin och Andreas Werliin har kanske blivit mindre rytmiskt vildsinta på nya skivan – men de gör underbar musik, med vackra, enkla melodier och ett självklart tilltal. Om man nu mot förmodan skulle tröttna på de första spåren med dess diffusa körer och rätt vemodiga ton (där drar de mer åt nutida konstmusik) kommer andra halvan kanske som en lättnad. Skivans vattentema understryks här av ett närmaste minimalistiskt steelpan-spel (det låter mycket långt från Karibien!) och titlar som The wave eller The well. Låtarna präglas av ett lugn och en självklarhet, där självklart Mariam Wallentins röst står i centrum. Hon är en sångerska som kan waila loss – och soulmärgen finns hela tiden där, men återhållen. Melodierna och texterna är ju viktigare. Som i The wave där refrängen slår fast att:

Love is moving like a wave
blood is moving like a wave
hope is moving like a wave
- in love and faith

Upplägget påminner om Eric Ericssons Brev till samhället, alltså att med en seriöst hållen ton och stort allvar ställa frågor om allt mellan himmel och jord till företrädare för organisationer, ledarprofiler och andra sammanhang, här främst sådana med kristen profil. Med förhoppningen att få ett seriöst svar. Som antingen kan bli stor humor eller klargöra/avslöja något viktigt. Eller både och.

Vi på Indrag kan bara varmt rekommendera boken. På baksidan skriver Elisabeth Hjorth, doktorand i teologi och en av Indrags skribenter: ”Roland Brunell tar tempen på den svenska kristenheten. Lite nördigt och mycket komiskt!”

Roland Brunell skriver bl a till en biskop och ber att få låna någon av hans biskopsdräkter till en maskerad, han vill skänka en egenmålad altartavla till en frikyrka, han erbjuder sig att bli skribent i en kristen tidning, han försöker engagera rockgruppen Jerusalem till en konsert (dock förenat med vissa udda villkor), han utger sig för att vara språkvetare och kontaktar en pingstförsamling där han vill studera tungotal, han skriver till Broderskapsrörelsen för att berätta att Gud sagt till honom att rösta på Kristdemokraterna – och mycket, mycket mera.

Här är en av bokens brevväxlingar:

- – - – - -

- – - – - -

- – - – -

Förordet är skrivet av Indrags redaktör Magnus Sundell. Han skriver där bland annat: ”Humor kan se ut på många sätt och användas till mycket. Själv har jag alltid uppskattat humor som inte är tydligt definierad utan en bladning av mycket – som kan vara avsiktslöst tramsig och kritiskt avslöjande på samma gång. Därför har jag väldigt roligt när jag läser pseudonymen Roland Brunells brevväxlingar om allt från futtigheter till livets stora frågor.”

Den som vill läsa mer om boken kan göra det här på Roland Brunells blogg. Där finns även tips på affärer där boken kan köpas. Den går också att beställa direkt via bloggen.

Entrépriset är 140 kr (inget förköp).

Bilder från Compunctio-festivalen 2007.

Affischen med årets medverkande ser ut såhär:

Läs mer på Compunctios hemsida här.

Michael Been var sångare, låtskrivare, basist och frontfigur i bandet The Call, ett band som efter det självbetitlade debutalbumet 1982 kallades för “the future of American music” av ingen mindre än Peter Gabriel. Bandet inbjöds att spela förband på Gabriels Shock the monkey-turné samma år. Själv upptäckte jag bandet i och med fjärde skivan Reconciled, som släpptes 1986, där deras sound dragit sig mer åt det brittiskt storslagna hållet (detta var tiden då U2 influerade mängder av band). Inte minst låten I still believe, knockade mig med sin trotsiga trosbekännelse. På skivan medverkar några av bandets artistfans, som tidigare nämnde Gabriel, men även Jim Kerr (Simple Minds) och Robbie Robertson. Och även om skivans 80-talssound idag kan kännas lite daterat (syntarna, trummorna), så är den fortfarande en favorit i min samling. Efterföljande Into the woods (1987) är aningen mörkare och egentligen lite mera fokuserad, om än kanske inte lika omedelbar. Den blev inte heller lika framgångsrik kommersiellt. Något de tog igen med nästa skiva, Let the day begin (1989), där framförallt titellåten blev en hit. Låten användes som Al Gores officiella kampanjlåt i presidentvalet 2000. Simple Minds har spelat in en cover av låten. Apropå kända fans och kompisar: skådespelaren Harry Dean Stanton spelar munspel på sången For love på den här skivan. (Been spelade sedan i Dean Stantons eget hobbyband.)

Allra mest har jag dock lyssnat på skivan Red moon, som utkom 1990, samma år som vår son föddes. En skiva som vår nyfödde ofta somnade till, då inte minst skivans första låt What’s happened to you är en gungande melodistark låt som funkar bra att vaggas till ro till. Att Bono körar på låten gör inte saken sämre. Red moon är en mer renskalad skiva än deras tidigare, något mer åt roots/americana-hållet, men med den typiska The Call-intensiteten. En kanonplatta; deras bästa i mina öron.

1991 kom samlingsskivan The walls came down – The best of the Mercury years, med 18 låtar från bandets tre första skivor. Titeln på samlingen är densamma som på The Calls genombrotts-hit från andra skivan Modern Romans. Noterbart är att på dessa tre första plattor spelar The Bands Garth Hudson keyboard i bandet.

*Videon till The Calls första hit: The walls came down från skivan Modern Romans.

1997 släppte The Call skivan To heaven and back utgiven på Mark Heards skivbolag Fingerprint. En helt ok skiva, men utan den riktiga nerven. Samma år kom samlingsskivan The best of The Call. En mycket bra samling, som också innehåller två fina nyinspelade låtar, där The Call består av Michael Been, Bruce Cockburn och Jim Keltner!

2000 kom en liveskiva, Live under the red moon, inspelad betydligt tidigare. En god tröst för alla oss som aldrig fick chansen att höra The Call live.

Michael Been föddes 17 mars 1950 i Oklahoma City, men flyttade när han blev vuxen till Chicago, där han var medlem i bandet Aorta (ett band vars förste basist hette Peter Cetera, sedermera i gruppen Chicago och soloartist) under en period då bandet släppte sitt andra album (Aorta 2, 1970). Han spelade sedan i det lite mer psykedeliska bandet Lovecraft och senare med Moby Grape-musikerna Jerry Miller och Bob Mosley i gruppen Fine Wine och fortsatte tillsammans med Miller i bandet Original Haze.

Han startade The Call på 1970-talet i norra Kalifornien tillsammans med gitarristen Tom Ferrier, basisten Greg Freeman och trummisen Scott Musick. Been spelade då gitarr. I början av 1980-talet tillkom keyboardisten Jim Goodwin. När Freeman lämnade bandet bytte Been till bas. Den sättningen bestod sedan under resten av bandets karriär.

Michael Been släppte också två soloplattor, varav den första, Light sleeper (1992) är soundtracket till Pauls Schraders film Light sleeper, med Willem Defoe och Susan Sarandon i huvudrollerna. Den andra, med den klockrena titeln On the verge of a nervous breakthrough kom 1994, och är tung, ödesmättad … och väldigt Beensk.

*Michael Been framför låten Embrace från filmen Light sleeper, med bl a Willem Defoe.

Michael Been provade också på att var skådespelare, han spelade rollen som aposteln Johannes i Martin Scorseses film Kristi sista frestelse. Något som fick en del av hans kristna fans att höja på ögonbrynen. Men Michael Been brydde sig inte, han gick alltid sin egen väg, han bars av en kristen tro och ett starkt engagemang, men hörde inte hemma i den konservativa delen av den amerikanska kristenheten, och därför heller inte i den kristna musikbranschen. Istället umgicks han och spelade med flera lite mer alternativa kristna artister med stor samhällsengagemang, som Mark Heard, Bruce Cockburn och T Bone Burnett.

Sedan han la ned bandet The Call har han lagt all energi på att vara mentor åt sin sons band, det idag betydligt mer kända Black Rebel Motorcycle Club, där Robert Levon Been är sångare och basist/gitarrist. Michael Been har turnerat med gruppen som deras ljudansvarige. Det var också i den rollen han befann sig på Pukkelpop festival i Hasselt i Belgien, då han fick en härtattack bakom scenen och avled.

*Nick Jago från Black Rebel Motorcycle Club tillsammans med Michael Been backstage 2005.

Även om Michael Been var en multibegåvad musiker och låtskrivare så var det nog framförallt som sångare han berörde mig mest. Det fanns alltid en väldig nerv i hans sång, ibland något som gränsade till desperation. Få kunde som han med sin röst uttrycka passion, längtan, styrka, övertygelse, övergivenhet, rädsla och aggression i ena stunden – för att i nästa sprida värme, lugn och trygghet med sin stämma.

Hans sångtexter har ofta beskrivits som att han undersöker den mörka sidan av den mänskliga naturen, något som han sedan speglar mot kärlekens försonande kraft. Själv har Michael sagt: ”Mina sånger är i grunden kärlekssånger. Jag sjunger om kärleken mellan oss alla. Jag tror att det i grunden handlar om vad kärleken kräver av oss: Ovillkorad kärlek och acceptans … Där du inte bara älskar det älskvärda i människor, utan älskar deras svagheter likaväl som deras styrkor, deras misslyckanden likaväl som deras framgångar, deras fulhet likaväl som deras skönhet. För mig är det äkta kärlek, Guds kärlek. Och jag är inte ens säker på att den är mänskligt möjlig. Jag jobbar fortfarande med det.”

*The Call: I still believe. Spelades senare in av bl a Tim Capello till filmen The lost boys.

*The Call: Let the day begin. Sedermera kampanjlåt för Al Gore.

*Michael Been: World on fire från soundtracket till filmen Light sleeper.

När jag ser tillbaka på hans skivkatalog råder dock ingen tvekan om att den efterhand blivit lite mera ojämn, men lika tydligt är att den innehåller en hel del riktiga pärlor. Som den helt akustiska Thank you St Jude (2001). Förra skivan, Let us now praise Sleepy John (2007), höll också en mycket hög kvalité och blev Grammy-nominerad i kategorin ”Best traditional folk album”. Där, liksom den varit återkommande i Cases musik, fanns bluesen tydligt närvarande. På Wig! har den nästan tagit över helt.

Det här är den första skiva Peter Case spelat in sedan han hjärtopererades förra året, men det är ingen stillsam akustisk konvalescensmusik han bjuder på. Istället är Wig! rå och elektrisk och med en tydlig live-känsla. Och Case och bandet vet, förstås, vad de gör. Det är svängigt och ofta fullt av naken känsla. Ändå kan jag inte låta bli att bli lite besviken. Främst för att det traditionella bluesformatet inte riktigt gör Peter Case rättvisa som låtskrivare, det blir lite för mallat och förutsägbart. Kanske var det här vad han orkade nu, och det är förstås helt ok. Men jag har varit inne på det tidigare, varför briljanta låtskrivare som Bob Dylan och Tom Petty – och nu Peter Case – alltmer hamnar i klassiska bluestolvor när de blir äldre? Det blir sällan riktigt dåligt, de har säkert kul när de spelar och det funkar säkert bra live – men på skiva förväntar sig deras publik något annat. I alla fall gör jag det.

Här finns dock några låtar som sticker ut och där Peter Case låtskrivarådra flödar i gammal god stil. Som i avslutande House rent party, som är en mer ”typisk” akustisk Case-folksång. Och som så ofta tycks han extra engagerad när han skriver om sådant som hänger ihop med hans kristna tro. Som The words in red, vars titel syftar på att Jesus ord i vissa biblar är tryckta med rött. Men Case ser representanter för kristendomen som tycks missat de där orden i rött …

The words in red
(Peter Case)

He heft a leather bound bible up with two hands
then he slammed it down over my head
Now he can tell you about the sins of man
but he must of skipped over
the words in red

Blessed are the meek they’ll inherit the earth
Blessed are the wine and bread
Blessed are those that hunger and thirst
Blessed are the words in red

Words in red, words in red
These are the words that Jesus said
The words that Jesus told
Worth the wait in the world of gold

Love your brothers & your sisters
Take care of each other
Love your enemies
as well as your friends
Tend the poor and the sick
and the ones in jail
Give away your wealth
say the words in red

You can call it myth or a church man’s dream
You can damn it all from A to Zed
You can bury it deep you can sell it out cheap
But you can never lose the words in red

Now, he’s a sinner-huntin’ preacher in the red light zone
at least that’s what the papers said
The finger pointing fools are the first to go
and turn their backs
on the words in red

Words in red, words in red
These are the words that Jesus said
The words that Jesus told
Worth the wait in the world of gold

Text: Anthony Mariani Översättning: Magnus Sundell

I april släppte Doug Burr O Ye Devastator, hans fjärde riktiga soloalbum. Det är också den sjätte eller sjunde samlingen sånger som den 37-årige singer-songwritern från Denton, Texas, spelat in sedan han började göra musik professionellt för 12 år sedan, men han håller inte direkt räkningen. ”Om du hittade något eller gjorde en kopia av något som jag skrev innan 27 års ålder, så skulle jag förneka det och kalla dig en lögnare”, säger han. ”Det tog lång tid att komma till ett läge där det fanns material jag kunde vara stolt över – och kommer fortsätta vara stolt över – och som jag vill förknippas med.”

Inspelad i Ramble Creek Studios i Austin, är O Ye Devastator ett hantverk från en musiker stöpt i den gammaldags traditionen av sånger om kärleken, livet, döden, andarna och naturen. Burr satte sig nyligen ned tillsammans med Paste för att prata om inspelningen av den nya skivan, problemen med teknologiutvecklingen och hans mycket försenade höstturné.

Du brukar ofta beskrivas som trubadur. Ser du dig själv som en sådan?

– Jag tror det. För mig betyder trubadur att det finns en känsla av berättande. Och jag tycker att det finns en sån känsla i mina sånger, i alla fall nuförtiden. De har inte alltid varit sådana, men det är definitivt det jag hållit på med de senaste åren, så i den betydelsen, ja, det verkar stämma in på beskrivningen av en ”trubadur”. Jag skulle vara stolt över att bära den titeln.

Bild: Carmen Holt

Sången Red, red skulle kunna ha skrivits under Dust Bowl. (En jordbruksvållad klimatkatastrof i Oklahoma på 1930-talet som ledde till en depression. Övers anm.) Bildspråket är fantasifullt och väcker minnen av tidig amerikansk folkmusik och hymner.

– Jag grävde ner mig djupt i Smithsonian Folkways’ Anthology of American Folk Music och mycket av mina tidigare album har också sina rötter där … On promenade växte också fram ur en massa idisslande av Greil Marcus bok Mystery train, så en del av det där hänger fortfarande kvar i allt jag gör, för den där musiken är så kraftfull, och jag växte upp i Södern, så jag har väldigt mycket av hela den där Kristus-hemsökta Söder-grejen med mig. Och jag växte upp i kyrkan också – och allt det där är väldigt levande i mitt huvud, liksom countrymusik. Så när jag hörde sådan musik så fanns det en omedelbar resonans i mig, så ja, den sången är väldigt mycket mitt försök att skriva en gammaldags folksång. Det är i grunden en ”ghost song/country death ballad”.

Var hämtar du din inspiration textmässigt?

– Textmässigt så vet jag inte. Jag antar att vad jag inte försöker göra, det är att ge människor min åsikt om någonting. Utan vad jag vill göra, det är att sjunga om något som vem som helst kan identifiera sig i, om något som alla har känt och upplevt. Jag vill inte berätta om några av mina specifika erfarenheter. Ingen bryr sig. Inte ens jag. Men jag vill sjunga om sådant som alla har upplevt: Låt oss prata om rädsla. Låt oss prata om kärlek. Kanske är det generella det specifika. Jag kommer förmodligen att berätta om det på ett en specifikt sätt, men förhoppningsvis så blir det giltigt på generellt sätt..

Hur tror du att det kommer sig att just det blivit din infallsvinkel?

– Helt enkelt för att det är sådant jag själv gillar. Det är vanligtvis sådant som kryper under huden på mig, och jag tycker att det är så konst fungerar gör när konst är som bäst. För då påminner den dig om saker, hjälper dig kanske att hantera saker, eller kanske bara sätter dig i kontakt med din mänsklighet, i kontakt med världen …

– Jag försöker få människor att känna någonting. En av mina tumregler är att jag aldrig vill tala om någonting för någon i en sång. Jag vill få dem att känna, för jag hör massor av sånger på radion som försöker tala om något för någon, och jag står inte ut med det. Jag väljer genast bort det. Det är helt enkelt tråkigt, och för mig har det ingen kraft. Men om jag kan få någon att känna någonting – och när en sång skapar det hos mig – då är den kraftfull, och den kommer att leva vidare och vidare.

Glen Ferris och Doug Burr. Bild: Brandon Lesley

Det finns en känsla av bävan och något ödesmättat som genomsyrar hela albumet. Den svarta strömmen i titellåten – ”om du går för nära, kommer den att svepa dig med sig” – och vägarna i Topeka som är ”leriga och leder dig baklänges” och snön i dalen som bara fortsätter falla i High blood and long evening dress och nästan hela A black wave is comin’. Är du en domedagsprofet?

– Jag vet inte. Jag kämpar på sätt och vis en hel del med min svartsyn. Jag tror på Kristus, men det finns mycket mörker därute. Och ännu mer mörker är på väg. Jag vet att jag en dag ska få leva i paradiset, så det finns all anledning till hopp och en tro på försoning tack vare Kristus, så på ett sätt är livet fullt av glädje. Och jag  har fyra små barn hemma. Jag är lyckligt lottad. Men jag vet inte, jag har nog alltid haft något av en svartsyn, och en hel del av det kommer ut i musiken. Det finns också mycket mörker i Bibeln. Och jag antar att om man ser sig omkring i världen, så är det ganska skrämmande tider, och mycket av den här skivan har fokus på framtiden.

Du menar att den är post-apokalyptisk?

– I vissa avseenden. På sätt och vis. Personligen känner jag det som att tidens slut drar allt närmare. Jag känner att idag finns teknologin att göra mycket av det vi läst om i Uppenbarelseboken. Jag vet inte om det också innebär att det verkligen kommer att ske i vår livstid, men för några decennier sedan fanns inte ens tekniken och möjligheten. Men nu finns den. Jag vill inte skrämma någon, men det finns ett mörker på skivan och det kommer från de i mina ögon mörka framtidsutsikterna – som jag ändå tycker att jag mixat med anledningar till hopp.

Instrumenteringen på O Ye Devastator är väldigt sparsam – bara gitarr, trummor och här och var utsmyckningar med piano, strängar och banjo. Varför har du rört dig alltmer mot en så spartansk ljudbild?

– Av nödvändighet. Ärligt talat, jag har hållit på med det här i över tio, närmare tolv år – spelat ute och försökt att ta hand om min familj, haft ett dagtidsjobb och allt det där – och det är helt enkelt billigare. Jag spelar mycket solo, och jag spelar mycket i duo, och det är billigare. Min medmusikant Glen Farris och jag försöker låta så stort vi kan, men mer än stort försöker vi låta intressant. Vi försöker vara intressanta och bjuda på en bra show på två personer. Så det har varit av nån sorts nödvändighet: Hur kan du hålla dig kvar i branschen och få ihop allt du försöker få ihop i ditt liv … ?

– Något jag beundrar med den där tidiga musiken är att de hade inga förstärkare och för det mesta hade de inga band heller. Det var väldigt sparsmakat och enkelt, men samtidigt var det supermusikaliskt. Om du är bra på det du gör, så behöver du bara ett par banjos. Så det där är en ständig utmaning. Jag behöver inte ha bas och trummor, även om jag gillar att nu och då ha en rytmsektion, för det är kul på ett helt annat sätt. Men för mig är utmaningen: Hur kan du få till en intressant show för en publik i olika storlekar med bara några få personer och några få instrument?

I sången Chief of Police in Chicago pratar huvudpersonen, polischefen, till en kvinna, som han tilltalar med “Ma’am”, som kanske eller kanske inte är mor till en ung mördare. Även om det hela tycks utspela sig här och nu, så har sången en tydlig sepiafärgad ton, som ett gammalt fotografi. Pianot, stråkarna, din vemodiga stämma och de associationer vi gör till ”The city of broad shoulders” (Chicagos smeknamn, övers anm.) bäddar för en överförbar och tidlös tolkning. Hur uppfattar du själv sången?

– Det bara blev så. Jag ville ha mer stråkar på den här skivan … Om jag kunnat hade jag velat göra den här skivan med en stor budget, jag skulle ha plockat in mängder av stråkmusiker på varenda låt … Vi använde bara det vi hade. Glen Farris spelar keyboard, banjo och gitarr. Todd Pertil spelar pedal steel, gitarr, banjo och dragspel. Vi hade en basist och en trummis. Jag spelar gitarr – det är ungefär det enda jag spelar riktigt bra – och där har du det hela. Vi använde vad vi hade, och det föll sig så att det där är instrument som låter väldigt mycket ”roots”, så instrumenteringen låter ”gammal”. Och vi gjorde inget för att ändra på det. Vi la inte på en massa elektroniska grejor. Det kändes inte som att det skulle passa in på skivan. Textmässigt är låten väldigt futuristisk, medan instrumenteringen är gammaldags.

Bild: Carmen Holt

Varför Chicago?

– För det första är det en stor stad, och temat är genetisk kontroll och DNA-register. Sonen blir i princip direkt efter födseln placerad på regeringens eller polisens lista över potentiella brottslingar för resten av sitt liv. Det här var tvunget att utspela sig i en storstad, och jag gillar Chicago, och jag gillar hur det uttalas, hur namnet liksom rullar på tungan.

– Det här passar in i svartsynen, i de mörka framtidsutsikterna. Jag vet inte om det är skrämmande för alla andra, men för mig … Det finns en gigantisk negativ bieffekt av allt det här, att det växer upp stora databaser och att allt tycks lagras i dessa baser. Det är det jag jobbar med på dagarna. Jag jobbar med databaser och människors information, men samtidigt hatar jag det. Varför skulle man inte, när genetiska prover och kartläggning blivit vanligare, börja använda det här för att säga ”den här killen är predisponerad för det här ” och ”den här tjejen är predisponerad för det här”?

– Så tanken med sången är att man säger: ”Vi har konstaterat att seriemördare alla har den här speciella genen, så varje barn som föds med den genen, kommer vi att ha under uppsikt.” Vetenskapen och teknologin gräver djupare och djupare i vår integritet, med följden att vi som människor får mindre och mindre valfrihet. I sångens berättelse har killen blivit dömd innan han ens gjort valet att begå ett brott.

Låter en hel del som filmen Minority report?

– Det följer  samma linjer. Men det är som en Waylon Jennings-sång – eller är det kanske Merle Haggard, jag kommer inte ihåg – där det finns en rad om en mamma som ser in i ögonen på en nyfödd mördare. Det är som en ”jail-time, hard-time”-sång om en av dessa killar, och det bara slog mig, för vi har haft bebisar i vårt hus de senaste åren, och det är verkligen sant att alla börjar som ett vitt ark. Alla bebisar är vackra och oskuldsfulla, men en del växer upp till hemska, läskiga typer. Utifrån det föddes idén till sången. Det finns en rad som lyder: “All these killers have to learn to crawl.” Det är ett val. Sången handlar om frågan när en mördare blir en mördare, kopplat till utvecklingen att lagra för mycket information på databaser dessa dagar och hur mycket värre det nog kommer att bli. Kommer det att förbättra våra liv eller kommer det att försämra dem? Jag vet inte. Förhoppningsvis kommer människor att börja uppskatta mänsklig interaktion och relationer mer. Ungefär som många på senare tid har återupptäckt vinylskivor. När digitalt blivit så gigantiskt stort, börjar nu människor intressera sig för vinyl. Så jag hoppas det kommer en motreaktion mot teknologins utbredande.

Sången At the public dance är skrämmande och vacker. Den utgår från ett upprepat ackord på en ruffig elgitarr och till det en sjungen melodi som i sin lite berg-och-dal-bane-aktighet känns lite österländsk. Men sången, en ganska traditionell historia om en pojke och en flicka, tätnar i mitten och växer till episka proportioner och tycks piska upp ett slags ursinne.

– Det är faktiskt ganska roligt, och jag är stolt över den sången, för den bygger på typ ett och ett halvt ackord. Men allt handlar om hur den byggs upp, om dynamiken, och vi kämpade! Vi hade några olika versioner av låten som vi kasserade för att de kändes för orkestrerade, och de var inte tillräckligt råa, så vi gick tillbaka och spelade in den där versionen live i studion. Där finns en fotstamps-takt i grunden, och det är samma teknik som jag brukar använda på scen. Jag har ett litet skärt plastfodral till en kassettbandspelare som jag brukar micka upp och stampa takten på. På en del spår på den här skivan har vi samplat stampet och lagt in via datorn. Men på den här stampar jag live, så det är inte perfekt synkat. Glen Farris och jag spelar varsin gitarr, vända öga mot öga med varandra, och jag stampar och sjunger samtidigt. Så det är den mest live-iga sången på skivan. Vi gjorde två tagningar, och den andra hade riktigt bra energi, så vi valde den.

Kärlek är ett av skivans allra starkaste teman. Vad är det som är så viktigt med kärlek?

– Det är något fängslande, uppslukande. Det är fantastiskt. Det är så magiskt. Så här finns mycket av det och ett återkommande bildspråk om bruden, om att bli kär och förälskad och den där pirriga nya känslan. En del recensenter har kallat Wedding bells för en naiv sång, och det är hela poängen. Vi förstår egentligen inte kärlek. Det är så enkelt och så dumt, men där finns också en större kärlek – som handlar om försoning, evighet och något som är så skrämmande att jag inte vill tänka på det. Jag kan inte förstå det, men ändå kan jag inte låta bli att älska. Så för mig handlar Wedding bells om det – ropet från tidigt i livet, redan i småskolan, att vara förälskad i en flicka, och genom hela livet, det får en allt större mening och fördjupas tills det är så mycket mer än romantik. Det är större …

– För mig är den romantiska kärleken nästan ett bevis för att Gud älskar mig. När jag känner mig rädd kan jag tänka på såna saker. Jag tar en öl, tänker på vackra flickor och tänker: ”Gud är god, han finns därute, och han är en god Gud, och allt kommer att bli bra.”

Bild: Brandon Lesley

Känns det någonsin som att du befinner dig i en tävling?

– Ja. Mer och mer. På grund av min ålder så finns där en klocka som tickar. Mitt ultimata mål är att ha åstadkommit en så stor produktion av konst som möjligt innan jag dör – och en så bra och kraftfull konst som möjligt. Det är själva grunden. Allt annat är bara grädden på moset, lyx.

– Men samtidigt så befinner vi oss i nu i ett förändringens år, en balanspunkt, en avgörande fas, vilket är en ganska obekväm plats att befinna sig på. Jag försöker hålla saker och ting igång, jag har splittrat upp mig på mycket den senaste tiden, men det är värt besväret. Det är lite galet, men jag vill ta mig igenom det här, komma över puckeln, för jag vill utföra ett gott arbete, istället för att hanka mig igenom två arbeten.

– Så eftersom jag befinner mig i en avgörande fas, så tänker jag mer på tävling och konkurrens än jag någonsin gjort, och det känns som att om den här satsningen misslyckas kommer jag aldrig att kunna hålla på med musik på heltid. Och jag vill i alla fall inte att det ska bero på att jag inte var tillräckligt bra på det jag håller på med. Jag vill inte att det ska bero på at jag inte jobbade tillräckligt hårt eller lika mycket som den där andra personen där borta. Det finns inga garantier att jag kan försörja mig på det här, men jag vill i så fall inte att det ska vara mitt fel. Jag vill vara säker på att jag gjort min del så bra som möjligt och släppt musik som är värdig att tjäna sitt levebröd på. Om det då fortfarande inte går, då kan jag leva med det.

Planerar du att börja turnera?

– Jag borde förmodligen turnerat i samband med On promenade, men det fanns ingen chans at jag skulle haft råd med det. Men nu, i det här skedet – min fru och jag har diskuterat det, och vi känner att vi nu inte har råd med att inte turnera … Jag har spelat en del här och där utanför Texas genom åren, men den här gången blir det vår första riktiga out-of-state-turné. Den är bara en vecka lång, men vi ska turnera i mellanvästern i oktober, och jag är väldigt peppad på det! Förhoppningsvis kommer det att fungera bra, och efter det ska vi försöka åka längre bort och spela mer frekvent. Jag vet inte riktigt hur vi ska få ihop allt, men min fru och jag har kommit fram till att antingen är de sista tio årens uppoffringar bortkastade eller också börjar vi turnera. Vi är fast beslutna att hitta ett sätt så jag kan fortsätta med det här – med start i oktober, och sedan ut och spela så ofta som möjligt. Det kommer förmodligen inte bli så ofta som jag hoppas, men det kommer att bli fler spelningar än dagens inga.

Tycker du att du har något att säga som inte redan sagts?

– Jag tror inte att mina sånger säger något som inte redan sagts, och det är något jag lärt mig av att ha grävt i den tidiga folkmusiken. Den säger hela tiden samma sak. Jag menar, de där snubbarna sjöng i huvudsak om kärleken och döden. Om du kokar ner det, så handlar det mest om det. I den moderna musiken är det mera komplext. De flesta rocklåtar handlar antagligen på någon nivå om kärlek, men antagligen mer sällan om döden, om du inte håller på med heavy metal.

– Jag gillar enkelhet. Förhoppningsvis säger jag väldigt ”gamla” saker, för det är de mänskliga frågor som vi alla har gemensamt. Antingen vi är buddhister eller kristna eller muslimer, så har vi alla förlorat något. Vi har alla förlorat någon vi älskar. Det är sådant som berör mig, så det är sådant som jag vill prata och sjunga om, och jag är ganska säker på att det är sådant som alla som andas tänker på.

(Med tillstånd av Paste Magazine. Originalartikeln hittar du här.)

- – - – - -

Doug Burr – diskografi
Text: Magnus Sundell

The sickle & the sheaves (2003)
En mörk och vacker skiva som närmast kan beskrivas som en psalm- eller lovsångsskiva. Men den låter inte som något annat i den genren – och är den bästa lovsångsplatta jag hört. Och en sanslöst mogen debut.

On promenade (2007)
Tokhyllad skiva där Burr börjar jämföras med namn som Jeff Tweedy, Lucinda Williams, Will Oldham, Mark Kozelek, Damien Jurado och David Bazan. Här gräver han djupt i Söderns mylla och texterna för tankarna såväl till Flannery O’Connor som till Tom Waits. En av 2007 års bästa skivor.

The shawl (2008)
Doug Burr samlade några av sina vänner och spelade på 27 timmar in det här albumet med tonsatta psaltarpsalmer. Sparsmakat instrumenterat satte han sin egen innerliga, lite ödesmättade prägel på sångerna. Och kungd David ler och kompar på sin harpa uppe i himlen.

O Ye Devastator (2010)
På nya skivan har det mörka draget i Burrs musik fått en lätt apokalyptisk prägel, något som passar hans musik som hand i handske. Trots den enkla instrumenteringen låter ofta musiken större och mäktigare än på hans tidigare skivor. Kommer säkert hamna på min årsbästalista.

Doug Burrs skivor har ingen regelrätt distribution i Sverige. Men de går att köpa som import från t ex CDON, men är då rätt dyra. Billigast och bäst är nog att köpa dem från CD Baby eller digitalt från iTunes.

- – - – - -

Här kan du lyssna på tre låtar med Doug Burr.

Should’ve known från On promenade:

I am weary with my sighing från The shawl:

A black wave is coming från O Ye Devastator :

Söndagen den 5 september kl 18.00 bjuder (ja, det är fri entré!) Anna tillsammans med Pecka Hammarstedt (gitarr, piano mm) och Andreas Nordell (bas, mandolin mm) på ett gediget program under rubriken September when it comes. Denna gång medverkar dock ingen kör.

Bakom arrangemanget står även denna gång Lasse Lindfors, som själv medverkar under konserten, liksom prästen Åsa Ström Broman.

Anna Stadling sjunger Cash i Söderköping. Bild: Magnus Sundell

En av gospelmusikens tunga familjer är dom, familjen Hawkins. Med Edwin, mannen bakom Oh happy day, som för alltid förändrade gospelmusiken. Med Tramaine, den främsta gospelsopranen av alla. Med Lynette, som förmår skrika sig igenom en tiominuters gospellåt utan att mattas – och sen ta upp den igen. Men för mig är Walter det tyngsta namnet. Han är lillebror till Edwin och storebror till Lynette. Tramaine och han var gifta, men skildes senare. Walter är själv en närmast gudabenådad sångare, men han är framför allt känd för att ha spelat in de stilbildande Love alive-skivorna, det finns fem stycken. Ingen som kallar sig gospelälskare klarar sig utan framförallt den första, Love alive, som kom 1975.

Men vi kan börja från början. Walter föddes 1949 i Oakland i Kalifornien. Han studerade till pastor, men var musiker vid sidan om, han släppte sin första skiva 1972. Då hade han redan varit delaktig i Oh happy day-fenomenet några år tidigare, då Edwin Hawkins Singers gjorde sitt segertåg över världen.

Walter startade sin egen kyrka, Love Center Church 1973. Det var med kören där, the Love Center Choir, som det första Love alive-albumet spelades in, med Walters låtar. För att finansiera inspelningen lånade Walter pengar av sin svärmor. Hon bör ha varit nöjd, för skivan sålde i 300 000 exemplar, en storartad siffra för en gospelskiva. Mycket av succén kan han nog tacka sin fru Tramaine för. Hennes soloinsatser på sånger som Going up yonder, och Changed lyfte dem till nya höjder och båda sångerna blev gospelradioklassiker. Kören gjorde snabbt uppföljaren Love alive II med singeln Be grateful där Walters lillasyrra Lynette tillsammans med kören skapade gospelhistoria. 1990 års Love alive III blev seriens största försäljningssuccé och sålde i över en miljon ex.

Under tiden mellan skivorna skapade Walter The Hawkins Family, med Edwin, Tramaine, Lynette, och kusinerna Shirley Miller och Lawrence Matthews. Gruppen gjorde succé både i kyrkor och på klubbar. Jag minns att jag själv lyssnade på deras skivor här i Sverige under 1980-talet och inspirerades framför allt av deras livealbum från 1980.

Walter producerade även andra artister, han var gästsolist på många album och spelade även in soloprojekt. Samtidigt ägnade han sig åt sin församling. Love Center Church är känt som en fristad för människor som inte passar in i alla kyrkliga sammanhang, bland annat homosexuella. Redan 1981 gjorde Hawkins Family skandal när de uppträdde på ett Gay Right Rally i San Fransisco. Edwin påpekade att det inte varit konstigt för en predikant att uppträda där – vad är skillnaden för musiker? Och Walter han bad: ”Gud, låt oss vara andlig dynamit. Inte bara medioker.” Det är den dynamiten som hörs i alla hans framträdanden, och som gör honom till en stor sångare, som här i What is this, där han sjunger tillsammans med the Hawkins Family:

Just när jag läser om filosofin bakom surrealismen får jag fnissande syn på Hylingers skämt: ”Får det vara en kopp Kafka?”, ”Nej, jag föredrar ett glas Joyce”. En farbror som ser ut att syssla med filosofins syn på ånglok hyssjar åt mig.

För en introvert murvel är det underbart att tillbringa några svala timmar härinne. Jag försöker förstå den samhällskritik och konstsyn som startade ungefär när Edvard Munchs expressionism slutade, gick över till Salavador Dalis dadaism och vidare i Rene Magrittes surrealism.

I dag har jag kommit in på patafysiken som litteratur, en underlig mix av studentikos drift med akademisk bildning, kritisk reflexion och svalt ironiska iakttagelser. Allt görs med en glimt i ögat – häpp! Poängen är att punktera allt retoriskt svammel menar doktor Oktav Votka (sic), av dem som krånglar till sitt språk för att visa att tanken är oklar.

Jag har nu fått lära mig att patafysik är (häng med här den som kan!) ”De imaginära lösningarnas vetenskap, som symboliskt beviljar inbillningsstrukturerna objektens egenskaper sådana de beskrivs genom sina möjligheter” eller ”Vetenskapen som följer efter metafysiken, antingen inom denna eller utanför denna” eller ”Patafysiken sträcker sig lika långt bortom metafysiken som denna sträcker sig bortom fysiken” eller den ännu trevligare definitionen att ”Allt är samma sak”.

Mina ögon blir stora när jag försöker förstå dessa nonsensutsagor, men framför allt har jag kul. Efter exakt tjugofem år som professor vet jag att mycket okunskap döljer sig hos dem som ständigt använder krångligt språk eller modeord som ”diskurs”, ”den Andre” eller ”postmodernitet”. Gång på gång tänker jag på Strindbergs ord ”Förklara? Har man någonsin lyckats förklara något? Genom att omskriva en hop ord med en annan hop ord?”

Det finns exkluderande elitistiska språk som gör att man snarare vill signalera sin tillhörighet till en viss grupp inom akademi, kyrka eller samhället. Varför måste man säga ”budgetunderskott” när det gäller dåligt med pengar eller ”kognitiv dissonans” när det betyder tvivel etc etc, för att inte tala om namedropping.

Gravallvarligt sitter jag i bibliotekens svalka och läser om vad nonsens betyder för att kunna se världen fräscht. Paradoxerna sägs gränsa till sådana samband. Ungefär som när jag skämtsamt sände in en artikel som hette The positive meaning of no för en internationell tidskrift. Den kom in.

Poängen är snarare att försöka genomskåda det krångliga och inte ständigt söka mening. Går det att komma förbi det ständigt rannsakande intellektets boja? Leken, det oväntade, det absurda, vart tog det vägen? Är livet verkligen värt att ta på sådant allvar och vem var det som talade om att vara ”som ett barn”? Men just när jag läser följande ”vegodikt” kastar jag mig snabbt upp ur stolen och ger tusan i patafysik. Leende går jag ut i vårsolen för att köpa en glass:

Jag kan ej äta den framsatta biffsteken.
Förthy den företer tydliga livstecken.

– – –

(Texten har tidigare publicerats i tidningen Dagen.)

Den brittiske gentlemannen Lloyd Cole slog igenom i mitten av 1980-talet med sitt band The Commotions, men kastade så småningom loss från bandet och satsade på solokarriär. Han flyttade också till USA. De senaste åren har han framför allt spelat solo; turnerat ensam med sin gitarr och spelat in sina skivor under enkla former, med sina gitarrer och en dator.

På skivbolagets hemsida berättar han hur han ”efter nästan ett decennium i självvald exil som aspirerande folksångare” började längta tillbaka till sitt gamla rock’n’roll-liv.

– Absolut inte turnébussar och managers – men interaktionen med andra musiker; kamratskapet och glädjen att höra sin musik lyftas och utvecklas med hjälp av andras estetik.

Han skriver att det framförallt var två saker som fick honom att inse att han var tvungen att ”återvända”.

– Jag hade skrivit ett antal låtar som behövde ett beat och jag hade väldigt kul med min nya akustiska trio The Small Ensemble. Varför inte göra en rockplatta – eller vad det nu blir när 49-åringar försöker göra en sådan?

Bild: Doug Seymour/Tapete Records

Efter att ha jagat fram pengar till inspelningen, via skivbolaget och fans, epostade han musikerna i sitt drömband för den kommande inspelningen. Han förklarade att betalningen var dålig och att där inte fanns något förhandlingsutrymme. Alla svarade ja!

Och vilket studioband det blev:

Trummor, slagverk – Fred Maher (Scritti Politti, Lou Reed, Matthew Sweet, Lloyd Cole)
Bas, sång – Rainy Orteca (Joan as Policewoman, Anthony and the Johnsons, Brilliantine)
Gitarr, mandolin, sång – Mark Schwaber (The Small Ensemble, Spouse, Hospital)
Gitarr, banjo – Matt Cullen (The Small Ensemble, The Sighs, Ware River Club)
Keyboards – Blair Cowan (The Commotions, Paul Quinn, Alisdair Robertson)
Pedal steel – Bob Hoffnar (Hem, Crash Test Dummies, Lloyd Cole)
Piano, fiol, gitarr, sång – Joan Wasser (Joan as Police Woman, Anthony and the Johnsons, Dambuilders)
Sång – Kendall Meade (Mascott, Grammercy Arms)
Produktion, sång – Dave Derby (Dambuilders, The Negatives, Grammercy Arms, Brilliantine)
Mixning – Mick Glossop

Lloyd Cole själv sjunger förstås, samt spelar gitarr och banjo.

Han beskriver inspelningen som ”rewarding, perplexing, fabulously enjoyable and heinously stressful”.

– När jag nu sjöng med ett rockband i studion kände jag mig precis som 1987 eller 1995, men när jag såg min spegelbild i fönstret till kontrollrummet, kom jag på mig med att undra vem den där gamle snubben var…

– Jag är glad att vi blev klara med låtarna, för jag är inte säker på att jag någonsin kommer att spela in en platta på det här sättet igen. Men samtidigt, när jag sagt detta, så kommer jag heller aldrig att gå tillbaka till det där rummet med datorn …

Skivan släpps den 8 september och Lloyd Cole kommer att turnera med The Small Ensemble hela hösten.

Lloyd Cole, diskografi:
1984 Rattlesnakes (Lloyd Cole & The Commotions)
1985 Easy Pieces (Lloyd Cole & The Commotions)
1987 Mainstream (Lloyd Cole & The Commotions)
1989 1984-1989 (Lloyd Cole & The Commotions)
1990 Lloyd Cole
1991 Don’t Get Weird On Me Babe
1993 Bad Vibes
1995 Love Story
1998 Collection
2001 Plastic Wood
2001 etc
2001 Collected Recordings by Lloyd Cole
2003 Music In A Foreign Language
2006 Antidepressant
2009 Cleaning Out The Ashtrays
2009 Radio Bremen: Folksinger Volume 1
2009 The Whelan: Folksinger Volume 2
2010 Broken Record