Bilder: David Berjlund  Text: Magnus Sundell

Sällan har väl ett ord som legend passat bättre på en artist än på Willie Nelson. Den 77-årige sångaren, låtskrivaren, gitarristen och skådespelaren har nått en enorm kultstatus, och har prestigelöst  rört sig fritt mellan musikaliska genrer, även om han i grunden är en bluesig countryartist. Han har sjungit duett med mängder av  stora artister inom populärmusiken: Bob Dylan, Neil Young, Emmylou Harris, Johnny Cash, Julio Iglesias, Snoop Dogg, B B King, Norah Jones, Ziggy Marley, Dolly Parton, Sheryl Crow, Frank Sinatra, Bono, Sinead O’Connor, David Matthews, Bonnie Raitt – och en hel hög till.

Många känner till Willie Nelsons, i mångas ögon förstås ytterst tveksamma, engagemang för att legalisera marijuana, via organisationen NORML – National Organization for the Reform of Marijuana Laws. (Han brukar framhålla att han dock sedan några år slutat röka tobak och dricka alkohol och tränar regelbundet för att hålla sig i form.) Men han är engagerad i så mycket mer, och är vad man brukar kalla en ”socialt medveten” artist, med engagemang i olika freds-, rättvise- och miljöfrågor. Man skulle kunna kalla honom något av en antikrigs-veteran, pga hans mångåriga engagemang i fredsfrågor. För att vara en av de stora countryartisterna, tillika tillhörande den äldre generationen, och något av en amerikansk ikon – ofta med Texas-flaggan stort exponerad på sina konserter – kan det tyckas anmärkningsvärt att han är så pass liberal och så mycket ”vänster” som han är, med amerikanska mått mätt. Politiskt är han demokrat, men har ofta kampanjat för lite ”mindre” kandidater som inte nått ända fram.

Willie Nelson och hans fru Annie (kvinnan på bilden är dock hans äldsta dotter Lana) är sedan 2004 delägare i två bio-diesel-fabriker, en i Salem, Oregon och en i Carl’s Corner, Texas. 2005 grundade Nelson och några affärspartners företaget Willie Nelson Biodiesel, även kallat Bio-Willie, ett företag som säljer bio-bränslen till truck stops. Bränslet är tillverkat av vegetabilisk olja, främst sojabönsolja, och kan användas i vanliga dieselmotorer. Naturligtvis drivs Willies egen turnébuss ”Honeysuckle Rose” med bio-diesel.

2006 köpte Willie Nelson Abbott Methodist Church, den kyrka där han och storasystern Bobbie (som är stadig pianist i hans band) tillbringade mycket av sin barndom. Detta för att rädda kvar kyrkan och verksamheten. ”Vi sjöng här och min syster spelade piano här. Min farmor tog med oss hit, vi var här varje söndag, måndag och onsdag”, berättar Willie för Temple Daily Telegram. Församlingen hade krympt så mycket att de inte hade råd att ha kyrkan kvar, och hade till och med haft en avslutningsgudstjänst. Tanken var att sälja till en entreprenör som skulle riva kyrkan och sälja tomten. Men när Willie fick reda på det köpte han alltså sin barndoms kyrka – som återinvigdes med en gudstjänst några månader senare, då Willie och Bobbie och olika gäster, bl a Leon Russell, sjöng gospels och hymner mellan böner, välsignelser och predikan. Vid gudstjänsten sa Willie att han vill att kyrkan ska fortsätta fungera ”som vanligt”: ”Som vi haft det här idag – a little singing, a little preaching.”

Willie Nelson kämpar för hästars rätt, bl a för att få igenom The American Horse Slaughter Prevention Act, en lag som förbjuder slakt av hästar för köttets skull. Han är också med i The Animal Legal Defense Funds kampanj för att skapa uppmärksamhet kring de vidriga förhållande kalvar som ska användas i mjölkproduktion föds upp i.

2007 grundades The Willie Nelson Peace Research Institute (willienelsonpri.com) som ett slags sambandscentral för Willie Nelsons olika hjärtefrågor. De jobbar med fredsfrågor, miljö, kultur, hälsa, mänskliga rättigheter mm utifrån följande deklaration: ”Peace on Earth is possible NOW with Unconditional Love. / Do unto others as you would have them do unto you is the Golden Rule from the Highest Order. / Peace on Earth is possible NOW with Unyielding Hope. / Replace negative thoughts with positive thoughts to create positive results. / Peace on Earth is possible NOW with Unlimited Compassion. / Open your heart and make connections to people everywhere and to the world around us.” Tillsammans med sin dotter Amy Nelson skrev Willie sången A peaceful solution, som de gjorde till ”public domain”, dvs rättighetsfri, och uppmanade andra artister att spela in sången. På hemsidan kan man höra Willie sjunga den i många olika versioner, liksom en rad andra artisters versioner av sången.

Som en av alltför få inom countrymusiken har Willie Nelson ställt upp för homosexuellas rättigheter. På Alla Hjärtans Dag 2006 släppte han en singel via iTunes: Cowboys are frequently, secretly fond of each other, en sång som ville lyfta fram homosexualiteten i ljuset och verka för acceptans. Detta skedde i samband med filmen Brokeback Mountain gick upp på biograferna. En film där Willie också medverkar på soundtracket. Sången var också ett sätt att ställa upp för sin turnéledare sedan många år, David Anderson, som är öppet homosexuell.

Här i Sverige minns vi alla tsunamin i Indiska Oceanen i slutet av 2004. I januari 2005 var Willie Nelson huvudnamnet vid en konsert i Austin för att samla in pengar till offren för denna tsunamin. 120 000 dollar samlades in till UNICEF och två andra organisationer.

Tillsammans med John Mellencamp och Neil Young drog Willie Nelson igång Farm Aid 1985, en välgörenhetskonsert för att samla in pengar till USA:s småbrukande bönder med familjegårdar, som ofta led under lån med tuffa avbetalningsplaner. Mängder av artister ställde upp. Och så har det fortsatt varje år sedan dess. Idag är Farm Aid en etablerad organisation, där bl a Nelson, Mellencamp, Young och Dave Matthews sitter i styrelsen. Organisationen arbetar för att fästa uppmärksamhet på vikten av att familjegårdar med småbruk får leva vidare, bl a för miljöns skull. Neil Youngs tal om miljön är ett återkommande inslag på Farm Aid-konserterna.

Detta var bara några exempel på Willie Nelsons engagemang i olika frågor. För den som vill gräva djupare hänvisas t ex till  willienelsonpri.com, hans hemsida: willienelson.com, eller fanbloggen stillisstillmoving.com

- – - -

Efter den regniga sommaren 2004 granskades SMHIS:s prognoser och det konstaterades att 57 av 58 var fel. Hade en kommunal tjänsteman, en fotbollskommentator eller en pokerspelare gjort samma usla jobb, hade denne samma höst varit utskälld, arbetslös respektive pank.

”Men vädret”, säger de godhjärtade av er, ”är väl ändå rätt oförutsägbart, inte sant? Är det inte nåt med den där fjärilen som fladdrar med vingarna på Himmelska Fridens torg och så blir det orkan i Grytgöl?”

Jovisst, Herrens vägar äro outgrumliga, som en unge skrev. Jag läser precis att man med den största superdatorn i dag kan räkna ut exakt vilken väg samtliga molekyler kommer att ta i den rök som ringlar från en cigarett som ligger på ett askfat i ett vindstilla rum. Förutse kall- och varmfronter hit och dit borde möjligen vara något knepigare, det är sant.

Det märkliga var bara att sommaren 2004 stod lågtrycken i Systembolagskö ute i Atlanten. Hade man bara minsta skolbokskunskap i ämnet, kunde man förutsäga nästa dags väder innan någon hann säga ”John Pohlman”.

Faktum är dessutom att morgondagens väder i ungefär 70 procent av fallen blir som dagens, det vet alla som sysslar med meteorologi. Och ändå envisades SMHI med sina glädjekalkyler. Varför?

Bild: Jan-Allan Stefansson

För att den positiva prognosen numera har blivit en affärsidé. Nej, jag menar inte att SMHI tjänar mera pengar på ett högtryck med centrum över södra Götaland än på en hagelskur i Åmål. Däremot att de rycks med av den mediavärld som har insett att en löpsedel med ”nu kommer sommarvärmen” säljer betydligt mer än ”skitväder hela juli”.

Jag vet, jag jobbade tjugo år på Expressen. Med tiden var det uppenbart att den optimistiska väderprognosen blev ett allt vanligare fenomen – av det enkla skälet att den var mera kommersiell.

Det ”förbättrade” vädret sammanfaller dessutom med den ökande floran av nyheter som ”Badhusluft ger astma” och ”Vanligt magont kan vara dödlig sjukdom”, vilket kan låta som motsatta budskap – ett positivt och ett negativt – men i grunden förstås handlar om samma sak:

Vårt behov av att försöka kontrollera vår omgivning, samt ett desperat hopp att allting ska sluta lyckligt till sist.

Men det ska det ju inte. ”Tänk på döden” står det skrivet ovanför kyrkogårdens portal och det enda vi vet är ju att vi alla också ska hugga i sten till sist, oavsett om vi tar mindre salt på maten eller avstår från det där badhusbadet.

Eller som min vän pastorn brukar säga: ”Det är ingen mening att oroa sig för det ordnar ändå aldrig upp sig …”

(Texten har tidigare publicerats i Trots Allt.)

- – - – -

Jag läser frihetskämpen och ickevåldsprofeten Martin Luther King Jr:s självbiografi. Tiden är sent 1950-tal och tidigt 1960-tal. Ändå känns allt märkligt samtida. Mycket av den problematik som speglas finns fortfarande kvar, men framför allt är Kings synsätt och tankegångar synnerligen relevanta och konstruktiva inför de problem världen brottas med nu i början av 2010-talet. För tilltron till våldet som lösning på konflikter är fortfarande stor bland världens ledare. Tyvärr tycks den till och med ha blivit större, inte minst sedan George W Bush och Tony Blair drog igång ”kriget mot terorrismen”.

I min radio pratar Barack Obama om vikten av fortsatta militära insatser i Afghanistan och Irak. Från tv:n strömmar rapporterna om den israeliska attacken på Ship to Gaza. Hamas trappar som svar upp raketattackerna mot Israel. I Pakistan har ytterligare terroristdåd genomförts. Motsättningarna mellan Nord- och Sydkorea närmar sig återigen en kritisk gräns. Iran skärper tonen mot omvärlden. Våld och hot om våld ska undanröjas med våld och mera hot om våld.

Från min bok ekar Martin Luther Kings ord, där han manar sitt eget land till besinning: ”Det var sorgligt men sant att mitt land talade om fred men hade föresatt sig en militär seger. Inuti fredsvanten fanns en knuten krigisk näve.”

Han ord gäller Vietnamkriget, men skulle lika gärna kunna gälla situationen kring Irak, Afghanistan eller Israel-Palestina.

”Jag visste att jag aldrig mer kunde höja rösten mot de förtrycktas våld i gettona utan att först tydligt ha tilltalat världens idag största våldsutövare: min egen regering. […] Vi måste finna nya vägar att tala för fred i Vietnam och rättvisa i hela u-världen, en värld som befinner sig på vår tröskel. Gör vi ingenting kommer vi med säkerhet att släpas genom de skammens långa, mörka korridorer här i tiden som förbehålls dem som äger herravälde utan medkänsla, makt utan moral och styrka utan syn. […] Jag tror inte vår nation kan vara en moralisk ledare för rättvisa, jämlikhet och demokrati om den är fjättrad i rollen som självutnämnd polis i världen. […] Jag tänker inte stå overksam och se på när ett orättfärdigt krig äger rum.”

Bild: Majsan Sundell

Från min stereo sjunger jazzsångerskan Nina Simone: ”What will happen now, when the King is dead?” Jag plockar fram cd-häftet till samlingsskivan och läser om sången Why (The King of Love is dead). Den ingår i en svit av tre sånger Simone sjunger som en hyllning till Martin Luther King. Inspelningen är från en konsert den 7 april 1968 – bara tre dagar efter att King sköts till döds utanför ett hotell i Memphis.

”What will happen now?” Nina Simones röst uttrycker sorg och bestörtning. Vad kommer att hända nu?

Kings relativt korta livsgärning resulterade i en rad konkreta förbättringar av de svartas villkor i USA, den stats- och myndighetssanktionerade segregeringen lagstadgades bort, rätten att rösta blev även de svartas, demokratin blev äntligen praktik och inte bara teori. Men kanske framför allt: Martin Luther King ingöt hopp och mod i samhällets nedersta, han återgav dem självförtroendet och människovärdet. Men vad kommer att hända nu, när han är borta?

Jag kan bara konstatera att det stora tomrum som uppstod vid Martin Luthers Kings bortgång består än idag. Både i USA och i världen.

Vem talar om ickevåld och fredliga lösningar idag? Vem visar i handling att de fungerar? Och kanske framför allt: Vem kan med känsla och övertygelse formulera en vision så stark att den får människor att engageras och ge sig hän för något större än dem själva?

Det visionära ledarskapet. Vi skulle behöva det nu.

Är det något vi alla minns av Martin Luther King är det att han hade en dröm. ”I have a dream …” Vilka av världens ledare när drömmen om en bättre värld idag?

Den 28 augusti 1963 håller King efter den så kallade frihetsmarschen till Washington inför de närmare 250 000 människor som samlats det tal som gått till historien. Han lämnar sitt manus och talar fritt ur hjärtat, utifrån den sedan dess ständigt citerade frasen ”I have a dream…” Han säger bland annat:

”Jag har en dröm, att den här nationen en dag ska resa sig och leva upp till den verkliga innebörden i sin bekännelse: vi anser det självklart att alla människor har lika värde.”

Vad drömde George W Bush om? Vad drömmer Barack Obama om? Eller för att zooma in perspektivet till vår närmiljö: Vad drömmer Fredrik Reinfeldt om?

Det finns mycket att skriva om Martin Luther King Jr. Många aktuella infallsvinklar, många anledningar att lyfta fram honom på nytt. Efter att under en tid lite närmare studerat hans liv och tankegångar är jag inspirerad, men omtumlad. Så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Enklast är väl att i det läget ta till hårdfakta:

Han föddes den 15 januari 1929 i Atlanta, Georgia. Hans far var pastor och sonen kom att gå i hans fotspår. 1948 ordinerades Martin Luther King till pastor, och efter ytterligare några års studier tog han 1955 sin doktorsexamen i teologi. Ett år tidigare hade han påbörjat sin första pastorstjänst, i Dexter Avenues baptistförsamling i Montgomery, Alabama. 1953 hade han gift sig med Coretta Scott.

I Montgomery började han genast engagera sig i frågor som rörde segregeringen och förtrycket av de svarta. När en svart äldre kvinna vid namn Rosa Parks i december 1955 fängslades för att hon satt sig i den del av bussen som var reserverad för vita och vägrat resa sig därifrån, blev det startskottet för en proteströrelse som skulle komma att sprida sig som ringar på vattnet. Den unge baptistpastorn Martin Luther King valdes till ledare för Montgomery Improvement Association, MIA, som genomförde en omfattande bojkott av stadens bussar.

Redan från början fanns det bara en väg för King, och den var ickevåldets. Inspirerad av bland andra Mahatma Gandhi, men framför allt Jesus och Bergspredikan, fick han människor med sig i fredliga demonstrationer, massmöten, bojkotter och marscher som många skulle sagt vara omöjliga. Människorna – till stor majoritet svarta, men även en och annan vit – lät sig hellre slås blodiga än försvara sig, lät sig hellre fängslas än sluta marschera för friheten. Med följden att det våld som förekom ensidigt utövades av poliser och militärer med myndigheternas sanktion. En situation som i längden är omöjlig i ett demokratiskt samhälle.

Detta i kombination med de svartas ökade medvetenhet om de vitas beroende av de svartas köpkraft, arbetskraft och stöd, bidrog till den ena lagändringen efter den andra.

I november 1956 förklarar USA:s Högsta domstol lagarna om segregering på bussarna författningsstridiga. Den första stora segern för King och medborgarrättsrörelsen var vunnen. Den skulle följas av många fler.

Men vägen gick genom ständiga hot och uppoffringar. I sin självbiografi berättar King om hur han under den pågående bussbojkotten blir hotad i ett nattligt telefonsamtal: ”Hörrudu, din nigger. Vi tar ifrån dig allt vi vill.” Denna gång får det honom att vackla i sin övertygelse och vid köksbordet ropar han till Gud: ”Herre, jag är här nere och försöker göra det rätta. Jag tror att jag har rätt. […] Men jag måste bekänna att jag är svag nu. Jag sviktar. […] Jag har nått den punkt där jag inte kan klara det på egen hand.”

Han upplever då mycket tydligt hur en röst inom honom säger: ”Martin, stå upp för rättfärdigheten! Stå upp för rättvisan! Stå upp för sanningen! Och se, jag skall vara med dig. Ända till tidens slut.”

Han känner Guds närvaro som han aldrig känt den tidigare, och han skriver: ”Min osäkerhet försvann. Jag var redo att möta vad som helst.”

Denna upplevelse återkom King till gång på gång under sin livslånga kamp för frihet och rättvisa. Den gav honom kraft att fortsätta.

Bild: Majsan Sundell

Montgomery, Birmingham, Atlanta, Albany, Selma… Frihetskampen går vidare genom sydstaterna. Den möter hårt motstånd från såväl lokala myndigheter som rasistiska organisationer. Men trots bombdåd, misshandel, mord, mängder av arresteringar och förföljelser, blir kampen lyckosam. Sakta men säkert får nationen upp ögonen för hur de svarta behandlas. Såväl lagar som inställningar ändras.

Martin Luther King är välutbildad, intellektuell och verbal – vilket gör att han har lätt att knyta kontakter med inflytelserika personer. Han för ständiga samtal med John F Kennedy, som engagerar sig för rasfrågorna. När Kennedy vinner presidentvalet 1960, gör han det med starkt stöd av de svartas röster.

1964 genomdrivs den så kallade medborgarrättslagen som tvingar restauranger och motell att betjäna alla raser. Samma år får Martin Luther King Nobels fredspris. Han skänker hela prissumman till medborgarrättsrörelsen och säger i sitt tal: ”Jag tar emot detta pris å alla de människors vägnar som älskar fred och broderskap.”

1965 beslutar den amerikanska kongressen om rösträtt för landets alla minoriteter. Detta som ett direkt resultat av medborgarrättsrörelsens demonstrationer, protester och marscher i Selma, Alabama.

King utökar sitt engagemang även utanför sydstaterna. 1965 flyttar han till Chicago. Hans kampanj för medborgerliga rättigheter där når framgångar, men inte i samma omfattning som i Södern. I storstädernas getton finns inte alls samma förståelse för hans ickevåldslinje, här får andra mer militanta svarta befrielserörelser fäste.

När King sedan tar ställning mot Vietnamkriget tycker många att han tappat fokus, och att han inte ska blanda ihop den inhemska kampen för rättvisa med ett krig (mot kommunismen) i en annan del av världen. För Martin Luther King hör dock dessa saker intimt ihop. Våld som lösning på problem, vilka de än vara månde, är aldrig en acceptabel väg, utan skapar bara mer våld och problem: ”Våldets grundläggande svaghet är att det är en nedåtgående spiral, som skapar just det som det försöker förstöra. Istället för att utplåna ondskan, förökar det ondskan.”

På samma sätt är det en självklarhet för honom att kampen för jämliket måste gå hand i hand med kampen mot fattigdomen. Frustrerad ser han hur de pengar som skulle gå till fattigdomsbekämpning istället går till upprustning och militarism…

I sitt sista tal, kvällen innan han mördas, pratar han om sin tacksamhet över livet, och vad han fått vara med om att uträtta. Han pratar om döden. ”Jag skulle precis som alla andra vilja få ett långt liv, men jag bekymrar mig inte för det just nu. Jag vill bara göra Guds vilja och han har låtit mig stiga upp på berget. Jag har blickat över till andra sidan och jag har sett det utlovade landet.”

Jag får rysningar när jag läser talet. I ljuset av vad som hände dagen därpå, känns det som att han håller ett avskedstal, sitt eget begravningstal. Som om han anade vad som väntade.

Endast 39 år gammal var Martin Luther Kings livsgärning fullbordad. Han hade då – förutom att under en dryg tioårsperiod förmodligen ha uträttat mer för jämlikheten i det amerikanska samhället och för de svartas rättigheter än någon annan enskild person – skrivit en rad böcker och besökt ett stort antal länder. (Att anta att hans hustru Coretta var den som uppfostrade de fyra barnen är därför ingen orimlig gissning.)

Vad var då egentligen Martin Luther Kings bidrag till eftervärlden? Svaret på den frågan skiftar säkert beroende på vem man frågar. Om jag försöker ge en personlig sammanfattning av vad som var denne dynamiske baptistpredikants viktigaste budskap, vill jag nämna fyra huvudpunkter:

En stark betoning av ickevåldets princip. Liksom Gandhi före honom förfäktade han ickevåldet som den enda moraliska och konstruktiva vägen. Men han betonade ständigt att ickevåld inte är detsamma som passivitet och tystnad, tvärtom är det en aktiv metod som bygger på medvetna och noggranna aktioner och ställningstaganden – ibland av den karaktär vi kallar ”civil olydnad”.

En försonande attityd. Martin Luther King fömanade ständigt sina följeslagare med Jesu ord: ”Älska era fiender!” Målet var inte att hämnas på de vita, målet var att försonas med dem: ”Vi vill bli de vitas vänner.” Han var därför ytterst tveksam till slagordet och rörelsen Black power som dök upp mot mitten av 60-talet. Målet var för King inte att ta makten över de vita, utan att dela makten med dem.

En fokusering på godheten. När jag läser hans självbiografi är det slående hur lite King uppehåller sig vid ondskan, trots att han var så drabbad av den. Han kallar aldrig människor onda, de är bara offer för onda strukturer och system. Istället har han en stor – en del skulle säkert kalla den naiv – tilltro till den godhet varje människa bär på, liksom till att godheten en dag ska segra. Han var definitivt en sådan människa som ser ett halvfullt glas där de flesta ser ett halvtomt!

En tydlig koppling mellan kristen tro och socialt engagemang. Att man som kristen och kyrka aktivt skulle ta ställning mot orättfärdighet och orättvisor var för honom en självklarhet. I ett brev från fängelset i Birmingham till en rad vita kristna ledare som kritiserat honom skriver han bland annat om de första kristna: ”På den tiden var kyrkan inte bara en termometer som registrerade den allmänna opinionens principer och idéer. Den var en termostat som förvandlade samhällets seder och bruk.”

Fyra punkter som visar att Martin Luther Kings budskap i högsta grad fortfarande är angeläget och utmanande.

Martin Luther King Jr var ingen perfekt människa. Han hade sina fel och brister. Han var en god förebild på många områden, men inte på alla. Det har skrivits en del om hans – mer eller mindre bekräftade – kvinnoaffärer. Det har också påståtts att han i en avhandling på universitetet fogat in en del avsnitt som varit rena plagiat. Denna kritik har sedan använts emot honom för att nedvärdera honom som människa.

I sin bok Livlinor (Libris) berättar Philip Yancey hur han stöter på motstånd från en del kristna när han kallar King för en profet. Yancey brukar då svara med att peka på alla de bristfälliga ledare Gud använder sig av i Bibeln, och att de som där lyfts fram som trons giganter är personer med ytterst skiftande moraliska meriter. ”Om det vore så att bristfälliga budbärare gjorde budskapet ogiltigt, då skulle ingen av oss gå säker.”

Yancey, som själv växt upp och fostrats i en rasistisk kyrka i Södern, fortsätter: ”Det som till slut gjorde mig medveten om bjälken i mitt eget öga och som tvingade mig att lyssna till hans budskap, var hans tydliga förankring i det kristna evangeliet. Eftersom han hela tiden citerade Jesus, var jag tvungen att lyssna.”

En profet? Ja, sannerligen. Men också en drömmare. Inte en drömmare som fantiserar och därmed flyr verkligheten. Utan en drömmare som så starkt lyckas frammana målet för sin inre blick, att han kan gå vägen hur den än ser ut: ”I have a dream! Låt oss inte fastna i förtvivlan. Jag säger er, mina vänner, att fastän svårigheter väntar oss både nu och i framtiden har jag ändå en dröm!”

Jag plockar ur skivan med Nina Simone från cd-spelaren. Istället stoppar jag i en skiva med den irländska rockgruppen U2. Jag lyssnar på deras hyllning till doktor King i låten MLK: ”Sleep, sleep tonight – and may your dreams be realized.”

Martin Luther King hade faktiskt förmånen att få se flera av sina drömmar förverkligas. Men mycket återstår.

”Fred i världen genom ickevåld är varken absurt eller ouppnåeligt. Alla andra metoder har misslyckats. Följaktligen måste vi börja om. Ickevåldet är en god utgångspunkt. De av oss som tror på den metoden kan vara förnuftets, det sunda omdömets och förståelsens röster bland våldets, hatets och de vilda känslornas.”

Förnuftets, det sunda omdömets och förståelsens röster … inte är det dem jag just nu hör från min radio och tv.

Saknaden efter drömmaren från Atlanta, Georgia, är mer bedövande än någonsin.

- – - – -

De flesta citaten är hämtade ur Martin Luther King – En självbiografi (Libris 2000). Boken har sammanställts av Clayborne Carson utifrån mängder av självbiografiskt material och i nära samarbete med Kings anhöriga. Flera av Kings egna böcker gavs ut på svenska på 60-talet, men ingen av dessa finns tyvärr i nytryck – så den intresserade får söka på antikvariat.

Texten är en något redigerad version av en artikel tidigare publicerad i tidskriften Trots Allt.

Det kan gå snabbt från att vara grammisnominerad till att stå i en kylslagen container. Fråga Toni Holgersson. Han vet hur det känns att få ta emot applåder från en lyrisk publik, men också hur det känns att bli nekad att komma in på ett sjukhus. Som för något år sedan då han och hans dåvarande flickvän ansågs för stökiga när de ville få hennes öppna sår omhändertaget.

Stökig är ett bra ord om man vill beskriva Toni Holgerssons bakgrund, även om den också varit guldkantad på många sätt i och med de musikaliska framgångarna. Skivsläpp, grammisnomineringar, lyckade turnéer och artistsamarbeten. Och alkohol- och drogmissbruket har alltid varvats med perioder av lyckliga stunder med barnen och musicerande.

Bild: Magnus Liam Karlsson/ Amigo

Nu släpper Toni Holgersson en ny skiva med albumtiteln Ibland kallar jag det kärlek. Kort beskrivet är skivan ett långt avskedsbrev till drogerna och den kärleksrelation han haft till den kvinna han levt med i flera år, en relation som ibland varit lycklig men som alltid lett till nya drogutflykter. Han betonar dock att de i stället har en djup och kärleksfull vänskap.

– Det finns något citat som lyder ”All förändring är ett sorts svek”. Det är svårt att förklara, men trots att drogerna är förknippat med sorg, rädslor, trauman, svek och lögner har jag en relation till livet med dem. Det kommer jag aldrig komma ifrån. Men jag kom allt närmare en punkt där jag tvingades välja att sluta eller där missbruket skulle leda till min död.

– Och så här i efterhand kan jag ju se att låtarna på många sätt är skrivna som avskedsbrev till kvinnan som fanns i mitt liv. Givetvis har jag haft sorg under den här perioden, men det fanns ingen annan utväg, säger Toni Holgersson när vi träffas på ett av Södermalms få kvarvarande traditionella fik.

Vi sitter bara ett stenkast från krogarna där Toni Holgersson länge hade skulder från all sprit han köpte på kredit under de mest drogtunga åren i mitten av 90-talet. I dag är det en piggare, mer stabil och framför allt mer nykter version av Toni Holgersson.

- Jag betalade faktiskt tillbaka den sista skulden förra veckan. Krogägaren blev ganska förvånad. Men det känns bra att ytterligare en människa tycker att jag är ganska ok, säger han.

Själva startskottet till nya skivan kom redan i början på 2008. Då befann sig Toni Holgersson på ett behandlingshem för missbrukare i Småland. Under den tiden kom även Toni Holgerssons 23-årige son Dante Kinnunen, till vardags trumslagare i poporkestern The Concretes, ner dit för att hälsa på sin pappa. Där knöt de åter an till varandra.

– Vi har alltid hittat till varandra på öarna i mitt stormiga hav till liv, förklarar Toni Holgersson.

Det bestämdes också ganska snabbt att Dante Kinnunen skulle producera sin fars nya skiva.

– Jag har känt mig väldigt trygg med att jobba med honom, trots hans unga ålder. Vi har alltid haft samma tyckande och tänkande när det gäller musik. Så inspelningarna gick väldigt snabbt och smidigt, säger han.

När det gäller den musikaliska biten är det fortfarande Toni Holgerssons röst som är i fokus, oftast lätt ackompanjerat med en akustisk gitarr. Och det vore konstigt att göra något annat när man begåvats med en sådan omisskännlig röst. Sårmärkt, men aldrig totalt uppgiven. Skuldtyngd, men aldrig så pass stängd att försoningen inte kan få sippra in. Hans röstläge känns som en spegelbild av hans inre.

Bild: TV4

Han berättar vidare att han söker sig till sammanhang där det finns tid för vila och eftertanke. Han gillar dessutom att spela på sådana platser. Det kan vara kyrkor, ungdomsgårdar, fängelser, kaféer och krogen.

– Ja, det funkar till och med på krogen. I alla fall innan klockan ett, haha. Fast egentligen beror det ju alltid på vilka människor som kommer och lyssnar, säger han.

Under en period gick Toni Holgersson till Allhelgonakyrkan i Stockholm. Han kallar sig själv inte frälst, men gillar att vara i atmosfären som finns där.

­– Det var skönt att komma till en vuxen ungdomsgård utan spriträttigheter. De har andra rättigheter där, säger han.

Och trots att han värjer sig mot det ”tokreligiösa och högstämda” är han alltid intresserad av att möta människor som gillar att prata om de stora frågorna. Dessutom har ett antal psalmer alltid spelat en viktig roll i hans liv. Så pass att han, Irma Schultz Keller och Lasse Englund spelade in en psalmskiva så sent som 2007.

– Det finns något allmängiltigt i de där sångerna som berättar om hur det är att vara människa, säger han.

I sommar och höst är det redan ett flertal datum bokade för spelningar. Toni Holgersson berättar att det känns som att det var längesen. Han känner sig glad att få ge sig ut med gitarristen Andreas Söderlund och att få spela för publik.

– Jag har inte varit i skick att spela helt enkelt. Men nu är det dags igen. Jag har i och för sig gjort ett par fängelsespelningar.

Oj. Du har gjort en Johnny Cash?

– Ja, det är svårt att inte tänka på Johnny Cash när det handlar om fängelsespelningar. Men de ringde från ett par kåkar och ville att jag skulle spela och det ville jag också så det har blivit några gånger nu.

– Haha, jag funderade på att kalla mig Tony Kontant men struntade i det.

Det återstår att se om Tony Kontant någonsin kommer att uppträda. Men en sak är säker, Toni Holgersson är tillbaka – igen.

Toni Holgersson, diskografi:

Toni Holgersson (1989)
Louise och kärleken (1990)
Zigenaren i månen (1991)
Blå andetag (1992)
Lyckliga slut (1994)
Tecken på liv (2005),
90-94 Eftersänt (samlingsskiva (2006)
Psalmer (2007)
Ibland kallar jag det kärlek (2010)

(Intervjun har tidigare publicerats i tidningen Dagen.)

Se och hör Toni Holgersson framföra Brev till en resande flicka i TV4:s Nyhetsmorgon:

I slutet av 80-talet fick popartisten Christer Sandelin frågan om han oroade sig för miljön.

”Ja, jag är bekymrad över det där hålet i freonlagret.”

Ett otänkbart svar i dag. Inte för att artister nödvändigtvis har blivit smartare med åren. Utan för att ingen skulle missa chansen att framstå som rejält påläst när det gäller Den Stora Miljökampen.

Det är politiskt korrekt. Det är till och med rock’n’roll. Det är – om man så vill – den nya moralismen, som likt en mördarsnigel letat sig in i villaidyllens minsta vrå: ”Menhallånuslängdedujudagstidningenisoptunnanvillduattviskadöavväxthusdefekteneller?!”

Det låter som en tanke att Bibelns Gehenna från början var Jerusalems soptipp. Nåde den som inte kan skilja agnarna från vetet, gott från ont, hårdplasten från bananskalet.

Fast jag vet inte jag … Att bry sig om miljön är givetvis en tanke som det inte ens går att protestera emot. Ändå tvingas jag konstatera att det finns någonting i denna nya folkrörelse som skrämmer mig.

Det lätt fascistiska anslaget, kanske?

För det är inte bara den där grannen, den självutnämnda miljöpolisen, som står där vid grinden och granskar min utebelysning och undrar om jag verkligen inte ännu har bytt till lågenergilampor.

”Ger sämre ljus”, säger jag.

”Inte alls. Hemskt med alla mördarsniglarna, förresten. Du samlar väl ihop och klipper isär dem så de inte sprider sig i grannskapet?”

Varvid jag tänker att mördarsniglar nog aldrig riktigt har varit något stor fråga i mitt liv, att hetsjakten mot dem snarare visar hur små problem folkhemmet Sverige har och, för resten, hur i hela friden går den där snigelslakten egentligen ihop med miljökampen vi just pratade om?

Ty varför tycker jag att så många av de där hälso- och miljöfascisterna är som de där amerikanerna som till varje pris ska ha sin diet coke, men trycker i sig den största burgaren utan att blinka?

Som stänger av standbyfunktionen på teven för att spara ström, men samtidigt kör en stadsjeep som drar 2,8 liter milen?

Och varför gör det mig på samma gång lite glad?

Bild: Jan-Allan Stefansson

Kanske för att det perfekta skrämmer mig.

Är det inte i själva verket humanismen innersta väsen; detta att inse att vi aldrig riktigt blir några helgjutna skapelser? Att det är reporna och skavankerna som artbestämmer oss, till skillnad mot änglar och demoner? Och att man därför inte vara så snabb att döma hur andra lever, älskar, sviker eller syndar?

Förr i världen fanns något som kallades nådasupen, en hutt som skulle ta ner den fromme på jorden, om uttrycket tillåts. Det Gud älskar är inte dina förtjänster, sa den, utan dina tillkortakommanden. Storyn om den förlorade sonen, alltså. En av Jesu mest häpnadsväckande liknelser egentligen. Den som gör att all den där strävan mot fromhet, helgelse och renlevnad hamnar i ett något annat läge.

En riktig människa är aldrig riktigt källsorterad inuti, tycks den säga. Snarare är vi just den där kökkenmöddingen där kanelbullar blandas med äggskal, kärlek med djävulskap, god vilja med ont uppsåt. Jag fattiga syndiga människa. Ändå älskad och med en förmåga att älska. Eller kanske rentav tack vare det?

”Det fullkomliga går inte att älska, bara beundra”, sa gamle Sven Lidman, som delar min syn att moralisten sällan blir inspiratör, blott en surmagad gnällspik, ett dåligt samvete som snarare får mig att vilja bli anarkist och rebell:

Inte bära cykelhjälm. Inte undvika bad en timme efter maten. Inte gå över till GI-käk, utan istället bre ett tjockt lager extrasaltat smör på mackan och helst äta middag vid halv tio på kvällen som spanjorerna, trots att det enligt svensk norm borde innebära att jag vore den nye Svullo.

Samt skänka en beundrande tanke till den alltid arge, alltid skarpsynte samhällsdebattören Anderz Harning som hela sitt liv slogs mot nymoralism och grötmyndighet. Det var han som kom hem från Spanien en dag 1976, möttes på Arlanda av annonstavlan med texten: ”Socialstyrelsen vill att vi äter 6–8 skivor bröd om dagen”, vände på klacken och for utomlands igen …

Dessutom är det alltid fel att kräva att människor måste leva som de lär, hävdar jag.

Det måste finnas ideal som vi strävar mot, men inte nödvändigtvis klarar av att uppnå. Vi är alla svaga käril, patetiska töntar, dubbelbottnade, spretiga och svaga. Det måste vara okej att sträva mot Mount Everests topp – men bara nå till … tja, exempelvis Galdhöpiggen. Bättre ett gott uppsåt som floppar, än inget gott uppsåt alls.

Det är intressant hur människor jag träffat som verkligen är godare än jag – Moder Teresa, Martin Lönnebo, påvens livvakter – aldrig tycks kräva samma sak av mig. Det är de för kloka för. Coola, till synes tillfreds, lever de sina liv utan pekpinnar och syndakataloger.

Vem vet, kanske har den katolska läran rentav rätt, då den hävdar att helgonen finns för att vi andra ska kunna ta del av deras goda gärningar? Bonusmaterial, liksom.

Jag har en vän, pastor S, som i alla avseenden är en godare människa än jag. Vi brukar skoja om att han i dag äger ett litet extrakapital av godhet som jag själv kan få åka snålskjuts på den yttersta dagen, då jag står inför Sankte Per, vägs på våg och befinns för lätt. En sorts evighetens stora pensionsfond. Det kristendomen kallar nåd, helt enkelt.

Men jag är åtminstone i gott sällskap.

1995 reste jag till engelska Reading för att träffa en man som upprört världen med sina teorier och tobak och alkohol. David Warburton var lite som Tolkien; en mysig, plirande gubbe som tryggt puffade på sin pipa. Som professor i hjärnans triggersubstanser visste han det mesta om vilka ämnen som får oss att må bra eller dåligt, hur de utsöndras eller stängs av. Kortison, till exempel, som är ett av kroppens starkaste försvarsmedel, till och med cancerdödande.

”Om man är glad och lycklig ökar produktionen. Vid depressioner kan den nästan helt upphöra.”

Sa professorn som därav drog slutsatsen att om en människa blir lycklig av exempelvis att gå långa skogspromenader, köra rallybil eller röka feta cigarrer så förhindra henne för guds skull icke att promenera, köra rally eller puffa cigarr.

”Alla talar i dag bara om tobakens och alkoholens skadeverkningar. Men vi tycks ha glömt att mänskligheten från början rökte och drack för att det gav positiva effekter: glädje, gemenskap och avkoppling. Så är det förstås fortfarande. Den som i glädje tänder sin pipa eller höjer sitt whiskyglas gör sin kropp utan tvekan mer gott än ont. Jag vet. Jag har mätt det.”

Nej, han menade inte att alla skulle börja röka som nattredaktörer. Måttlighet var snarare professorns dygd. Det gamla fina svenska ordet lagom, helt enkelt. (Som ju inte alls bara finns i vårt språk, som de flesta påstår, utan i många.) Synda lite lagom, alltså. Kör stadsjeep om du vill – bara du inser att det fortfarande måste göras något åt hemlösheten, ungdomsvåldet och den sociala utslagningen. Inte bara haka på senaste trendfrågan. Inte glömma Stadsmissionen bara för att man går med i Greenpeace, typ.

Som avslutning gav denne ”Professor Synd” mig en lista över berömda personer som alla hade varit rökare, Det visade sig i princip vara 95 procent av alla uppfinnare, konstnärer och stora statsmän sedan tobaken nådde Europa 1560.

Listan över ickerökarna bestod däremot av blott tre namn:

Saddam Hussein, Idi Amin och Adolf Hitler …

När den legendariske franske prästen abbé Pierre avled 94 år gammal måndagen den 22 januari 2007 tävlade landets ledande politiker, från höger till vänster, i att överglänsa varandra i sina hyllningar. ”Med abbé Pierres bortgång flaggar Frankrikes hjärta på halv stång”, kommenterade högerns huvudkandidat inför det då stundande presidentvalet, Nicolas Sarkozy, högtidligt. Med aningen tydligare politisk underton underströk Ségolène Royal, socialisternas kandidat, att ”abbé Pierres uthålliga vredesskri mot fattigdomen aldrig får tysta”.

Sist men inte minst tog presidenten själv till orda. Med den berörande allvarsamhet som Jacques Chirac som få andra politiker förmår uppbåda i sorgens stund uttryckte han sin ”oerhörda respekt” för abbéns livsverk och fortsatte: ”Med abbé Pierres bortgång har hela Frankrike träffats i hjärtat. Vi har förlorat en storslagen gestalt, ett samvete, en inkarnation av godheten. Abbé Pierre kommer för alltid att representera revoltens anda, revolten mot misär, lidande och orättvisa, liksom den kraft som ligger i solidariteten.” När abbé Pierre några dagar senare begravdes hölls mässan på ingen ringare plats än i Notre Dame, i närvaro av såväl president som regering, för att inte tala om de otaliga människor som kommit till katedralplatsen för att hylla den hädangångne prästen.

Ett minst sagt märkligt scenario kan man tycka, i detta Europas mest antiklerikala land där man så strikt skiljer mellan religion och politik och vårdar sin laïcité (”sekulär”, åtskillnad mellan stat och religion) som en helig nationalklenod. Och inte nog med att abbé Pierre var präst. Han var inte heller precis berömd för att hålla sig borta från politikens angelägenheter. När den åldersstigne och sedan ungdomen fysiskt bräcklige prästen i januari äntligen fick påbörja den ”storsemester” han så ofta uttryckt sin längtan efter hade han i mer än femtio års tid utgjort ett ständigt gissel för landets makthavare och sedan länge förlänats tillnamnet ”Guds uppviglingsman”.

Trots allt svagare hälsa – de sista åren led han av Parkinsons sjukdom – blandade han sig in i det sista i såväl utrikespolitiska som inrikespolitiska frågor. Under Gulfkriget skrev han brev till både George Bush och Saddam Hussein och under senare år kritiserade han häftigt George Bush den yngre för att fortsätta de avskyvärda korståg som Västerlandet redan skämt ut sig genom gång efter annan i historien. Än mer handgripligt var hans politiska agerande på hemmaplan, där han deltog i såväl hungerstrejker som husockupationer för att påverka alltifrån tveksamma domar till det som var hans livslånga hjärtefråga: de hemlösas situation.

Det bör i sammanhanget noteras att abbén – tvärtemot vad nämnda politikers lovord kan få en att tro – knappast var någon smidig och försynt person. Belysande är incidenten då han 2001 under högtidliga former mottog en utmärkelse från Hederslegionen ur Jacques Chiracs hand och inte kunde avhålla sig från att ställa frågan: ”Har ni någon gång, herr President, varit med vid en vräkning? Kanske skulle ni få tårar i ögonen vid åsynen av de föräldrar och barn som kastas ut på gatan? I vilket fall skulle ni säkerligen återvända till ert eget hem på kvällen med nya ögon, fast besluten om behovet av en ny politik.”

Till de med franska mått mätt mer osmidiga bedrifterna måste man nog också räkna abbé Pierres uppmaning till republiken att stryka de mer heroiska stroferna ur nationalsången Marseillaisen.

Dessa mindre smidiga bedrifter till trots åtnjöt abbé Pierre som redan antytts en närmast gränslös beundran av franska folket. När France Télévision, Frankrikes rikskanal, i början av 2000-talet anordnade en omröstning om historiens viktigaste fransman röstades abbé Pierre fram till historiens tredje viktigaste person, efter Charles de Gaulle och Marie Curie.

Vari står då rötterna till denna omåttliga popularitet att finna? Ett kort svar skulle lyda: i den franska motståndsrörelsen under andra världskriget. Det är i denna underjordiska rörelse som legenden föds, och som den tidigare kapucinermunken broder Philippe antar namnet ”abbé Pierre” som ett av många täcknamn. Men det finns en identitet som går än längre tillbaka i tiden. ”Broder Philippe” föds 1912 som Henri Grouès, det femte av åtta barn i en välbärgad familj i Lyon. När han som nittonåring väljer att avsäga sig sitt fadersarv och inträda i kapucinerorden, den strängaste grenen av franciskanerorden, handlar detta dock inte om något uppror mot sin borgerliga härkomst. Abbé Pierre skulle under hela sitt liv framhålla sina välgörenhetsivrande föräldrar som den förebild som avgjorde hans eget livsval.

Vid tiden för andra världskrigets utbrott har abbé Pierre sedan flera år tillbaka lämnat kapucinerorden för vad han själv uppfattar som ett ännu strängare kall: att verka bland de fattiga och utsatta utanför klostrets murar. Att detta kall inte var mindre krävande skulle krigsåren visa. En kväll i juli 1942, då en stor del av Frankrike är ockuperat och deportationen av judar når Grenoble där abbé Pierre nu är verksam som församlingspräst, knackar ett par förtvivlade judiska män på prästgården och ber om hjälp. Händelsen blir början på en intensiv verksamhet där abbé Pierre använder alla medel som står till buds – kloster, biktstolar, pastoral tystnadsplikt – för att gömma judar, förfalska identitetshandlingar och forsla såväl judar som motståndsmän över bergen till Schweiz.

När kriget är över är abbé Pierre likt övriga motståndsmän hjälteförklarad och förlänad ett slags oantastbarhet som han taktiskt kommer att dra nytta av i sin fortsatta livsgärning. Direkt efter freden övertalas han av några vänner från motståndsrörelsen att ställa upp som kandidat för Nationalförsamlingen. Även om den politiska karriär som följer blir relativt kortvarig – sex år – kommer den att ge honom värdefulla insikter om det politiska livets interna logik och likaledes en rad mycket betydelsefulla kontakter i maktens centrum.

Abbé Pierre tillsammans med Dalai Lama. Bild: tecfa.unige.ch

Det är mitt under denna pågående politiska karriär som abbé Pierre är med om ett nytt möte som kommer att bli startpunkten för ännu ett slags motståndsverksamhet. Han har vid denna tid slagit sig ner i ett förfallet men rymligt hus en bit utanför Paris. Den man vid namn George som i början av sommaren 1949 uppsöker abbé Pierre har just avtjänat ett tjugoårigt fängelsestraff efter att i sin ungdom ha dräpt sin far. Väl ute i friheten upptäcker han att det inte finns något liv som väntar honom och försöker begå självmord. Abbé Pierres, som man kan tycka, aningen osentimentala respons till den misslyckade självmordskandidaten lyder: ”Jag har inget att ge dig, och du har inget att förlora eftersom du ändå vill dö. Men du kan ge mig din hjälp för att hjälpa andra.” George flyttar in i det förfallna huset och grunden är lagd till det som kommer att bli abbé Pierres livsverk: Emmausrörelsen.

Huset, som abbé Pierre just döper till Emmaus – platsen där de som slutat hoppas möter hoppet – kommer snart att bli en uppsamlingsplats för allehanda människospillror. Fängelsekunder, drinkare och familjer som förblivit hemlösa sedan kriget samsas sida vid sida. Ibland går det våldsamt till, men den växande gemenskapen sammanhålls av den enande visionen att hjälpa andra att hjälpa. Denna grundidé som på många sätt går på tvärs med traditionell, paternalistisk välgörenhetsverksamhet är än idag ledstjärna för Emmausrörelsen.

Om det är som Emmausrörelsens grundare som abbé Pierre främst är känd internationellt, så är hans renommé i Frankrike som redan framkommit av betydligt vidare karaktär. Ända sedan vintern 1954 då abbé Pierre i ett berömt radiotal uppmanade sina landsmän att sluta blunda för de hemlösa som frös ihjäl på gatorna – ett tal som resulterade i en massiv hjälpinsats från folket och en kursomvändning från politikernas håll – har han förblivit landets främste alternativa politiker, de ”röstlösas röst”, eller med tidningen Libérations ord: un saint emmerdeur.

Detta sista, svåröversättbara epitet – ”en helig krångelmakare” eller ”djävulskapare” är väl så nära man kommer – är kanske den allra mest träffande beteckningen. Abbé Pierre förblev under hela sitt långa liv prästkallet trogen och var in i det sista en djupt from man. Men han visste att använda denna världens medel i det andligas tjänst. Efter åren i Nationalförsamlingen använde han sina politiska kontakter för att driva fram reformer i bostadspolitiken och för att få tillgång till media. När han väl fick tillgång till media använde han sin röst för att kalla på bistånd till de hemlösa, eller, som när han 1952 medverkar i ”Kvitt eller dubbelt”, för att håva in 260 000 francs till den unga Emmausrörelsen.

Sist men inte minst skulle han göra bruk av den oantastbara status han förlänats med redan som motståndsman och som bara växte sig starkare med åren. Effektiviteten lät sällan vänta på sig, såsom då han på sin åttioårsdag – vid ett första tillfälle – tilldelades en utmärkelse ur Hederslegionen, men avböjde att ta emot den så länge trehundra afrikanska familjer som i månader campat vid Vincenneskogen vägrades bostad. Inom tjugofyra timmar hade regeringen ordnat fram bostad åt familjerna.

Gestalten abbé Pierre ställer frågan om religion och politik på sin spets. Ska inte kyrkans folk ge kejsaren det som kejsaren tillhör och låta bli att lägga näsan i blöt i denna världens angelägenheter? Jag kommer i sammanhanget att tänka på förre moderatledaren Bo Lundgrens uppmaning (i DN hösten 2001) till KG Hammar att avgå sedan han uttalat sig kritiskt om bombningarna av Afghanistan. Även om långtifrån alla höll med Lundgren i sak representerar han en tämligen utbredd föreställning i Sverige, nämligen att kyrkan likt kungahuset ska vara politiskt neutral.

Detta är en minst sagt märklig uppfattning i ett av de länder som i modern tid varit sämst på att skilja religion och politik åt – i dålig mening. Så länge kyrkan vänligt assisterar statsmakten med pompa och ståt vid riksdagens öppnande eller kungafamiljens högtider har få något att invända. Men när kyrkan höjer den obekväma profetiska röst – de röstlösas röst – den sedan begynnelsen varit kallad att vara blir man förnärmad.

Kontrasten till Frankrike är här slående. Utan att skönmåla den ibland väl kategoriska franska åtskillnaden mellan kyrka och stat innebär denna en mycket tydlig markering att man inte är intresserad av religion som makt. Inte helt förvånande var även abbé Pierre en stark försvarare av den så kallade laicismen och framhöll kyrkans självförräderi i det ögonblick den lierar sig med makten och söker politiskt och ekonomiskt inflytande.

Men att försvara en sådan åtskillnad mellan kyrka och makt är en helt annan sak än att säga att det kristna evangeliet inte har – och alltid haft – radikala sociala konsekvenser. Återigen kommer jag att tänka på Bo Lundgrens upprördhet över att K G Hammar ”utnyttjade sitt ämbete för att driva vänsterpolitik” och hör som en replik den åldrade abbé Pierres ord: ”Man kallar mig ’vänster’, det där får mig att le. Höger, vänster, sånt där har jag aldrig förstått mig på. Jag försöker bara peka på verkligheten sådan den ser ut och visa på prioriteringarna.”

”Herre, när såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder?” Är inte detta vad allt handlar om?

Fakta: Emmausrörelsen
Emmausrörelsen startade i Frankrike efter andra världskriget med att abbé Pierre började att tillsammans med några hemlösa samla in kläder och lump. Huset som de använde kallade han för Emmaus, efter en plats i Bibeln, där några förtvivlade lärjungar fick se Jesus återuppstånden efter korsfästelsen. Abbé Pierres tolkning av händelsen var ”ett möte vari människorna får nytt hopp”. Abbé Pierres grundtanke var att man skulle hjälpa sig själv genom att hjälpa andra. Emmausrörelsen spred sig snabbt till fler platser i Frankrike och till resten av världen. Emmaus International har nu 400 medlemsgrupper i 38 länder. En del av dem har fortfarande den kristna tron som utgångspunkt, medan andra, som det svenska Emmaus Björkå, inte har någon anknytning till någon religion. Den internationella Emmausrörelsens valspråk är: ”Inte bara för att lindra nöd, utan också för att avskaffa nödens orsaker.”
I början av 1960-talet kom Emmausrörelsen till Sverige och 1965 slog sig ett par grupper ihop, köpte den nedlagda glasbruksbyn Björkå i Småland och bildade Emmaus Björkå. Efter några år började man stödja befrielserörelser i tredje världen som kämpade mot det koloniala förtrycket och för ett annorlunda samhälle.
Under åttiotalet fortsatte Emmaus Björkå att växa till att finnas i Malmö, utanför Svalöv, Växjö, Göteborg och Halmstad. 1989 bildades Praktisk Solidaritet tillsammans med fyra andra solidaritetsorganisationer: Emmaus Stockholm, Brödet & Fiskarna, Gävleborgs biståndsgrupp och Insamlingsgruppen Värmland.
www.emmausbjorka.se

(Artikeln har tidigare publicerats i Trots Allt.)

Mumford och hans söner förstår inte riktigt var de har hamnat. Familjesemestern har spårat ur. Det känns i och för sig lite märkligt att fyra kulturstinna grabbar, bosatta i London, är förvånade över ett omdiskuterat och ruffigt område i Köpenhamn. Det finns väl många sådana områden i London, kan man tycka.

Men med tanke på hur väluppfostrade dessa fyra herrar verkar vara, kanske det ändå inte är så konstigt att de höjer en aning på sina ögonbryn när de för första gången sätter sina boots i Christiania.

– Det här stället är ju helt sjukt! Men vi gillar det, säger basisten Ted Dwane samtidigt som han häller i sig kaffe och juice om vartannat för att göra något åt den sömndruckna uppsynen.

Mumford & Sons har blivit den nutida folkrockens nya kelgrisar. Med sina dramatiska texter om liv och död, skuld och försoning musikaliskt förpackade i upp till fyrstämmiga körer och skenande banjospel har de charmat både skäggiga musikskribenter och den publik som tidigare har hittat till band som Fleet Foxes och Noah and The Whale.

Just nu har turnésällskapet stannat i Köpenhamn och precis kommit fram till spelstället Loppen i Christiania. Loppen är ett slags saloonliknande ställe med trägolv, lågt i tak och en scen inte mycket större än en väl tilltagen replokal. Ett optimalt ställe för tjo-och-tjim-musik där publikens hårda klackar mer än gärna får stampas i golvet .

Ted Dwane låter mig följa med ner till Loppens katakomber där bandet har sina loger.

– Vi har spelat ihop i två och ett halvt år nu. Jag är ursprungligen från Bristol. Men nu bor vi alla fyra i London. Tidigare har vi spelat i olika band och det var så vi lärde känna varandra, vi hamnade ofta på samma spelställen med våra respektive band, förklarar han.

Plötsligt ramlar självaste Marcus Mumford in i logen. Pigg, trevlig och pratglad. Ganska snabbt ger både Ted Dwane och Marcus Mumford ett väldigt oförstört intryck. De är två musikälskande polare från London, med förkärlek för stämsång och banjo, som lever ut sin dröm just nu. De bubblar på om det fantastiska turnélivet, alla häftiga ställen de får spela på och alla trevliga och vänliga själar de träffar överallt.

Det är svårt att göra en regelrätt intervju med Marcus Mumford och Ted Dwane när det närmast känns som att träffa två musikintresserade vänner. Divalaterna lyser med sin frånvaro.

– När vi väl hade börjat spela hittade vi ganska snabbt fram till hur vi ville att det skulle låta. Vi förenades ju genom kärleken till bluegrass och folk- och countrymusik.

– Haha, jag minns när vi körde låten Awake my soul för första gången. Jag var helt exalterad över kraften när vi sjöng fyrstämmigt i refrängen. Just då kändes det som att vi var pionjärer, att vi var de första som någonsin hade gjort så, säger Marcus Mumford.

– Men. Så var det ju inte riktigt, säger Ted Dwane.

– Haha. Nä. Vi insåg väl ganska snabbt att det var ganska många före oss. Crosby, Stills & Nash, The Band, och ja, typ hur många som helst, säger Marcus Mumford.

Men trots att de inte kanske är några pionjärer tycks debutplattan Sigh no more, som kom i höstas, uppskattas både i Europa och USA. Men ännu mer i Australien.

Varför tror ni att ni har fått en sådan hype i Australien?

– Vi har ingen aning egentligen. Det har bara blivit så. Jag funderar på om min syster har kastat ut våra skivor och delat ut flygblad eller något, hon bor nämligen där, säger Ted Dwane och berättar att han äntligen kunde åka och hälsa på sin syster när bandet så småningom fick åka dit och spela.

De har svårt att förklara vad som egentligen hände. Det gick väldigt snabbt från att de nyfunna vännerna med banjokli i fingrarna och med mycket romantik och dramatik innanför sina waistcoats harvade på småklubbar för folkrockmänniskor i London till att plötsligt ha halva världen som spelfält.

Dessutom är de unga. Alla fyra är mellan 20 och 25 år gamla och har på vissa håll fått kritik för en viss brådmogenhet. En kritik som nästan alltid kommer som ett släptåg när ett gäng unga herrar sjunger om stora frågor och allvarliga saker.

För det är ett rikt och tidlöst språk de använder i sina texter. Ibland snuddar det nästan vid ett bibliskt språkbruk. I alla fall skvallrar låttitlar som Awake my soul och Roll away your stone om det.

– Vi har alla vuxit upp med musiken som finns i kyrkan. Men mer på ett pliktskyldigt sätt än av egen vilja. Men visst har det påverkat oss rent musikalsikt. I kyrkan sjunger man ju psalmer och sånger i stämmor hela tiden och kanske även med vissa nyanser som man även kan höra i vår musik, säger Ted Dwane.

– Min mamma älskar koralmusik. Det är något jag är uppvuxen med. Jag och Ben (Lovett, piano och keyboard red. anm. ) har dessutom sjungit i olika barnkörer när vi var små.

– Men man kan inte säga att vi skriver några religiösa sånger, säger Marcus Mumford.

– Nej. Eller: I alla fall inte mer än utifrån en moralfilosofisk synvinkel. Det religiösa språkbruket och frågorna kring liv, död, kärlek, sorg och allvar finns kvar hos oss rent kulturhistoriskt, men vi är inte själva religiösa, säger Ted Dwane.

Trots den orädda inställningen till allvar och hjärta och smärta är Mumford & Sons också helt vanliga strax-över-20-killar som gillar att ha kul. De berättar att de ska värma upp inför kvällens konsert med en match på en närliggande fotbollsplan. Och trots att min intervjutid har gått långt över avtalad tid verkar de inte särskilt irriterade över att jag dröjer mig kvar. Snarare tvärtom. Stämningen är uppsluppen. Ted Dwane drar sig undan för att borsta tänderna. Marcus Mumford tar fram gitarren och spelar lite nya sånger för mig och berättar att det faktiskt är Ted Dwane som är den bästa gitarristen i bandet, varpå Dwane tittar generat ner i marken och hittar på någon dålig ursäkt varför det inte alls är så.

– Vi har precis spelat in en EP med några nya låtar. Det är mycket mer akustiskt och åt bluegrass-hållet. Vi spelade in låtarna live och de kommer antagligen vara stommen på vårt nya album. Förhoppningsvis kommer den skivan någon gång i slutet av året. Vi har ett par olika turnévändor att klara av först … säger Marcus Mumford.

Familjesemestern rullar vidare.

- – - – -

Mumford & Sons består av:
Marcus Mumford – sång, akustisk gitarr
Ted Dwane – ståbas, sång
Winston eller Country Marshall – banjo, dobro, sång
Ben Lovett–keybord, orgel, sång

Se videon till sången Little Lion man från Mumford & Sons debutalbum Sigh no more:

De sitter i min gröna funkissoffa och njuter äntligen av lite ledig tid. Lagom bakåtlutade och ”jetlaggade” efter en turné med många nedslag i England, Skottland, USA och Schweiz.

Ni är mitt uppe i en intensiv period.

– Ja, det kan man säga, instämmer Klara och Johanna och ler.

Hur var USA?

– Jättestort. Vi uppträdde på världens största musikfestival med 3 000 deltagande band – South by Southwest i Austin, Texas. Man fick nästan huvudvärk av all musik som spelades överallt. Det var fullt med folk från hela världen och ett totalt men underbart kaos rådde. Bara en så enkel grej som att få tag på en taxi kunde ta en timme!

Austin är en sorts musikens vagga och lunga. I staden finns en hel ”musikgata” med bara klubbar. Runt 100 band spelar där varje kväll året om, berättar Klara och Johanna.

– Det var första gången vi var i USA och det kändes nästan lite overkligt. Vi kände oss som hemma. Det som var otroligt var att folk vi mötte på gatan kände igen oss. De kom fram till oss och sa: ”Hey, you’re First Aid Kit!” I Europa har vi inte mött samma reaktioner. Människor i Texas var otroligt öppna.

Bild: Eva Edsjö/Luger

Klara är 17 år och har gått ut nian och systern Johanna har gymnasiet bakom sig. De njuter intensivt av att slippa skolan och av att ägna sig morgon som kväll åt musiken.

– Okej, visst kan vi sakna att vara på ett ställe. Att turnera innebär flygplan, transporter, resande, hotellrum och väntan, väntan, väntan. Efter ett tag känns det som om man befinner sig i ett vakkuum där tiden är upplöst. Men det ger samtidigt mycket och känns lyxigt. Kvällarna är då det händer och det är spännande att möta publiken. Vi träffar mycket folk och möter så mycket värme!

Den nyss avslutade turnén i England och Skottland gav mersmak. Utsålt i stort sett överallt och fullt med åhörare som sjöng med i sångerna. En av deras häftigaste spelningar någonsin var i London i Union Chapel. Närmare 800 personer trängdes i den före detta kyrkan och lyssnade andäktigt. Applåderna ville aldrig sluta.

Tjejerna intygar att det är en häftig känsla att ha förband och vara kvällens huvudnummer.

– Folk kom för att lyssna på oss och det märktes att de kunde varenda låt.

De har fått mycket press och strålande kritik såväl hemma i Sverige som internationellt. Och sedan de nyligen släppte den första fullängdsskivan går det helt fantastiskt bra. Sommaren är fullbokad med festivaler runtom i Europa. Men innan dess väntar en turné som heter duga ”over there” med nedslag i Los Angeles, San Fransisco, Chicago, Seattle, Portland, Boston, Minneapolis, New York, Vancouver, Toronto och Montreal.

Själv är jag förväntansfull inför kvällens spelning. Bandets allra första musikaliska steg var jag (som moster) med om på fester och i diverse vardagsrum, kök och källare. Redan tidigt stod det klart att de här tjejerna har en kreativitet och ett driv av det mer sällsynta slaget.

Sommaren 2008 var de med på Malmöfestivalen, bokade på scenen på Stortorget. Och mötte publikens jubel. Ett drygt år senare ser jag dem på Debaser i samma stad. Tjejerna har påtagligt vuxit och tar verkligen plats på scenen. Kvällen avslutas modigt nog med att Klara och Johanna ställer sig på golvet mitt bland publiken och kör en låt helt acappella. Och trots att det är lönehelg och fredag kan man höra en knappnål falla.

Världen ligger helt enkelt vidöppen för två unga tjejer med röster, musik och texter som får själen att lyfta. Deras stämsång och innerlighet framkallar gåshud. Nya storverk väntar!

Bild: Eva Edsjö/Luger

FIRST AID KIT

Diskografi: Drunken trees samt nyutkomna The big Black and the Blue
Kända för: Fleet Foxes covern Tiger Mountain Peasant Song som till dags dato har mer än 1,2 miljoner visningar på YouTube
Vem gör vad? Klara och Johanna skriver själv musik, texter och trakterar diverse instrument. Pappa Benkt, med bakgrund som basist i bandet Lolita Pop, fungerar som ljudtekniker och följer med på resorna.
Inspiration: Gammal, gedigen country och bandet Bright Eyes från Nebraska bland mycket annat.
Lyssnar på just nu: ”Jo Rose, en fantastisk kille som vi mötte i Manchester. Och vi vill också puffa för en annan Manchestermusiker vi mötte, Jesca Hoop. Finns på MySpace.”
Lyssna på First Aid Kit: YouTube är ett bra tips samt även MySpace.

Se videon till First Aid Kits senaste singel I met up with the king:

I kristna sammanhang stöter man emellanåt på den putslustiga uppställningen:

”Gud är död”
– Nietzsche
”Nietzsche är död”
– Gud

Vitsen är i sin banalitet värd att begrunda. De båda citaten vittnar snarast om mindre välgrundat önsketänkande – den fyrkantige ateisten som drömmer om Guds död och den lika fyrkantige teisten som önskar sig Nietzsches frånfälle. Desto intressantare är de undertecknade namnen. Som om Nietzsche och Gud – i högsta grad levande – just gått förbi och klottrat ner sina signaturer.

Tar man sig en snabb blick på den samtida filosofin upptäcker man nämligen just detta: Att såväl Nietzsche som Gud är ypperligt levande och närvarande. Det har helt enkelt gått mode i den gamle 1800-talsfilosofen, liksom det under senare år blivit alltmer populärt att åter sysselsätta sig med gudsfrågan. Dessutom tycks det råda ett märkligt samband mellan Nietzsches återkomst och Guds återkomst.

Känns det hela aningen rörigt? Vi tar och backar drygt hundra år, och beger oss till vårt grannland i söder. Vi finner där prästsonen Friedrich Nietzsche som mycket riktigt filosoferar kring Guds död. Eller för att vara mer exakt, om hur den moderna människan dödat Gud.

Nietzsche tog tempen på sin samtids kulturklimat. Men i ännu högre grad siade han om vad som komma skulle: 1900-talet, det århundrade då Gud dog i det västerländska medvetandet och kom att ersättas med en rad nya, sekulära ”gudar” – Förnuftet, Vetenskapen, Framsteget.

Men nu har vindarna alltså vänt. En ny generation filosofer – med namn som Jacques Derrida, Jean-Luc Marion, Gianni Vattimo och Eugenio Trìas – har tröttnat på Guds obefintlighet inom filosofin. I en aldrig sinande ström av böcker har dessa europeiska stjärnfilosofer på nytt börjat diskutera Gud, tron och religionen. Den gemensamma nämnaren, förutom begivenheten på religion, stavas Nietzsche.

Frågan är hur detta går ihop. Hur kan Nietzsche, förkunnaren av Guds död, vara till inspiration för filosofer som proklamerar Guds återkomst? Svaret måste sökas hos Nietzsche själv.

När Nietzsche raljerar över religionen – vilket han ofta och gärna gör – finns där alltid en dubbelhet. ”Gud är död” är aldrig Nietzsches sista ord. I ett sammanhang låter han exempelvis läsaren veta att det som utmärker honom och hans gelikar inte är att de inte längre finner någon Gud. Problemet är att de inte kan se något gudomligt i det som de flesta människor dyrkar som Gud.

I ett annat sammanhang antyder Nietzsche att den Gud han sökt vederlägga inte är Gud som sådan, utan blott ”moralguden”. Värt att notera är också att dessa kryptiska uttalanden går hand i hand med en svidande kritik av den kristna borgerligheten och dess hyckleri.

Den intressanta frågan blir mot denna bakgrund vilken Gud det är som dör i och med Nietzsches filosofi. Om Gud kan förklaras död, är det då verkligen Gud vi har att göra med? Svaret som många samtida filosofer ger är att den Gud Nietzsche förklarar död är just ”moralguden”.

Nietzsche gör helt enkelt teologin en tjänst, genom att han avslöjar hur Gud inom modern kristendom alltmer kommit att reduceras till en moralisk princip, till ett dött filosofiskt begrepp.

Det är här det verkligt spännande börjar. Oavsett Nietzsches egna avsikter (Nietzsche förblev djupt kritisk till den kristna religionen) öppnas med hans filosofi möjligheten att på nytt ställa frågan om Gud – om en Gud som inte på något enkelt sätt låter sig inskränkas till våra filosofiska begrepp och kategorier.

Detta är just vad många filosofer idag sysselsätter sig med, vilket förklarar såväl Guds som Nietzsches allestädes närvaro. Precis som man kan fråga sig vilken Gud det är som Nietzsche förklarar död, kan man dock fråga vilken Gud det är som nu gör come back inom den västerländska filosofin.

Aningen paradoxalt kan man säga – med 1600-talsfilosofen Blaise Pascals ord – att det handlar ”inte om filosofernas Gud, utan om Abrahams, Isaks och Jakobs Gud”. Om den moderna filosofin och teologin lagt ner stor möda på att formulera ett gudsbegrepp som i allt väsentligt rimmar med det mänskliga förnuftet, märks nu en strävan att låta Gud bli hörd på Guds villkor.

Men hur är detta möjligt? Kanske genom att inte vara alltför snabb med att pådyvla Gud våra definitioner och bestämningar. Genom att lyssna innan vi talar, genom att bli genomlysta innan vi tänder vår teologiska söklampa.

Det är inte förvånande att den mystika teologin utgör en viktig inspiration för de postmoderna filosofer som intresserar sig för gudsfrågan. Dionysios Areopagiten, Mäster Eckhart och Angelus Silesius är namn som ständigt återkommer.

Den viktiga insikt som dessa mystika tänkare förlänat oss är att Gud, för att vara Gud, måste vara en verklighet som överskrider alla våra begrepp och bestämningar. Så snart vi gör anspråk på att ha fångat Gud i en tjusig teologisk konstruktion, då kan vi vara säkra på att vi inte längre har med Gud att göra. Istället har vi gjort oss en begreppslig avgud – en idol. Eller med Nietzsches ord: vi har dödat Gud.

Den kritiska fråga man kan ställa till denna nygamla gudsförståelse – mystikens Gud i postmodern klädnad – är om Gud inte tenderar att bli väl avlägsen. En Gud bortom alla mänskliga ord och bilder, är det egentligen något annat än en filosofisk abstraktion?

Kritiken är befogad. Flera av de postmoderna gudsbrottarna snuddar ständigt vid den gräns där Guds annorlundaskap blir så totalt att varje kontaktyta mellan mänskligt och gudomligt försvinner.

Samtidigt vägs detta starkt apofatiska* drag upp av en mycket konkret sida. Hos nästan samtliga av de nämnda filosoferna förbinds de teologiska reflektionerna med en radikal etik eller praktik. Frågan om att tjäna och att älska Gud kan inte ställas bortom frågan om att tjäna och att älska den andra människan. Att vara troende handlar på motsvarande sätt inte så mycket om att bära på en uppsättning försanthållanden. Att tro är att i handling manifestera en skillnad i världen.

Detta är kanske det viktigaste vi har att lära av dessa filosofer. Inte minst i en tid då mycket av religionen kommit att handla om att ha ”rätt” tro, och att i namn av denna tro tillåta sig att trampa på dem som inte uppfyller kriterierna för denna tro.

”Det är inte en ’tro’ som skiljer ut den kristne: den kristne handlar, han skiljer ut sig genom ett annorlunda handlande”, skriver Nietzsche argt, apropå sin samtids dömande kristna. Kanske behöver man snudda vid den egg där Gud nästan dör för att denna insikt ska börja gro?

Fotnot: * apofatisk – den apofatiska (negativa) teologin menar att Gud bara kan beskrivas utifrån vad han inte är.

(Texten har tidigare publicerats i Trots Allt.)

Det är förmiddag i New York och pastor Vito Aiuto, ena halvan av indie-pop-bandet The Welcome Wagon, försöker hålla ordning på sin son, samtidigt som han tar hand om församlingsangelägenheter och genomför intervjun på telefon. Inte speciellt popstjärneaktigt. Men så har livet inte förändrats nämnvärt sedan bandet släppte sin debut, Welcome to the Welcome Wagon, för mer än ett år sedan. Trots att gruppen fick fina recensioner och uppmärksammades ganska stort både utanför och innanför kyrksfären har de hållit en låg profil och endast gjort en handfull live-spelningar. Främst beror det på att Vito och frun Monique – som utgör den andra halvan av bandet – helt enkelt inte har tid att bli några stjärnor. Kyrkan och familjen har högre prioritet.

– Jag älskar mitt jobb som pastor. Det är min huvudkallelse. Visst, ibland funderar jag på hur det skulle vara att satsa heltid på musiken. Men antagligen inte mer än vad jag funderar på andra saker. Dessutom gillar jag att jag som pastor också gör något annat. Jag älskar att vara en pastor som gör musik, säger Vito.

Bild: Emily Haselschwerdt/Asthmatic Kitty Records

Musiken han talar om är en lågmäld indie-folk-pop med tydliga kristna texter. Ett slags postmoderna läsarsånger som låter både nytt och gammalt på samma gång. Multiinstrumentalisten Sufjan Stevens har producerat och det är välkända musikaliska grundstenar som används – klockspel, fiol och gitarr. Skivan fick ett väldigt positivt mottagande när den kom. Även av svenska recensenter. Såväl GP, som Arbetarbladet, Groove, Sydsvenskan och Nöjesguiden gav albumet fyra av fem i betyg. Fast några av dem undrade om Welcome Wagon verkligen var på riktigt, eller om det var ytterligare ett av Sufjan Stevens mer eller mindre halvgalna projekt.

– Ha, ha, jag har hört det, men jag kan bekräfta här och nu att vi existerar.

Skivan har tagits emot positivt trots de väldigt tydliga kristna texterna, är det något som förvånar dig?

– Jag vet inte riktigt hur jag ska se på det. Kanske har folk tagit emot den så positivt just för att skivan är tydligt kristen. Vi försöker inte lura någon genom att göra något annat än vad det är. Det är kristen musik, gjord av kristna och vi skäms inte för det. Å andra sidan har vi inte gjort skivan enbart för kristna. Musiken är till för alla som vill uppskatta den.

När jag lyssnar på skivan så känns den väldigt ärlig.

– Ja, så är det. Och vi pratade faktiskt om det under tiden vi gjorde skivan, att det är så här vi är. Vi försökte inte få musiken att låta bättre än vad den är. Om vi hade varit ute efter att tjäna en massa pengar så skulle vi kanske gjort på ett annat sätt.

Från början var det egentligen inte tänkt att The Welcome Wagons musik skulle ges ut. Vito köpte en gitarr för att han och Monique skulle kunna sjunga tillsammans. Under tiden som han lärde sig spela gjorde han låtar, som han så småningom spelade upp för kompisarna hemma i vardagsrummet. En av kompisarna var Sufjan Stevens, som alltid släpade med sig inspelningsutrustning och började spela in paret Aiuto. Sen gick han hem, la till en banjo eller en orgel på inspelningen och tog med tillbaka så att Vito och Monique fick höra hur det skulle kunna låta. Vito säger att det bara var på skoj, som en slags musikalisk övning. Och så fortsatte de så, med sång efter sång. År efter år. Totalt tog inspelningen av Welcome to the Welcome Wagon hela åtta år att göra.

– Även efter att vi hade hållit på så några år, och hade en fyra fem färdiga låtar, trodde jag aldrig att det skulle bli något annat än att vi brände några hundra kopior för att ge till familj och vänner. Det var först de sista två åren som vi började prata om att det här skulle kunna bli något som man kan köpa i en affär.

Bild: Denny Renshaw/Asthmatic Kitty Records

Det låter nästan för bra när man hör att ni brukade duka av middagsbordet och sen ta fram instrumenten för att börja spela tillsammans.

– Jo, jag kan hålla med om det, men det är faktiskt sant. Visst, under det sista året så gjorde vi några grejer i studio och vi tog även in andra musiker, men det var alltid våra vänner. Så grunden till de flesta av låtarna är inspelade i vårt vardagsrum, eller på liknande platser.

Vad hoppas du kunna förmedla med musiken?

– Eftersom vi började göra musik för vår egen skull fanns det ingen tanke att vi skulle nå ut med något budskap. Å andra sidan, jag är kristen och jag tror att Jesus är livets källa. Jag tror att han har uppstått från döden och jag vill att andra också ska förstå det. Men att påstå att jag skrev musiken för att kommunicera det … jag vet inte riktigt. Jag antar det, även om jag inte riktigt ser det så.

Ni har inte gjort speciellt många live-spelningar sedan skivan kom ut, varför?

– Vi har helt enkelt inte tid. Jag jobbar heltid som pastor och min fru är konstnär och så är vi småbarnsföräldrar. Dessutom hade vi en releasefest i vår kyrka när skivan var ny, dit många av våra kompisar kom och vi spelade med ett tiomannaband. Den spelningen var så fantastisk att det inte gör mig något om vi inte gör så många fler.

Du jobbar som pastor i en församling som du var med och planterade för några år sen i en ganska hipp del av Brooklyn där det bor många unga människor och konstnärssjälar. Betyder det att ni är en väldigt hipp församling?

– På många sätt är vi nog en modern eller postmodern kyrka, men samtidigt är vi en ganska traditionell församling. Musiken är till exempel väldigt traditionell. Vi har ingen poppig lovsång som amerikanska evangelikala församlingar, utan vi sjunger gamla psalmer. Och vår liturgi är också väldigt traditionell. Samtidigt vill vi vara en församling som lever nära våra grannar. Vi vill vara en kyrka dit människor i området kommer för att lovsjunga, tjäna och bli tjänade. Vi tror att Jesus uppstod från de döda – bokstavligen – och vi kallar människor att leva utifrån kärleken som kommer från den tron.

Fakta, The Welcome Wagon:
* Består av det gifta paret Vito och Monique Aiuto.
* Samarbetet med Sufjan Stevens började 2001 när The Welcome Wagon fanns med på skivbolaget Asthmatic Kittys (Stevens bolag) samling To Spirit Back the Mews.
* Förutom de egna låtarna finns ett par egensinniga covers på The Smiths Half a person och Velvet Undergrounds Jesus med på debutalbumet.
* I slutet av förra året släppte The Welcome Wagon ep:n Purity of heart is to will one thing med fyra låtar som blev över från debuten.
* Vito Aiuto såg sig som agnostiker under uppväxten, men kom till tro i 20-årsåldern och studerade sedan teologi på Princeton Theological Seminary. I dag är han pastor i Resurrection Presbyterian Church i Williamsburg, Brooklyn, New York.

(Intervjun har tidigare publicerats i Dagen.)

Pojkrummet – platsen för Star Trek, elgitarrer, skivsamlingar och kringspridda tubsockor – där ville jag tillbringa min prepubertet. Jag förstod aldrig flickrummets paradigm, att sitta i det rosa fluffet och hoppas på att någon snygg kille skulle höra av sig från planeten Mars. Jag ville ha ett pojkrum, men på mina egna villkor, komplett med smink och klackskor, jag ville in i ett rum där man gör saker, inte bara väntar på saker. Frälsningen kom i form av en Tintomara som besjöng barnet, dåren och rymdvarelsen i mig: Enter Ziggy Stardust.

Monika Fagerholm och Inger Edelfeldt har i skönlitteratur belyst Ziggys enorma betydelse. Ziggy var messiansk. Det messianska spränger gränsen mellan himmelskt och jordiskt och i Ziggys fall också mellan pojke och flicka. Män och kvinnor hade vi inte hunnit bli, det var tidigt 70-tal, jag var elva år. Ziggy var den vackraste pojken och Ziggy var jag, lika geek som jag i sin autoerotiska jakt på nya eyeliners, metallicfärgade läppglans och nagellack i sjuka färger – en geekism lika osynliggjord som hästnördism eller fixering vid skor. Häst- och skofälten är inmutade av flickor, alltså anses de inte härbärgera äkta djup besatthet, men kom ihåg vad fashionistan Martina Bonnier sa: Ingen anklagar en man för falsk och ytlig besatthet om han lägger ner motsvarande energi på jakt-, sport- och fiskeutrustning.

Nå. Jag undrar idag vart glamrockens messianska Tintomara tog vägen. Vi har kanske kommit så mycket längre. Vi har begrepp som queer och hbt för att analytiskt spegla det faktum att gränsen sprängts, eller rättare sagt, att illusionen om gränsen sprängts. Men se på verklighetens folk, ett begrepp som faktiskt går att använda om den samtida hypermaterialistiska medelklass som lever utan att självreflektera. Idag är deras uppväxande pojkar helt kamouflagefärgade och det som var självklart för oss fans av Sweet, Queen och Bowie (att inte vara sexuellt definierad) har ersatts av skolgårdsstridsropet: ”Eru BÖÖÖG eller?”

Och leken? Vad hände med leken?

Frågan bör riktas mot mitt eget liv, jag har blivit medelålders. Queerleken är samma sak för de pubertala idag som Ziggyleken var för mig: en självklar, uppenbarande befrielse. Men i de komplext paradoxala strömvirvlar som bär könets historia står också pojk- och flickrummen kvar, obsoleta med stabila och flitigt brukade konstruktioner från Venus respektive Mars, komplett med underordning respektive äkta besatthet av sport, science fiction och popmusik. Ziggy sjunger ”Finns det liv på Mars?” och gestaltar flickans gryende insikt om att, jo, det är på Mars och inte i hennes eget anvisade rum som livet finns, liv i form av maniskt samlande, självnöjt upptäckande och en könskollektivism där polarna är viktigare än brudarna. Och hon förstår att hon saknar tillträde till det rummet, för hon är en HON.

HON förblir HON i den Mars/Venuskonstruktion som betingar pojk- och flickrummen hos verklighetens folk, och i dessa pojkrum vill pojkarna vara ifred. De vill svänga det som kung Louie med grabbarna medan flickorna diskar disken och gör sig fina någon annanstans. Det är hela idén med det pojkrum som så många vuxna män idag explicit omhuldar, där de drar sig undan från familjelivets krav till sina vintagevinylsamlingar.

När Mowgli i Djungelboken i prepuberteten tvingas till människobyn av pantern Bagheera, då föses han ut ur pojkrummet, men han kommer att återuppsöka det. Att sexuellt svara på locktonerna från ”den där ögonfransviftande bimbon med vattenkrukan” för att citera en bekant, innebär för Mowgli en reducering som aldrig kommer att bli total. Han kommer från Marspojkrummet där killar är roliga och har kul, hon kommer från Venusflickrummet där flickor är söta och föder barn, de kommer att förenas i kärnfamiljsrummet men Mowgli kommer inte att kvävas där, för: come on, katten! Det svänger ju! För evigt, hos Baloo och grabbarna.

Hos bimbon med vattenkrukan svänger det däremot inte, men den dagen hon genomskådar könsmaktsmodellen kommer hon att gå från la-la-laaa till apkungens sång: ”Jag vill ju bli en man, en mänska, och kunna allt ni kan, jag vill ej längre apa mej, jag vill bara va en man.”

Slutscenen i Djungelboken är tragisk, scenen där civilisationen kräver att pojken reduceras till man och flickan reduceras till kvinna, och märk skillnaden: flickan fick aldrig leka, aldrig geeka loss, aldrig nörda ihop som Baloo på allt som livet ger, måste gå till jävla källan och hämta jävla vatten och fladdra med ögonfransarna och sjunga la-la-laaa. Och den kvinna som vägrar sjunga la-la-laaa betalar för geekismens frihet med sin heterosexighet, hur hårt män än bedyrar att bimbon med vattenkrukan i Djungelboken ger dem krypningar. Att spela hjälplös är erotiskt: ”Åh kan du hjälpa mig med ditt eller datt som är så enkelt att en idiot skulle klara det för jag fattar inget, jag är ju tjej.” La-la-laaa.

Hon mötte aldrig Ziggy, Tintomara-gestalten som gav ”la-la-laaa” en helt ny innebörd. Lyssna på Time, det underskönt sorgsna spåret på Aladdin Sane som handlar om att vi allihop, flickor och pojkar och män och kvinnor, bara är tidens offer. Där förvandlas ”la-la-laaa” från banal förförelsesång till en underförstådd uppmaning att ta vara på livet medan det går: livet är ett rum där man gör saker, inte väntar på saker.

(Texten har tidigare publicerats i tidskriften Bang.)

Maria Küchen har tidigare här på Indrag skrivit om David Bowie/Ziggy Stardust som andlig vägledare. Läs artikeln här.

- – - -

Såhär efteråt förstår jag nästan inte hur vi orkade resa till fjällen sportlov efter sportlov. Bilen hukade under packningen och vi satt inklämda mil efter mil bakom immande rutor med de varma kläderna, maten, pjäxorna och blöjpaketen. Så småningom smalnade vägen och skogen blev glesare. Fält bestrukna med snöns breda pensel växte ut vid sidorna, under en blekblå himmel.

Då pekade vår dotter med tumvanten mot glasrutan och sa ordet:

– Vackert.

Hon var två och ett halvt år.

Jag minns fortfarande när mina barn, var för sig, för första gången använde ordet ”vackert”.

Det beror inte på att jag har fört journal över deras utveckling eller hur de successivt har utökat sitt ordförråd. Jag minns det för att jag inte kan glömma uttrycket i deras ansikten.

Mikael var också drygt två år eller kanske nyss fyllda tre. Vi var på en kinarestaurang i Stockholm för att träffa släktingar som kommit resande långt ifrån för att möta oss. Medan vi väntade på maten reste han sig och stod alldeles stilla bredvid det stora akvariet som fanns inne i restaurangen. Guldfärgade fiskar med slöjor gled fram genom vattnet. Han vände sig om emot oss och slog ut med handen:

– Vackert.

Båda såg något för första gången, något oväntat, något de inte hade kunnat föreställa sig. De letade efter ett ord som kunde motsvara deras förundran, och hittade det: världen kunde plötsligt öppna sig mot skönhetens förbluffande ljus. Så vackert. Vem hade lärt dem ordet? Vi hade knappast präntat in det i dem. Det kändes snarare som om det redan fanns inom dem. Före oss eller oberoende av oss. Som om de hade sparat det, väntat på det rätta tillfället.

Om man nu kan vänta sig det Oväntade.

Om förundran behöver beskrivas, kanske man kan beskriva den så: en skärpt eller fördjupad uppmärksamhet inför något oväntat underbart som man aldrig räknat med – men i den stund man möter det, känner man igen det som något man längtat efter hela sitt liv.

Det väntade möter det oväntade och en blixt slår upp ur mötet. Man förundras. Hur är det möjligt? Världen tar ett språng ut ur sig själv. Och jag tar ett språng ut ur mig själv. Världen var större och djupare än jag trodde. Och jag själv var mer än jag hade trott mig om.

Förundran är en liten svindel av klarhet. Mystikens lillasyster.

Bild: Majsan Sundell

Vårt sätt att leva idag gör det nästan omöjligt att förundras. Förundran tar tid, kräver en sorts fördjupad uppmärksamhet. Man kan knappast heller påstå att förundran är en önskvärd egenskap i samtiden. Gå omkring med förstorade pupiller och ett ”O!” på tungan – om du är över fem år gammal kommer du att framkalla viskande kommentarer på din arbetsplats eller i ditt klassrum! Cynism är mer gångbart. Cynism visar att man har begripit någonting om livet. Att man är klarsynt och inte går på vad som helst.

Problemet med cynismen är dock att den livshållningen bara kan bekräfta våra erfarenheter av att livet är hårt, framtiden mörk och att det inte är någon idé att lita på andra människor. Cynismen kan inte visa oss något nytt. Den är ingen öppning mot det Oväntade. Talar vi om kreativitet och innovationsförmåga, om förmågan att hitta nya möjligheter, tiger cynismen. Den är ett utmärkt redskap för satir och avslöjande analys. Den kan strippa makten på de mest förföriska argumenten. Å andra sidan är den också maktens bästa redskap när det gäller att utföra övergrepp.

En kniv behövs för att röja rent där gamla strukturer vuxit till en ogenomtränglig snårskog. Men man får inget nytt att växa med hjälp av den. Man träffar varken på världen eller sig själv i full frihet, om man hela tiden är beväpnad.

Jag hade lagt ännu ett år av duktighet bakom mig. Kapabel till det mesta.

– Du är så produktiv.

– Hur orkar du?

Vem vill inte höra andra säga det. Ändå finns det någonting inom mig som viskar om att det här inte är Det Riktiga Livet. Att under allt jag klarar finns en klarhet som jag bara rör vid i vissa ogarderade ögonblick. Jag orkar inte orkar såhär mycket. Om jag orkar ännu mer, går jag under. En seger till och jag är förlorad. Varifrån kommer den känslan?

När jag nyss låg på Huddinge sjukhus med dropp efter en akut maginfektion jag dragit på mig utomlands, hann stillheten upp mig. Tv:n på rummet var trasig. Radion var trasig. Jag hade inte hunnit få med mig mer än en bok. Fick inte lämna rummet. Snön föll långsamt utanför.

Det var som att börja från noll. En nolla är ett öppet rum. Jag var äntligen tillgänglig för det Oväntade.

Det var där jag återfick minnet av mitt första möte med sockerdricka. Farmors selterglas och solen i hennes kök. Bubblorna som steg upp och sprack med krasande ljud som om de varit små kristallkulor. Det sprakade i mina näsborrar och jag ville nysa. Jag visste inte att jag kom ihåg det så tydligt. Är det bara när vi är svaga eller stilla som världen kan bli så kristallklar?

Vi trängs i nålsögat, skriver Jacques Werup, med allt som gör ont, allt som bara är för mycket. Och vi längtar hela tiden efter att komma igenom och hitta till något som vi i brist på bättre kallar ”det riktiga livet”. Var finns det? Jag tror att det finns i avsiktslösheten, och dit kommer man inte som vuxen annat än på en omväg. Om man ska hitta sitt barnaskap måste det bli efter att man har mist sin oskuld. Det sa Gunnar Edman, författaren, till mig en gång, och jag har inte glömt det. Han ville att det skulle stå på hans gravsten, precis som William Golding önskade: ”Jag – en som förundrades.”

Vi vill så gärna möta det oväntade, det som vi har längtat efter hela tiden. Det svåra är just att man inte kan förbereda sig på det oväntade – ändå är det vad vi gör hela tiden.

Vi minns ju hur det var när det oväntade hann upp oss. Det bara kom. Det bara anmälde sig i ett lysande ögonblick, och sen var det borta igen. Men vi visste att vi hade blivit uppmärksammade i ett läge då det nästan framstod som om vi vore Den Enda. Den Mest Efterlängtade. Den Man Inte Kan Vara Utan.

Och det var vi. Alla var vi det.

(Texten har tidigare publicerats i Trots Allt.)