Trevlig sommar, önskar vi på Indrag!

Vi skickar med en sommardoftande klassiker i en inspelning från 1973 – Seals & Crofts Summer breeze:

Albumet släpps på egna bolaget Blå rymd i samarbete med EMI, och Irma har själv översatt sångerna och producerat.

Irma har varit fascinerad av Joni Mitchells musik ända sedan tonåren. På 1990-talet tolkade hon tillsammans med några musikervänner under en period Joni-låtar live på olika ställen i Stockholm. Detta resulterade 1996 i skivan A bird that whistles—Songs of Joni Mitchell.

Bild: Tina Axelsson

Blank is är inspelad under två dagar tillsammans med trion Martin Hederos – klaviaturer, Johan Berthling – kontrabas och Andreas Söderström – gitarr. På två spår spelar Irmas man Nino Keller trummor och slagverk.

Bild: Tina Axelsson

I pressmaterialet berättar Irma:

”Merparten av låtarna kommer från Jonis album Blue av den naturliga förklaring att det är den skivan jag levt mest med. De andra kommer från Song to a seagull, Ladies of the canyon, Court and spark« och Hejira. Jag valde förstås att jobba med de låtar som berört mig mest, men sen handlade det också om vilka som lät sig översättas. Något jag fick fundera länge på var hur jag skulle lösa refrängen i River. Joni sjunger: ”I wish I had a river I could skate away on”. Alla uttryck för vattendrag på svenska är enstaviga: å, flod, fors, sjö, hav … Blev lycklig när poletten trillade ner: ”Jag önskar mig en blank is jag kan färdas bort på.”

Hösten 2007  gjorde Irma en roadtrip tillsammans med fotograf Tina Axelsson i Jonis fotspår. Från Saskatoon till Vancouver. Filmmaterial därifrån kommer bl a att användas som projektioner under konserterna i anslutning till skivan.

Bild: Okänd

Irma hade förmånen att få träffa Joni Mitchell 1996 när hon var i Stockholm för att ta emot Polarpriset. Irma berättar:

”Vi hade några dagar före prisutdelningen tjatat in oss på en mottagning på Kanadas ambassad och darrande givit henne vår skiva A bird that whistles — Songs of Joni Mitchell. Några dagar senare var det dags för prisutdelningen. Jag och Jack Mittleman, som spelade gitarr på skivan, hade inga biljetter till galan i Berwaldhallen men vi hade förstått att det var kutym att efterfesten hölls hos Stikkan Anderson på Djurgården. Vi chansade och åkte dit. Efter mycket om och men släpptes vi in. Där var knökfullt med folk och efter en stund i vimlet började vi tveka. Tänk om hon inte gillar skivan! Det här är pinsamt …

Vi var just på väg att forcera oss ut igen då en man fick syn på oss och glatt utropade: ’ Oh, there you are! Joni’s been looking for you.’ Han banade väg för oss in i Stikkans kök. Och där stod hon. Hon sa att hon

dansat till vår skiva på sitt hotellrum och vi satt sen, runt Stickans köksbord, och pratade länge om musik och konst och om det fascinerande med senapskorn. Att de trots att de är så små ger upphov till stora plantor. Hennes handflator var alldeles gula av nikotin.”

Irma Schultz Keller är också skribent på Indrag. Du kan läsa hennes krönikor här.

På Mojo möter vi mycket av livebandet Heartbreakers, ett bluesigare och rockigare band som gräver ganska djupt i sydstatsmyllan, av den kaliforniska rickenbacker-klingande lite ”soligare” rocken märks denna gång inte så mycket.

Här kan du se en liten dokumentär om Mojos tillkomst:

Här kan du se och höra en av låtarna från nya skivan, I should have known it:

Support på Rival är David Åhlén. Välkänd för Indrag-läsarna, inte minst för sin hyllade skiva We sprout in Thy soil.

Läs mer här.

Se och hör Om det var Gud / Jag hör dig dåligt från spelningen i Gävle under vårens turné:

2008 kom solodebuten Seeing things, producerad av ingen mindre än Rick Rubin. När nu nu hans andra soloskiva, Women & country, släppts – då är det dags för nästa superproducent att stå vid spakarna: T Bone Burnett. Valet av T-Bone Burnett är dock inte särskilt konstigt. Burnett producerade The Wallflowers andra skiva, Bringing down the house, som blev genombrottet för bandet.

Men egentligen har de två känt varandra hela Jakobs liv, då Burnett är god vän med Bob Dylan, och turnerade med honom under dennes Rolling Thunder Revue-turnéer. Något de berättar om här:

T Bone Burnett är för övrigt aktuell med en rad produktioner under året. Nyligen släpptes Willie Nelsons nya skiva, Country music, producerad av Burnett. Snart kommer också Burnett-producerade skivor med Steve Earle, John Mellencamp, Greg Allman, Robert Randolph och Elvis Costello. Han har fullt upp, kan man säga…

I samband med releasen har Jabon Dylan gjort en hel del fina småspelningar. Via den här länken kan du ta del av en minikonsert med Jakob Dylan på NPR:s Tiny desk.

Här nedan kan du se ett klipp från den konserten, där han tillsammans med sångerskorna Neko Case & Kelly Hogan och gitarristen Paul Rigby, framför Nothing but the whole wide world från nya skivan:

Bob Dylan-mässan Saving grace sändes den 18 april och kan ses här på SVT Play. Medverkande: Mattias Hellberg, Valle Erling, Valdemar, sångare ur London Community Gospel Choir, predikan: Ludvig Lindelöf. (Bild: Mikael Ringlander/Svenska Kyrkan)

Eldkvarn-mässan Kärlekens väg sändes den 25 april och kan ses här i SVT Play. Medverkande: Eldkvarn, predikan: Cecilia Nyholm. (Bild: Mikael Ringlander/Svenska Kyrkan)

Emmylou Harris-mässan She sändes den 2 maj och kan ses på SVT Play här. Medverkande: Kajsa Grytt, Anna Stadling, predikan: KG Hammar. (Bild: Mikael Ringlander/Svenska Kyrkan)

Bakom arrangemanget står Lasse Lindfors, känd profil inom countrysammanhang, samt under många år god vän till Johnny Cash. Något han bland annat berättat om i boken Hello Sweden, I’m Johnny Cash (Reverb) han skrivit tillsammans med journalisten Börje Lundberg. Lindfors kommer själv att medverka under konserten, liksom kyrkoherde Stig Erixon.

Ni som befinner i er i Stockholm onsdagen den 21 april kan bege er till Söderhöjdskyrkan kl 20.00 för en Onsdagsmässa i Johnny Cash’s anda.

Det kommer att bli en timmes stillhet till Johnny Cash’s musik. Medverkar gör Fredrik Backman, Maria Karlsson, Samuel Larsson, Eva Nolemo, Joel Sverker & Joseph Sverker.

Söderhöjdskyrkan ligger på Blecktornsgränd 13, vid Mariatorget på Söder.

Hypen har inte blivit mindre efter hans död 2003. Bland annat bidrog filmsuccén Walk the line (2005) till att höja intresset ytterligare för Cash’s musik. Hyllningarna har avlöst varandra. Liksom återutgivningarna av gamla skivor. Tyvärr har dessa återutgivningar främst handlar om Johnny Cash’s 50-talsinspelningar på skivbolaget Sun, där allt finns återutgivet på cd idag. Det kryllar av samlingar som alla innehåller i stort sett samma inspelningar. Många av hans klassiska 60-talsskivor (men inte alla) finns också återutgivna, som t ex hans legendariska fängelseinspelningar, At Folsom Prison (1968) och At San Quentin (1969).

Däremot har nästan inga av hans 70-talsskivor återutgetts på cd, vilket är mycket märkligt, då här finns flera som är riktiga Cash-klassiker bland fansen liksom ett antal storsäljare.

Glädjande nog har en hel rad av 70-talarna samt några från 80-talet denna vecka gjorts tillgängliga för digital nedladdning (alltid något) via iTunes. Det gäller följande skivor (med en reservation för att det kan vara några till):

* Hello, I’m Johnny Cash
* The Johnny Cash Show
* Man in black,
* A thing called love
* Any old wind that blows
* Johnny Cash and his woman
* Junkie and the Juicehead minus me
* Sings Precious memories
* John R. Cash
* Look at them beans
* One piece at a time
* The last gunfighter ballad
* The Baron
* Adventures of Johnny Cash
* Rainbow

Du som vill handla bör dock iaktta viss försiktighet, speciellt om du inte är ett hardcore Cash-fan. Alla dessa är definitivt inte höjdare, men här finns några guldkorn.

Först vill jag starkt rekommendera Hello I’m Johnny Cash, vilket i mina öron är en av Cash’s allra bästa skivor under sin ”första” karriär.

Any old wind that blows är en annan favorit. Man in black bör man också ha i samlingen – och A thing called love var den första Cash-skiva jag hörde och den som fick mig fast, så den ligger mig förstås också varmt om hjärtat. John R Cash har jag också alltid gillat, och den har nu fått sin återupprättelse med goda omdömen – när den kom ut fasade många över att musiken var alldeles för ”modern” och välproducerad countryrock, dessutom inspelad i Los Angeles. One piece at a time håller också hela vägen.

Glädjande nog finns nu också alla dessa skivor på Spotify, så du kan lyssna innan du handlar.

Jag är inte ensam om att gilla just de här skivorna. I dagarna släpper Readers’s Digest en samlingsbox med fem av just dessa skivor (inte John R Cash) samt The Johnny Cash Show. Boxen heter The great seventies recordings och innehåller 4 cd-skivor, där en av skivorna innehåller singlar och tidigare outgivet material:

CD1: Hits, singles & unreleased recordings
CD2: Hello, I’m Johnny Cash/The Johnny Cash Show
CD3: Man in Black/A thing called love
CD4: Any old wind that blows/One piece at a time

Tyvärr säljs boxen tillsvidare endast på Reader’s Digests kanadensiska webbsajt – och de förmedlar inte internationella beställningar… Det finns dock gott hopp om att boxen så småningom kommer att finnas till försäljning även via andra webbshoppar. Håll utkik!

Det finns ju inte heller samma storslagna sekulära tradition kring påsken. Julen har ju sin jultomte, sina tomtenissar och sina klappar (jo, jag känner till det där om Sankt Nikolaus, men idag är tomten högst sekulariserad). Trots ägg och godis har påsken ingen motsvarighet. I den engelskspråkiga världen finns en del sånger om påskharen, The Easter Bunny, men den tror vi ju inte på i Sverige, här köper vi vårt godis själva.

Men för att skapa lite påskstämning här på Indrag har jag letat fram fyra video-klipp med musik som anknyter till påsken.

Where you there when they crucified my Lord är en klassisk negro spiritual som sammanfattar hela påskens budskap. Här i en version från 1962 med Johnny Cash och The Carter Sisters:

Marillions Easter handlar bara delvis om påsk. Låten är tänkt som en hyllning till det irländska folket, till dem som vill leva i fred och frihet, och inte vill upprätthålla gamla motsättningar med hjälp av våld och terrorism. Den är inspirerad av den irländske poeten William Butler Yeats poem Easter 1916.

Hristos voskrese är en serbisk en påsksång framförd av orkestern Stupovi med gäster. Videon var en del i en kampanj att samla in medel till återuppbyggnaden av det medeltida klostret Djurdjevi Stupovi (Pillars of Saint George).

Sist något från de klassiska mästerverken. Erbarme dich, mein Gott, ur Johann Sebastian Bachs Matteuspassionen. Här framförd av sångerskan Delphine Galou och orkestern Les Siècles, under ledning av dirigenten François-Xavier Roth:

I Britain’s Absolute Radio berättar han: ”Vi var i studion och spelade in en skiva och jag drack massor av kaffe. Under en period jobbade jag med Vultures-grejor på nätterna och Foo Fighters-grejor under dagen och jag hade en nyfödd hemma – och jag sov kanske två eller tre timmar varje dygn på en luftmadrass i ett gästrum. Och ja, jag drack alldeles för mycket kaffe och jag började få bröstsmärtor, så jag åkte till sjukhuset och där de åt mig att sluta dricka så mycket kaffe.”

Vi som omhuldar vår rätt att dicka kaffe, drar av detta slutsatsen att det inte alltid är drogen i sig som är det största problemet, utan omåttligheten. Det är alltså omåttligheten som är rock’n’roll i den här historien – inte kaffet. För kaffet är ju lika mycket syföreningstant som rock’n’roll.

Se och hör Them Crooked Vultures framföra låten Elephants:

Patty Griffin är en av de mest hyllade rösterna inom americana-genren. Flera artister har också spelat in hennes sånger, bl a Emmylou Harris. Patty Griffin har på senare år bl a turnerat tillsammans med Emmylou Harris, Shawn Colvin och Buddy Miller under namnet ”Three girls and their Buddy”

På Downtown Church medverkar bl a systrarna Ann & Regina McCrary (kända bl a från Bob Dylans gospelskivor), Emmylou Harris, Julie Miller och Jim Lauderdale.

Här kan du se en liten film från inspelningen av Downtown Church, med intervjuer med Griffin och Miller.