Så vi börjar i fakta: Klungan kommer från Umeå och består av Sven Björklund, Mattias Fransson, Olof Wretling och Carl Englén. De har satt upp ett tiotal föreställningar, bland annat Stämning, Jag är en fågel nu och Det är vi som är hemgiften (sändes nyligen i SVT). De ligger också bakom humorprogrammet Mammas nya kille i P3 och SVT-serien Ingen bor i skogen. I Det är vi som är hemgiften (2008) inledde de ett samarbete med koreografen Birgitta Egerbladh. Samarbetet fortsätter i den nya föreställningen – vilket bland annat gör att de olika karaktärernas kroppsspråk nu och då övergår i en dans lika kantigt hämmad som stiliserat intensiv. Därmed kan jag också lägga begrepp som ”visuell” och ”koreograferad” till mina försök att beskriva det de gör.

Mattias Fransson och Sven Björklund ”släktenforskar” med hjälp av soprumsmaterial. Bild: Andreas Nilsson

Se oss flyga… hade premiär på Sagateatern i Umeå, där den spelades hela februari. Sedan en månad på Dansens Hus i Stockholm och en vecka i Umeå igen, denna gång på NorrlandsOperan. I höst väntar nya spelplatser, med start på Kulturens Hus i Luleå i september.

Föreställningen bygger liksom de tidigare på en rad fristående scener, dock färre och längre denna gång. Här finns ett löst familjetema. Mycket utspelar sig i köksmiljö (renskalad och snygg scenografi av Ulla Karlsson), så man skulle kanske kunna sätta etiketten ”diskbänksabsurdism” på det som utspelar sig på scenen. För i botten finns hela tiden en plågsam realism, som sedan tar sig de mest absurda uttryck.

Se oss flyga… handlar om ensamhet, sorg, anpassningsproblem och bristande kommunikation – men kanske framförallt om oförmågan att hantera sitt liv, att ”ta tag” och gå vidare. Än en gång möter vi en rad fumliga, tragiska, misslyckade, ofta ganska självömkande män. Alla gestaltade med en anmärkningsvärd omsorg och kärlek. En del figurer känns igen – som sjukpensionären Lars Stenberg, som här tar oss med till sin fantasivärld, och nycirkusartisten Katla, som får reda på sanningen om sin familj. Här finns också Gossen som beslutat sig för att bli vuxen, men som är rädd för ”ansvarsbiten”. Liksom Lacken, som ger sig på ”släktenforskning” för att finna ut varifrån han fått ”sämsttendenserna”.

Olof Wretling som gossen som bestämt sig för att bli vuxen och som nycirkusartisten Katla. Bild: Andreas Nilsson

Det finns likheter mellan Klungans scenkonst och Roy Anderssons filmskapande: de rör sig båda kring tragiska, tilltufsade människor och humorn är ofta svart. Båda präglas också av ett tydligt klassperspektiv, även om Klungan inte tycks ha Anderssons vilja att göra politik av det.

De skratt Klungan framkallar är aldrig elaka eller hånfulla. Ibland vill de fastna i halsen, men för det mesta bryter de sig loss i befriande gapskratt. Ofta är det igenkänningens och medlidandets skratt. Inte sällan är det också överraskningens skratt, då det som kanske framförallt kännetecknar Klungan är oförutsägbarheten – deras historier kan ta de mest oväntade vändningar.

Klungan väjer inte för livets tragik utan satsar på konfrontation och överdrifter av det svåra och svarta. Det tilltalande med en så utpräglad tragikomik är att den är så mänsklig, så … sann. För det August Strindbergs ”det är synd om människorna”, Leonard Cohens ”there’s a crack in everything” och Paulus ”alla har syndat” har gemensamt är att de uttrycker en erfarenhet av livet och människan vi alla på djupet delar. En svärta, en brustenhet som står i bjärt kontrast till de ljusa och vackra sidor av livet och världen vi försöker hålla fast vid. Ett glapp vi måste våga erkänna och hitta sätt att hantera.

Där kan humorn i sina bästa stunder vara en fantastisk hjälp. I Klungans sällskap kommer skrattet som en befrielse, som nåd och avlösning. Som något som vrider proportionerna rätt.

(Texten har tidigare publicerats i tidningen Dagen.)

Natalie Portman spelar huvudrollen som Nina Sayers, dansös i en balettensemble i New York. (En roll hon välförtjänt belönats med mängder av utmärkelser för: Oscar, Golden Globe, BAFTA, för att nämna några.) Dansen är Ninas hela liv, hon lägger all vaken tid på att jobba mot perfektion. Att kroppen protesterar hindrar henne inte. Den drillade balettvärlden är en nästan övertydlig miljö för den som vill skildra den hårfina skillnaden mellan kroppskontroll och kroppsförakt.

Nina bor med sin mamma Erica (Barbara Hershey), som har en misslyckad karriär som balettdansös bakom sig. Hon lägger nu sina förväntningar på dottern, driver på henne och behandlar henne överbeskyddande mer som ett barn än den unga vuxna hon är.

Natalie Portman, Vincent Cassel och Mila Kunis i ”Black swan”.

Tyngd av prestationskraven och allt hon måste hålla inom sig balanserar Nina redan på sin mentala gräns, när ensemblens ledare Thomas Leroy (Vincent Cassel) annonserar att de ska sätta upp Svansjön, men att deras prima ballerina Beth MacIntyre (Winona Ryder) nu gjort sitt. Någon av de yngre förmågorna ska få den ledande dubbelrollen som den vita svanen och dess ”mörka jag”, den svarta svanen. Nina får rollen för att hon med sin oskuldsfulla perfektion är idealisk som den vita svanen. Hon hetsas sedan av Leroy att släppa fram de undertryckta sidor som behövs för att gestalta den svarta svanen: aggressivitet, sexualitet, nonschalans – framförallt att våga släppa kontrollen och kraven på perfektion. I detta framhåller han ensemblens nya medlem, Lily (Mila Kunis), som ett föredöme. Lily är både Ninas motsats och konkurrent om rollen, men en minerad vänskap utvecklas.

Problematiken i Svanjön börjar utspela sig också i ensemblen, och framförallt inom Nina. Hon får alltfler hallucinationer och andra psykotiska sensationer; varken hon eller biopubliken vet längre vad som är sant och vad som bara sker i hennes huvud. Regissören Darren Aronofsky har gjort en spännande, mörk och bitvis riktigt otäck thriller. Kvar lämnar han en rad frågor om människans komplexitet, om ont och gott, om prestation och perfektion.

Är det när Nina vågar släppa fram sin ”mörka” sida som problemen börjar? Eller är det för att hon förtränger och tror sig kunna ”kontrollera” bort den, som den alltmer börjar ta över? Kan man ens så tydligt urskilja om olika sidor är bra eller dåliga, eller är de alla nyanser i det vi kallar en personlighet, där det är balansen mellan dem som avgör om det blir sunt eller osunt?

Är det kanske skillnad på godhet och kärlek? Där godheten kan bli hård i sin iver att ”förbättra”, där vågar kärleken i tillit omfamna det ofullkomliga och misslyckade. Och på samma sätt som Nina måste släppa kontrollen för att omfamna hela sin personlighet, och därmed bli en dansös som uttrycker något sant och verkligt, så måste vi alla våga tilliten – till oss själva, till andra, till livet – för att bli hela människor. Är det kanske rentav den enda vägen till något som skulle kunna vara värdigt att kallas perfekt?

(Texten har tidigare publicerats i tidningen Dagen.)

Rent fysiologiskt uppmärksammar och söker vår hjärna hela tiden mönster. I en del intelligenstester finns därför uppgifter som handlar om att finna och känna igen mönster i bilder eller sifferkombinationer.

Jag tänker på allt det där när jag går runt på den fascinerande utställningen Mönsterkraft! på Värmlands Museum i Karlstad. Det är den så kallade 10-gruppens jubileumsutställning, 2010 var det 40 år sedan den bildades. Utställningen hade premiär på Dunkers Kulturhus i Helsingborg förra året, men flyttade i början av december till Karlstad, där den kan beskådas hela våren.

10-gruppens Tom Hedqvist. Foto: Lars-Sjöqvist/Värmlands Museum.

10-gruppen bildades 1970 av tio svenska textilformgivare som en protest och motkraft i den krympande svenska textilindustrin. Den var också ett uttryck för den tidens anda av kollektivism och solidaritet. Övertygelsen att gruppen skänker styrka och kreativitet åt individen håller de fortfarande fast vid 40 år senare. Och nog tycks det finnas en enorm kraft i den här gruppen – för den svenska textilindustrin har gått i graven, men inte 10-gruppen. Produktionen sker nu i Finland, men de har en egen butik på Götgatan i Stockholm och återförsäljare och distributörer runt hela världen. Sedan 2002 har de också en butik i Tokyo i Japan.

Den explosion av klara färger och lekfulla mönster som möter mig på Värmlands Museum var från början en reaktion mot den likriktning med försiktiga färger och småblommiga mönster som dominerade marknaden. Ambitionen var också att göra mönster till något betydelsefullt och centralt, att lyfta fram dem från dess tidigare plats som diskret bakgrund eller taktfull struktur. En uppgörelse med ”borglighetens diskreta charm”. I början möttes de av ett tydligt motstånd, men det som en gång i tiden var provocerande är idag införlivat i ett för oss tämligen vardagligt formspråk. 10-gruppens betydelse och inflytande blir därmed tydligt. Här bjuds aha-upplevelser och igenkänning, då jag ser flera välbekanta mönster; gruppen har genom åren gjort mönster för bland annat Duro och Polarn & Pyret samt flera kollektioner till Ikea.

Men utställningen är inte bara tillbakablickande, utan ger så mycket mer. Inte minst inspiration: Jag får lust att själv skapa, klä om möbler, tapetsera, måla. I samband med utställningen finns också möjlighet att prova på att göra egna mönster.

10-gruppens första affisch, 1971.

Carl Johan De Geer, en av medlemmarna i den ursprungliga 10-gruppen, citeras i den bok som getts ut i samband med utställningen: ”Jag tänkte mig den västerländska människans framtid som en mönstrad tid. Mönster på väggar, möbler, golv, fasader, maskiner. Mönster överallt.” Men så blev det inte, istället har vi sett den ena inredningstrenden efter den andra bygga på enfärgade ytor, stora sjok av vitt, grått eller andra, ofta diskreta, färger. Mönster möjligen till en bård, en dekoration, en fondvägg. Kanske lugn, stramhet och enkelhet som nödvändig motvikt till en allt rörigare och mer komplex samtid? Men utställningen Mönsterkraft! visar på en lekfullhet och en glädje jag skulle önska mig mer av i de svenska hemmen.

I boken vittnar flera av formgivarna att de ser mönster överallt. ”Mina ögon är programmerade på att se mönster”, säger Ingela Håkansson-Lamm. Tom Hedqvist pratar om det här visuella seendet som en gåva, men tillägger att det också är ”något av ett gissel”. Han menar att sökandet efter linjer och mönster nästan kan bli ett tvångsbeteende. Jag tänker på de där intelligenstesterna. Som vi vet kan en utvecklad mental förmåga eller begåvning också slå över i något som liknar ett handikapp; till exempel ett maniskt sökande efter mönster, talföljder och sammanhang.

Överfört till ett existentiellt plan finns det de som närmast tvångsmässigt envisas med att försöka hitta mening i allt som sker. När den stora gåvan istället är att vi har möjlighet att skapa mening. För liksom formgivarna skapar vi mönster hela tiden, ordning i kaos. Och skönhet, inte att förglömma.

Utställningen pågår på Värmlands Museum i Karlstad till och med den 8 maj.

Mönster från 10-gruppen: ”Rope” – Birgitta Hahn, ”Flygfiskar” – Carl Johan De Geer, ”Änglar” – Lotta Hagerman, ”Jamaica II” – Birgitta Hahn (belönat med Formidable Grand Prix på designmässan Formex).

– – – – – –

Fakta 10-gruppen:
Grundades 1970 av tio designers och textilkonstnärer: Gunila Axén, Inez Svensson, Britt-Marie Christoffersson, Birgitta Hahn, Lotta Hagerman, Tom Hedqvist, Ingela Håkansson, Carl Johan De Geer, Susanna Grundell, Tage Möller.
Inez Svensson (1932–2005), tidigare konstnärlig ledare på Borås Wäfveri, var länge gruppens motor och taleskvinna. Hon var 1990-1996 rektor på Konstfack.
Idag består 10-gruppen av de tre originalmedlemmarna Birgitta Hahn, Ingela Håkansson-Lamm och Tom Hedqvist (numera rektor för Beckmans designhögskola), men ibland designar gästande formgivare mönster åt dem.
Genom åren har 10-gruppen förutom i svenska städer haft utställningar i New York, Tokyo, Paris, Helsingfors och Berlin.

Läs mer på hemsidan: www.tiogruppen.com

– - – - – - -

(Texten har tidigare publicerats i Sändaren.)

– – – – – – – – – ––

När jag var liten sjöng gruppen Family Four:”Det ska va gamla låtar, såna som de gjorde förr. Nånting glatt, nånting enkelt, så att alla hänger med. Nåt man känner igen, som en kär gammal vän …” Jag minns att jag föll för den klämkäcka melodin, men tyckte att texten kändes lite töntig, mossig. Idag tvingas jag nog omvärdera orden och inse att de inte bara var nostalgiska utan också bar på en insikt om kommande dagars utveckling. För den övertygelse de gav uttryck för tycks idag stå ännu starkare än då.

Det skrivs och spelas in fler låtar än någonsin. Antalet låtar till försäljning och för gratis nedladdning ökar ständigt. Ändå verkar vi helst vilja höra samma gamla låtar om och om igen. Något vi ”känner igen, som en kär gammal vän”. Så kallade covers tycks ha en större marknad än någonsin.

En cover är alltså ett framförande – live eller på skiva – av en låt som tidigare blivit känd genom en annan artist eller ett annat band. Ibland följer en cover originalet så troget som möjligt, ibland är den en mer personlig tolkning. Begreppet cover förkommer främst inom pop-och rockmusiken. Inom till exempel jazz och klassisk musik är det här med nytolkningar närmast en grundförutsättning i genren; här finns ett självklart förhållande till traditionens melodiskatt.

En gång i tiden hade så kallade coverband inte särskilt hög status, de spelade främst på krogar på fredags- och lördagskvällar, då besökarna vill ha något dansvänligt med hög igenkänningsfaktor – ”nånting glatt, nånting enkelt”. Idag fyller så kallade tribute-band stora arenor med betalande publik genom att spela låtar av band som Queen, ABBA och Pink Floyd som låter så lika originalen som möjligt.

Inte nog med det. Idag skapar man artister och tv-succéer utifrån covers – och låter sedan dessa artister turnera runt för utsålda hus och sjunga covers: Grunden för tv-programmet och tävlingen Idol är att de tävlande så bra som möjligt ska framföra redan kända låtar. Man skulle faktiskt kunna bygga samma idé på att de blivande artisterna endast framförde egna eller nyskrivna låtar, vilket skulle uppmuntra till en helt annan bredd och kreativitet – och i alla fall i mina öron skulle bli betydligt mer intressant.

Höstens stora – och något överraskande – tittarsuccé Så mycket bättre byggde också på att några mer eller mindre folkkära artister gjorde covers på varandras låtar. (Så mycket bättre än Idol, främst för att tolkningarna var så personliga.) Låtar som sedan släpptes på skiva.

”We will rock you” på Cirkus i Stockholm. Pressbild: Markus Gårder.

Den nya trenden med så kallade jukebox-musikaler eller hit-musikaler är ett annat uttryck för den stora cover-boomen. Den traditionella musikalen bygger på specialskrivna sånger för historien som berättas, men nu kommer alltfler musikaler som bygger på kända hit-låtar. I Stockholm spelas just nu två sådana: Leva livet och Romeo och Julia. Nyligen kunde man också gå på den populära We will rock you, som byggde på låtar av Queen, och på De tre musketörerna, där den röda tråden var klassiska rocklåtar. Båda var succéer. Det är förmodligen en ganska bra gissning att den här trenden tog fart efter de enorma framgångarna för ABBA-musikalen Mamma Mia.

De som en gång i tiden skrivit låtarna som nu spelas in och framförs igen är förstås glada att se och höra sina gamla låtar få nytt liv. Som man brukar säga: de skrattar hela vägen till banken. Men inte alla. Förra året gick artisten och låtskrivaren Leonard Cohen ut och vädjade till artister världen runt att inte spela in fler versioner av hans sång Hallelujah. ”Jo, det är en fin sång, jag gillar den också, men det börjar bli för mycket nu”, lät han hälsa. Han såg sin fina sång exploateras, tjatas ut och förlora sin mening och kraft. ”Det räcker nu.”

Det är naturligtvis inget fel med covers. En bra låt är en bra låt är en bra låt, som någon en gång uttryckte det. Och det finns massor av låtar som förtjänar att lyftas fram en gång till. Liksom det finns många tolkningar av gamla låtar som fyllts med tolkarens personlighet och uttryck, och därmed i realiteten blivit något helt nytt.

Det är en närmast självklar del av populärkulturen, liksom även ”smalare” kultur, att ta ett gammalt koncept och göra något nytt av det; ge det en ny tolkning, placera det i en ny miljö, en ny kontext. Problemet med covers är väl att det alltför sällan görs något nytt av låtarna, att de nya versionerna inte tillför den där nya infallsvinkeln, eller den personliga tolkningen. När det bara handlar om återanvändning av ”gamla låtar, såna som de gjorde förr”, det vill säga trygg igenkänning – då utnyttjar man bara en liten, liten del av musikens stora potential. En potential som faktiskt innefattar livs- och samhällsförvandlande kvalitéer.

Men kanske ska man se den här covervågen mot bakgrund av samhällsutvecklingen. Vår vardag blir alltmer pluralistisk – informationen ökar ständigt i omfång, blir allt snabbare och alltmer komplex. Utbudet av varor och tjänster växer i rask takt och valmöjligheterna blir alltfler. Tidigare skyddsnät och gemenskaper urholkas och löses upp, vi är alltmer utlämnade åt oss själva.

Som en följd av allt detta växer vår osäkerhet. Vad ska vi hålla oss till? Hur ska vi kunna sålla informationen? Vad ska vi tro på? Hur ska vi kunna välja? Att vi då väljer musik med hög igenkänningsfaktor – ”nånting glatt, nånting enkelt, så att alla hänger med” – är då kanske inte så konstigt. Det gör oss trygga, helt enkelt. Vi trallar med och lägger det krävande och komplicerade åt sidan. Som varje småbarnsförälder vet är igenkänning och upprepning grunden för vaggning och sövning.

Som överlevnadsstrategi inte mycket att säga om. Som personligt musikval inte så mycket heller. Men om vi låter cover-mentaliteten prägla vår livshållning i stort och våra värderingar – människosyn, världsbild, etik, ideologi, politik, tro, religion – blir det förödande. Om vi alltid väljer det trygga, välbekanta och enkla stagnerar vi. Det vet såväl psykologen som den gode andlige vägledaren. Vi behöver utsätta oss för nya intryck, nya människor och sådant vi inte förstår eller inte håller med om. Annars mognar och utvecklas vi inte. Vi får också svårt att relatera till andra människor och vår omvärld.

Det blir också väldigt tråkigt i längden.

––––––––––––––––––

(Texten har tidigare publicerats i Dagens serie ”På spaning i populärkulturen”.)

Text: Martin Jönsson

Den som sett Winter’s bone glömmer den inte. Berättelsen om 16-åriga Ree Dolly, sensationellt spelad av Jennifer Lawrence, är lika gripande som överväldigande. En modern variant av Den sista färden, tyckte brittiska tidskriften Word, vilket är rätt träffande. Filmen har också gjort ett enastående segertåg sedan den premiärvisades på Sundance-festivalen i januari och där vann både det stora jurypriset och manuspriset. Den vann dubbelt vid Berlins filmfestival, dubbelt vid Gotham Awards och dubbelt i Seattles internationella filmfestival. Vid Stockholms filmfestival tilldelades filmen Bronshästen som bästa film. Dessutom vann den det internationella filmkritikerpriset och Jennifer Lawrence utsågs till bästa skådespelerska.

Lawrence är också nominerad till Golden Globe, som bästa skådespelerska – och har redan hyllats som det av både National Board of Review i USA och Washingtons filmkritiker. Winter’s bone fanns även med när American Film Institute för några veckor sedan listade 2010 års tio bästa filmer – och många lär bli förvånade om den eller Lawrence inte kommer att bli Oscars-nominerade, när de tillkännages om tre veckor.

Jennifer Lawrence som Ree Dolly i filmen ”Winter’s bone”.

För den som inte sett filmen kan Ree Dolly bäst presenteras via de första raderna om henne i Daniel Woodrells roman med samma namn – strålande översatt till svenska av Eva Johansson till En helvetes vinter (2008): ”Ree, en sextonårig brunett med mjölkvit hy och intensivt gröna ögon, stod bararmad i en fladdrande urblekt klänning och militärkängor, med ansiktet mot vinden och kinderna röda som om hon blivit örfilad.”

Bilden av henne sätts direkt, komplett med undertonen i hela berättelsen om tonåringen som tvingas ta hand om sina småsyskon, sin mentalsjuka mamma och lösa problemet med att hennes methamfetamin-tillverkande pappa har smitit från borgen och att de alla kommer att förlora huset om hon inte kan hitta honom.

När Woodrell började skriva om Ree Dolly trodde han att det var ytterligare en historia om en människa predestinerad till ett oåterkalleligt elände. Men utan att avslöja för mycket om berättelsen kan man konstatera att det inte blev fullt så svartvitt. Ju mer han skrev om henne, desto starkare växte hon fram ur sidorna, tills hon mer eller mindre bestämde sitt eget öde. Vilket Woodrell bara är glad för. ”Berättelserna måste kunna överraska mig. Ree gjorde det. Då blev det också en bra bok, inte bara ännu en story om folk som det går åt helvete för.”

Det blev mer än en bra bok: det blev en av de allra främsta amerikanska romanerna det senaste decenniet; hyllad av Mats Gellerfelt i SvD (14/8 2008), som beskrev händelseförloppet som ”djupt tragiskt, samtidigt humoristiskt skildrat. En djupdykning i mänskligt elände och ändå en studie i solidaritet och kärlek, där ljuspunkterna tänds som lyktor i snön”. Boken vann också Prix de la Mystère Critique i Frankrike 2008 och var finalnominerad i Los Angeles Times Book Prize.

Om man ska tala om Winter’s bone måste man därför börja med mannen som skrivit boken, vilken följdes extremt noga när Debra Granik och svenskättade Anne Rossellini förvandlade den till filmmanus. En av de få förändringarna de gjorde var att förvandla en av Rees bröder till en syster – och det var bara för att kunna använda ett barn som bor i det hus de filmade, i södra Missouri, för att göra det hela ännu mer autentiskt. Som Granik berättat: ”När vi skulle filma när hon lekte bad vi henne bara gå ut och göra det hon brukade göra, då blev det maximalt naturligt.”

Daniel Woodrell, vars roman ”Winter’s bone” blev till ”En helvetes vinter” på svenska.

När Dagens Nyheter i slutet av november skrev om Winter’s bone konstaterades att filmen ”bygger på en lokal författares roman”. Ja, så kan man uttrycka saken: Daniel Woodrell är onekligen från trakten: född i Springfield, men uppvuxen och numera bosatt i West Plains i Missouris Ozark-region. Men hans styrka är litterär snarare än lokal: samtliga hans senaste fem romaner har hamnat på New York Times årliga prestigelista över måste-läsning och han är både Pulitzer-belönad och unisont kritikerhyllad under mer än ett decennium. Tidskriften Esquire listade honom nyligen som ”ett av de genier som ger oss hopp 2010”.

Hos Daniel Woodrell finns samma kärva storytelling-urkraft som hos Cormac McCarthy, samma hemtamhet i tillvarons undervegetation som hos Larry Brown, samma egensinniga berättarnerv som hos Barry Hannah, en sparsmakad stilistisk finess och samtidigt ett genomgripande drag av det mest klassiska amerikanska dramat. Ja, vi pratar om William Faulkner, vars berättelser om Abner Snopes onekligen har sina ekon i Winter’s bone. Woodrell är nästan lika besatt av Faulkner som av Ernest Hemingway och kan tala hur länge som helst om det fiktiva Yoknapatawpha County och romaner som Det allra heligaste.

Men framför allt finns där ett språk som är alldeles eget. Charles Frazier, som skrev Cold Mountain, skrev efter att ha läst Gryningen kommer aldrig åter, att Woodrell ”slänger ur sig meningar som gör dig förbluffad”.

Han slänger naturligtvis inte ur sig dem. Utan slipar, skär och putsar, tills han uppnått en poetisk renhet i språket som är avskalat och rensat in till dess benhårda kärna, som en blandning av en Hemingway-novell och en mordballad av Johnny Cash.

Woodrell har ännu inte slagit igenom kommersiellt, även om han säljer lite mer för varje ny roman, utan beskriver sig med ett lånat citat av Dashiell Hammett som ”oförstörd av tidig framgång”. Han är, på gott och ont, en ”writer’s writer”, hyllad av dem som fascineras av hans förmåga att skapa karaktärer som kliver ut ur sidorna och av hans språk, som vässats så hårt mot tillvarons skarpaste kanter att det strimlar allt dödkött.

I hans böcker kallas hans hemstad för West Table, men det är en förklädnad. Släkten Dolly, som han haft med i flera av sina böcker, finns också på riktigt: den heter i verkligheten Collins och styr en stor del av den kriminella verksamheten, framför allt tillverkningen av methamfetamin i regionen.

West Plains är en sömnig avkrok mitt i Ozarkbergen med runt 10 000 invånare, några mil norr om gränsen till Arkansas, med en natur som ser mer sliten och avskavd än mäktig ut – vilket framgår även i filmen, inspelad i närheten. Om staden är känd för något är det som hemort för skådespelaren Dick van Dyke och countrystjärnan Porter Wagoner eller möjligen som tillfälligt tillhåll för kriminella kändisar som Ma Barker, Bröderna Young och Pretty Boy Floyd.

Men det är framför allt en del av det Amerika som blivit över, med utslagning i generationer och usla levnadsförhållanden. Mer än var femte invånare lever under existensminimum och med en vardagsbrottslighet som sedan länge blivit norm. Drogmissbruk, brutal kriminalitet, misshandel och alkoholism är stapelvaror i tillvaron i hela regionen. Analfabetismen, brukar Woodrell påpeka, är bara en generation bort och på väg tillbaka.

Men Woodrell blir kvar i trakten. Dels för att hans rötter finns här, med släktband till tiden före det amerikanska inbördeskriget, dels för att han här till slut hittade sin litterära identitet.

Woodrell föddes alltså här 1953. Föräldrarna flyttade dock runt under hans barndom, mestadels arbetslösa och på jakt efter tillfälliga jobb. Han gick på high school i Kansas City, men avskydde det och hamnade ofta i trubbel och när han hoppade av, som 17-åring, tyckte alla att det var en utmärkt idé att han tog värvning i Marinkåren, även om det innebar att han löpte risken att hamna i Vietnam.

Författarkarriären tog långsamt och stapplande form. Han debuterade först 33 år gammal med Under the bright lights och fick senare ett James Michener-stipendium vid universitetet i Iowa. I mitten av 90-talet återvände han till Ozarkbergen, som en del i researchen för romanen Give us a kiss, som han själv utnämnde till den första ”country noir”-romanen; en etikett som fastnat på hela hans författarskap.

Han började skriva boken i San Francisco, efter att han hamnat i en tung period av stiltje i sitt skrivande. Hans första romaner hade alla floppat och Woodrell själv tappade allt mer entusiasmen för dem för varje ny bok. Inbördeskrigsdramat Woe to live on, som började som en novell och sedan byggdes ut till en strålande dramatisering av krigets smutsbruna vardag i just Ozark-regionen, var han betydligt mer entusiastisk inför, men det var i princip ingen annan när den gavs ut. Det tog lång tid innan regissören Ang Lee och manusförfattaren James Schamus lyckades få den filmatiserad, som Ride with the devil: en mångfacetterad och skapligt lyckad filmberättelse, men ett totalt kommersiellt fiasko, trots Toby Maguire i huvudrollen.

Resan till hemtrakterna gav dock Woodrell idéer om att skriva på ett nytt sätt, om det han kände till bäst, med utgångspunkt i sin egen familjehistoria. Resultatet blev en nystart i karriären och att West Plains åter blev hans hem. Han och hustrun Katie Estill tog förskottet från förlaget och köpte ett billigt hus i utkanten av orten, ett stenkast från gården där hans mormorsmor växte upp.

Här har Woodrell hittat sin egen nisch som en av de stora skildrarna av förlorarnas USA: de som lever vid sidan av, de som är dömda att misslyckas – och de som trots allt försöker ta sig ut, med varierande framgång. Han skildrar dem osentimentalt och osminkat, men inte utan sympati och värme. Ree Dolly är det hittills bästa exemplet.

Just nu förbereder han lanseringen av sin nästa roman. Han skrev en stor del av ett nytt bokmanus direkt efter Winter’s bone, även det baserat på den kriminella Dolly-klanen, men kasserade det, besviken över att han börjat härma sin egen stil. När jag vid en intervju förra sommaren försökte pressa honom på vad det var som blev fel med bokmanuset hänvisade han bara till magkänslan. ”Normalt brukar det känns fysiskt i kroppen, någonstans vid sidan 28, att det här kommer att bli bra. Men jag bara skrev och skrev, förbi sidan 100, utan att känna något. Jag skrev reflexmässigt, men alldeles för mycket i gamla hjulspår.”

För att bryta mönstret satsade han i stället på att skriva noveller till antologier och tidskrifter. Dessa samlas i en antologi nästa år, men först kommer den nya boken, preliminärt i april. Romanen utspelar sig i samma trakt, men handlar inte om Dollys. ”Den är lite lösare i formerna än de senaste, med ett större persongalleri och ett lite mer bildrikt berättande. Den är vagt självbiografisk, men framför allt känns det som att jag börjar hitta en ny stil. Den borde hålla för ett par böcker till…”

När jag berättade för honom om utmärkelsen vid Stockholms filmfestival blev han väldigt glad, men utan att tappa sin realistiska grundsyn. ”Jag ska till Irland och Wales i vår, men tror inte jag blir bjuden till Sverige. Om inte filmen fullständigt välter era biografer.”

Vi får väl se.

Martin Jönsson är redaktionschef på Svenska Dagbladet. Han har tidigare skrivit om Daniel Woodrell i antologin ”Ny Noir” (2009). Delar av artikeln ovan är hämtade ur det antologikapitlet.

Texten har tidigare publicerats på ”Under strecket” i SvD.

DÖD
Colombias back Andres Escobar blev mördad på en parkeringsplats för att han gjorde självmål i VM 1994. Lägg därtill ett antal brunna, ihoprasade eller av huliganer stormade läktare och man inser att fotboll kan vara en enkel biljett in i evigheten. Kanske inte så konstigt ändå. Det sägs ju att den första fotbollsspelaren var Djingis Khan som spelade match med sina motståndares avhuggna huvuden.

KRIG OCH FRED
Mitt under brinnande världskrig rullade någon ut en fotboll i lervällingen mellan skyttegravarna. Det var juldag i ingenmansland. Tyska och allierade soldater tog en paus i stridandet för att skjuta bollar i stället för kulor. Men lika berömt är förstås fotbollskriget mellan El Salvador och Honduras. Visst, det fanns en gränskonflikt mellan länderna sen gammalt. Men den utlösande gnistan var när Honduras fick spö i en VM-kvalmatch 1969. Tusentals människor dog. Och inte förrän i mars i år grävde man officiellt ner stridsyxan.

TRAFIKOLYCKOR
Klas Ingesson har krockat med en älg utanför Tranås. Aston Villas Alan Wright sträckte sönder vadmuskeln när han letade efter gaspedalen på sin nyinköpta Ferrarri. Ja, inte ens i sitt eget straffområde kan man känna sig säker från trafikens desperados. Fråga bara målvakten Bernie Marsh i det engelska amatörlaget Belcombe. I samma ögonblick som en motståndare klippte iväg en lobb mot mål, beslöt den uttråkade supportern Tony Lala att gena över planen med sin Ford Sierra. Stackars Marsh löpte baklänges med ögonen på bollen, när bilen träffade honom rakt i sidan. Han fick medvetslös bäras ut på bår.

FANATISM
Det finns en rumän, Ioan Moldovan, som ser varje landskamp liggande med huvudet under vattnet i sitt badkar. Värst av alla är dock svensken Joel Spångberg, ”världens meste AIK-are”, som förbjöd sina barn att gå på Skansen med motiveringen: ”Men det ligger ju på Djurgården!” Joel han döpa de fyra första till Alf Ingvar Kenny, Alex Ingvar Knut, Anette Inger Karina och Anders Isidor Krister, innan frun upptäckte vad som hänt och gav de resterande två vanliga hederliga namn. Men Joel grymtade. Resten av livet kallade han dem helt enkelt för ”B-laget”.

Bild: Jan-Allan Stefansson

RELIGION
När påven ville förflytta nunnan Pierangela till ett annat kloster, protesterade invånarna i byn Montaione. De tyckte att hon var ”en så bra center”. Fotbollshistorien är full av Guds händer (Maradona), målvakter som släppt in mål när förrättat bön i straffområdet (brasilianska ligan), och i Vatikanen finns en liga där prästerna bland annat spelar mot påvens livvakter. Mer förvirrad på det religiösa planet var danske EM-stjärnan Lars Elstrup som efter karriären gick med i en religiös sekt, bytte namn till ”Darando” och förespråkade fri sex. När han blottade sig på Ströget, stannade folk och kastade till honom småmynt, sammanlagt 27 danska kronor.

HUSDJUR
Norske landslagsbacken Svein Gröndalen krockade på 70-talet med en älg när han var ute och joggade. Djur och fotboll har alltid hört ihop. Kuwait flög till VM 1982 med en kamel i släptåg. Tomas Brolin blev petad ur Leeds A-lag sedan han missat en träning med motiveringen: ”Jag krockade med en fågel på väg till Arlanda.” Idi Amin kastade alltför skickliga motståndare i korpmatcherna till krokodilerna. Och skotska Greenock Morton råkade glömma sitt maskotfår Toby i badkaret efter cupsegern och tvingades till storslagen begravning nästa helg. En betydligt sämre relation till våra ulliga, gulliga kamrater har målvakten Chic Brodie i Brentford som 1970 överfölls av en förrymd hund. I samma ögonblick som Brodie plockade upp en bakåtpassning satt jycken som en rävsax i skrevet. Det innebar slutet på karriären både som målvakt – och som baryton i Brentfords manskör.

SOCIALT ENGAGEMANG
Ingen blev förvånad, när Paraguays målvakt Jose Luis Chilavert 1994 klippte till en sölig bollpojke mitt under match och dömdes till tre månaders fängelse. Men Chilavert har även ett blödigt hjärta. Han sponsrar på egen hand flera pojklag i Asuncions fattigkvarter och har till och med vågat utmana Paraguays president: ”Blir det inga nya sociala reformer, så ställer jag inte upp i landslaget!”

DROGER
Alla minns vi bilderna på en stenhög Maradona i VM 1998. Men det finns billigare sätt att förstöra en fin karriär. Ett franskt division 3-lag la knockoutdroppar i motståndarnas sportdryck, med följden att ett helt lag snart låg i gräset och sov. USA:s läkare i OS 1930 lyckades slå sönder en flaska kloroform när han ilsket dängde väskan i marken. Med följden att han svimmade och blev utburen på sin egen bår.

VIDSKEPELSE
En häxdoktorn i Burkina Faso smög under några höstnätter 1982 ut och pinkade på motståndarnas målstolpar för att få andarna på rätt sida. Klart i klass med när Uri Geller satt på Readings läktare 25 april 1996 och försökte böja in frisparkar i mål.

DEPRESSIONER
”Underhållning? Då är det bättre att ni går och ser clowner!” sa en cynisk gammal tränare. Han hade givetvis rätt. Att vara fotbollsfan är fem procent lycka och 95 procent lidande (läs: iskalla läktare, usel grillkorv och självmål i 91:a minuten). Och har man ändå lyckat vinna den där titeln efter femtielva försök, så är det snart ny säsong. Då står ditt älskade lag på noll poäng igen.

RASISM
Okej, det var kanske en godhjärtad tanke från början. Men när Kameruns legend Roger Milla skulle hjälpa sitt lands pygméer gick allting snett. Två lag – Louime Beesting och Salapoumbe Ants – skulle spela uppvisningsmatch på en arena som rymde 90 000 åskådare. 50 betalande dök upp. Efteråt försökte pygméerna resa hem, men hölls kvar av brutala vakter med Saddam Hussein-T-shirts. Dessutom fick de ingen mat eftersom de ansågs spela bättre då.

BUSINESS
Alla är inte oljekungar som har råd att köpa ett helt Chelsea. Lars Lagerbäck äger skog motsvarande 600 fotbollsplaner, Tomas Brolin har sålt dammsugare och legendariske brittiske tränaren Terry Venables förlorade på 60-talet stora summor på att lansera sin ”thingummywig” – en hatt med fastsydd peruk, som sålde högst 20 exemplar. Klart smartare var hans landsman Stan Bowles som erbjöds 250 pund för att spela i Adidas skor – och redan nästa dag skrev kontrakt med konkurrenten Gola.
– Men hur ska du göra nu, Stan? Vem av dina sponsorer ska du svika?
– Ingen, jag bär ett märke på varje fot!

SPEL OCH DOBBEL
Stan Bowles igen. Av alla spelgalna fotbollsstjärnor (och de är många) tar han ändå priset. Under en ligamatch nickade han bollen till hörna fem gånger i sträck.
– Vad i helskotta gör du?! skrek lagkompisarna.
– Jag har just upptäckt att det sitter en kille och lyssnar på Grand National på radio bakom målet … och min häst leder loppet!

Dessutom hävdade Stan the Man bestämt att han var det fotbollsproffs som spelat mest på Wembley.
– 147 gånger!
– Inte en chans, Stan.
– Jodå, två landskamper och 145 gånger på hundar!

MUSIK
Okej, man får knappast Polarpriset för att man lyckas göra om Pet Shop Boys Go west till One-nil to the Arsenal. Men stå på läktaren The Kop i Liverpool och upplev när 60 000 sjunger You’ll never walk alone och du bryr dig föga om att grannen just kissat i din ficka (en kär gammal tradition på just The Kop).

SEX
Säg ”Svennis”, det räcker.

(Texten är tidigare publicerad i tidskriften Trots Allt.)

– – – – – –

Skomakare, bliv vid din läst. Så kan man kanske sammanfatta en del av kritiken och den debatt som uppstått i Danmark med anledning av premiärvisningen av Bob Dylans konstutställning The Brazil series, vid Statens Museum for Kunst i Köpenhamn. Museet har beskyllts för populism och för att ”sätta ekonomiska intressen framför konstnärliga bedömningar”. Och även om alla tycks överens om Bob Dylans självklara storhet som låtskrivare, folksångare och rockartist, så är många tveksamma till att se honom som målande konstnär.

Peter Brix Søndergaard, lektor i konsthistoria vid Aarhus Universitet, går så långt som att kalla Dylan för ”amatör” och ”söndagsmålare” och hävdar att han har ett ”lite klumpigt figurativt formspråk”. Något som fått John Elderfield, chefskurator emeritus vid The Museum of Modern Art i New York att träda upp till Bob Dylans försvar på dennes hemsida. Han påpekar att Dylan genom hela sin karriär fått kritik när han gjort något oväntat, men att det i efterhand alltid vänts till hans fördel och att kritikerna fått äta upp sina hårda ord.

Kasper Monrad, som är ansvarig för utställningen, skriver på museets hemsida att det självklart spelade roll vid bokningen att det var just Bob Dylan som var konstnären. Men inte för att han är känd, utan för att vi här får se nya sidor av Dylans kreativitet, och att vår syn på hans konstnärskap därför vidgas. Han jämför med andra konstnärliga profiler, som H C Andersen, August Strindberg och Yoko Ono, som alla först hade svårt att få erkännande när de gav sig in på nya konstnärliga områden.

* Favela Villa Candido.

Själv blir jag klart positivt överraskad av utställningen – som består av 40 akrylmålningar och åtta teckningar med motiv från Brasilien. Det är en blandning av vardagsmotiv och mer dramatiska händelser, från både stadsmiljöer och den brasilianska landsbygden med regnskog och plantager.

Det många kritiker tycks ha glömt är att Bob Dylan tecknat och målat i hela sitt liv, det är inget nytt. Även om detta bara är hans andra riktiga utställning, så har den ständigt turnerande artisten haft tecknandet som ett sätt att både slappna av och att fokusera. Han har studerat konst vid universitet och i omgångar tagit lektioner i måleri. Skivköparna kunde också tidigt se exempel på hans konst, redan 1968 målade han omslaget till The Bands debutskiva Music from Big Pink. Liksom senare till egna skivorna Self portrait (1970) och Planet waves (1974). I boken Writings and drawings (1970), som innehöll både låttexter och poesi, fanns också ett antal av hans teckningar.

Efter ett uppehåll i sitt tecknande återupptog Bob Dylan det i slutet av 1980-talet, och ett urval av teckningar publicerades i boken Drawn blank 1994. Dessa bearbetades senare med vattenfärg och gouache och blev till Dylans första riktiga konstutställning, med premiär i Chemnitz i Tyskland 2007.

Även om utställningen är ojämn, så är det svårt att gå oberörd genom The Brazil series. Dylans stil är kraftfull, dramatiskt och med starka, klara färger. Tankarna går till konstnärer som Matisse, Soutine och Van Gogh, men här finns också tydliga influenser från – för att inte säga blinkningar till – Cézanne och Munch. Det finns ofta en inneboende dramatik i bilderna, ibland kopplat till ett snett leende. De är ögonblicksbilder som antyder en historia. En berättelse som är upp till mig som betraktare att försöka hitta eller skapa – utifrån det jag ser och tavlans titel. Bob Dylan är lika noga med att inte skriva oss på näsan med sina bilder som med att förklara att hans konst inte har något med hans musik att göra: ”Om jag kunde uttryckt samma saker i en sång, så hade jag skrivit en sång istället”, förklarar han i utställningsbroschyren.

Här finns flera bilder som skildrar Rio De Janeiros favelas, kåkstäderna som omger staden. Jag älskar Favela Villa Candido med dess ljusa och livfulla färger. Här syns inga människor, men husen tycks närmast befinna sig i rörelse. Människor finns det dock gott om i de flesta av bilderna; av alla de slag, från alla samhällsklasser. Ett genomgående drag är att kvinnorna tycks starka och självständiga. I Bamboo road ses en naken kvinna med ett svärd i högsta hugg, något av en amason, tydligen i färd med att forcera ett bambusnår. ”Kvinnor är kraftfulla varelser, så jag målar dem som sådana”, förklarar Dylan själv.

* Bahia. * Rainforest. * The incident.

Religionen finns förstås också närvarande, Dylans eget intresse för religion möter här det katolska Brasilien. I Revelation (Uppenbarelse) ses än en gång en naken kvinna bakifrån, stående bredbent på en altan, läsande en bok som ser ut att vara en bibel. Framför henne i trädgården finns en staty med en ängel, som verkar vara aposteln Johannes. Dylan leker här med ordet ”uppenbarelse”, och tycks bland annat antyda att Johannes här får en annan typ av uppenbarelse …

Jag blir stående länge framför Religious couple (Religiöst par), där en man och en kvinna med nedslagna blickar står framför två stora ikoner; en med jungfru Maria med Jesusbarnet och en med ett annat helgon. Det finns en sorg i bilden, och jag tänker att paret kanske fått ett tungt besked. Både mannen och kvinnan utstrålar nedstämdhet, men också beslutsamhet. Kanske samlar de kraft att gå vidare. Jag tycker mycket om bilden, men kan ändå inte bestämma mig för om bilden är tröstande eller oroväckande. Vilket förmodligen Dylan själv skulle vara nöjd med.

Så där vandrar jag runt och dras in i bildernas berättelser. En del lyckas inte alls väcka mitt intresse, medan många berör mig starkt – ja, med sin kraftfullhet kastar de sig nästan över mig. Inom mig ringer några strofer ur en sång Bob Dylan skrev och spelade in i början av 1970-talet: ”Someday, everything is gonna be different – when I paint my masterpiece.” Han må ha en bit kvar till att måla sitt verkliga mästerverk, men jag kan varmt rekommendera ett besök med ett öppet sinne på hans utställning i Köpenhamn.

* Vineyard.

_ _ _ _ _ _

Utställningen ”Bob Dylan: The Brazil series” pågår t o m 30 januari 2011 på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.

_ _ _ _ _ _

(Artikeln har tidigare publicerats på tidningen Dagens kultursidor.)

* Samtal med Kattis & Tomas i Umeå. Bild: Hans-Olov Lundkvist, läs artikel om kvällen i Västerbottens Folkblad.

De senaste åren har vi lärt och tagit till oss ordet ”klimatförändringar”. Det är idag en självklar del av vår vokabulär. Men det finns klimat som inte handlar om väder. Samtalsklimat till exempel. Detta klimat genomgår också förändringar. Och nog kan man se att det i vårt samhälle under lång tid pågått en form av miljöförstöring även där. De offentliga samtalen har gått före och varit vägledande. Eller ”samtalen” ska de nog inte längre kallas, då den konfliktorienterade debatten varit den dominerande formen av offentlig diskussion ganska länge nu. Journalistiken har närmast gjort till regel att använda konflikten som både dramaturgi och pedagogik, oavsett vilket ämne som behandlas. Samtalsformen har inte efterfrågats. Kanske för att samtalet bygger lika mycket på att lyssna som på att prata, och att dess mål inte är att någon ska vinna, utan att båda parter ska lära sig något nytt och tillsammans komma lite längre på förståelsens väg. I samtalet är det tillåtet att ”prata på prov”.

Under min tid som redaktör för tidskriften Trots Allt blev jag nu och då uppringd av redaktioner för olika debattprogram i tv. De ville ha tips om medverkande, särskilt om det handlade om något kyrkligt. Den vanligaste frågan lät ungefär såhär: ”Vi har den här personen som är sådanhär och tycker såhär. Vet du någon person i kyrkan som står så långt som möjligt från den här personen och hans/hennes åsikter?” Varje gång försökte jag förklara att människor inte kan definieras så enkelt och svartvitt – vare sig de finns i kyrkan eller utanför – och att väldigt många ämnen inte heller kan angripas utifrån konflikttänkandet. Liksom att jag inte var intresserad av att bidra till pajkastning utan utsikter till konstruktiva samtal. Det kändes som att jag talade för döva öron.

Argumenten handlar ofta om tittar- och läsarorientering: Människor vill ha motsättningar och konflikter, gärna högljudda. Sådant skapar dramatik och action. Det blir tråkigt annars. Man byter kanal. Tillåt mig tvivla. Visst vill tittare och läsare ha händelserik dramatik, men inte enbart. Snarare är det nog så att det är den enklaste vägen för journalister och redaktioner att utgå från svartvitt tänkande och konflikter. Generaliseringar och förenklingar kräver mindre jobb än ordentlig research; går snabbare än lyssnande, förståelse och en bred och rättvis behandling av ett ämne.

* ”Annas eviga”. Bild: SVT

Men de senaste åren har det hänt något. Kanske har tittarna tröttnat på debatter och förenklingar, för vi har sett en tydlig trend av nya pratprogram i tv. Skavlan, Sommarpratarna, Annas eviga, Efter tio, Babel, Kattis & Co, Robins, Sommarkväll med Anne Lundberg, Stjärnorna på slottet, Så mycket bättre – listan kan göras lång. Det är program där man inte alltid är överens, men där det ofta finns en god samtalston. Och kanske framför allt: de som deltar får en chans att bli personliga och dela med sig av sina liv. Det finns utrymme för allvar och eftertänksamhet. I höstens omgång av SVT:s Sommarpratarna har detta allvar varit osedvanligt stort. Det har varit mycket fokus på svårigheter i livet; på död, sjukdom och smärta. Så mycket att en del tv-kritiker slagit bakut och tyckt att det blivit alltför tungt i teven, en vardagskväll klockan åtta vill man ju ha något mera lättsamt …

Men många tittare har fastnat. De har lyssnat, gråtit och tagit samtalen till sig. Att mer eller mindre kända människor sitter på bästa sändningstid i rutan och lågmält delar med sig av sin smärta – jag kan inte annat än tycka att det är stort och vackert. För det är först då vi tittare på allvar kan identifiera oss med dem vi ser och det som sägs. Idéhistorikern Sven-Eric Liedman skriver i en essä att grunden för solidaritet är att se sig själv i andra – men att det vi ser av oss själva i andra människor inte alls är något stort och märkvärdigt, utan tvärtom brist och svaghet. En intressant reflektion. Jag tror han har rätt; det är bara i svagheten vi på allvar kan mötas.

Men det handlar inte bara om att vi får ta del av andras liv. När dessa olika pratprogram är som bäst så uppstår också ömsesidiga och riktigt bra samtal, där nyfikenheten på den man har mitt emot sig får stort utrymme – och där vi tittare ibland får se nya och oväntade vänskapsband knytas.

Ännu starkare blir det förstås när vi får ta del – och bli en del – av sådana samtal ”i verkligheten”. Prat är bra för själen. Allra bäst förstås om man själv får vara en av dem som samtalar. Men jag tror också vi har ett stort behov av att lyssna på andras samtal. ”Tjuvlyssnandet” på andras tankar och erfarenheter – där vi kan smälta och tänka vidare utan att omedelbart behöva ge respons – kan få stor betydelse för vår egen bearbetning av livet och livsfrågorna.

Jag brukar inte förespråka att kyrkan tar efter televisionen. Men just här tycker jag gott att man kan haka på den nya trenden. Fler samtal på kyrkans estrader, tack!

* ”Sommarpratarna” Bild: SVT

_ _ _ _ _ _ _

Här kan du titta på ett av många bra pratprogam, ”Annas eviga”.

Se senaste säsongen av ”Kattis & Co” här.

(Texten har tidigare publicerats i tidningen Dagens artikelserie ”På spaning i populärkulturen”.)

* Text: Elisabet Sandberg  * Bild: Mikael M Johansson

– – – – –

Hösten glöder nu. Löven faller, blommorna faller, mörkret. Vi går längs med vattnet på Kungsholmen i Stockholm. I dag är solljuset bländande, himlen öppen men allt runtomkring oss drar sig tillbaka inför vintern.

Det är en tung tid för en del. Musikern Anna Stadling följer rörelsen, på hösten får hon vända inåt. Det är ingen slump att hennes nya skiva E4 mot norr kommer precis nu.

– Jag gillar allt med hösten. Jag gillar att få vara eftertänksam, att få vara i vila. Och det finns något vackert i att saker tar slut, för det kommer något annat efter. Vintern är inte för evigt. Det finns en väg genom, säger Anna Stadling.

Det är berättelserna om livet som hörs i sångerna. Anna Stadling sjunger i en singer-songwriter-tradition och hon är förtjust i americana, alltså den amerikanska folkmusiken, countryn. Men rösten, Anna Stadlings stämma är inte spröd och försiktig som hos många andra samtida kvinnliga sångare i samma genre. Hennes är stark.

– Jag tror att det finns en urkraft hos kvinnan. Tjejer behöver inte vara tillbakadragna. Jag tror också att berättelserna om livet blir starkare och starkare ju längre man lever. Och nu vågar jag sjunga om det som är svårt och som kanske inte är hippt och säljande och uttänkt. Jag vågar blotta mig.

Bild: Mikael M Johansson

Anna Stadling har fallit. I 25-årsåldern ifrågasatte hon allt det som hade varit självklart under uppväxten. Allt skulle falla. För hon ville skala bort det som hon hade fått med sig – gudstron som kom med baptistförsamlingen som hon tillhörde som barn, den person hon blivit i en familj delvis präglad av sjukdom. Fanns det något kvar av henne när allt det som präglat henne var borta? Fanns Gud kvar när församlingen, kyrkan, gudstjänsterna var borta? Vad fanns kvar?

I låten Precis som du sjunger Anna Stadling:

kom hit och lägg ditt trötta huvud här,
jag känner dig, jag ser ju hur det är
/…/
men se på mig,
jag är precis som du”

Trösten är i Anna Stadlings musik.

– När jag mådde dåligt föddes igenkänningen. Jag var vaken på nätterna och hade ångest. Jag har lätt att se om någon mår dåligt.

Anna Stadling dras till sångare med gråt i rösten. Bono i U2, Emmylou Harris, Johnny Cash. Hon vill gripas avmusiken och få den där hjärtesnurpen, som hon säger.

– Vi människor är likadana. Vi vet ingenting.Och det är så märkligt att vi ska dö. Att jag en dag är borta, samtidigt som allting fortgår. Det är obegripligt. De sångare som jag grips av har en livsnerv, de vet vad livet handlar om, de är engagerade i livet men döden finns som en ständig påminnelse hos dem.

Vi går på mjuk sand över en tom badstrand. Svänger tillbaka under Västerbron, underbetongen, vägen som brusar.

– Gud kan vara en tröst. Men jag vet inte vem Gud är. Samtidigt känner jag att jag är del i ett stort sammanhang. Jag tror att tillvaron är större än det här, än det som vi försöker greppa. Jag tänker mig att Gud är som en kärleksåder i tillvaron.

Anna Stadling saktar ner stegen. Hon är tagen av det självmord som medierna berättat om på morgonen. Av killen som visade sin död på en sajt på nätet.

Hur mår ett samhälle när unga tar sitt liv på det sättet – vad händer i Sverige, frågar hon sig flera gånger.

– Vad händer? Det är så svårt att bli sedd i dag. Det finns så många krav på hur vi ska vara. Jag har funderat så mycket på det där med ensamhet,hur det känns att aldrig vara okej. Det behövs så lite för att vi ska känna oss utanför, säger hon.

– Trycket är så hårt, jag känner det här i Stockholm. Jag flyr ofta härifrån, ut på landet, in i musiken.

Anna Stadling sjunger ibland i kyrkor, hon medverkade till exempel i She-mässan i Annedals församling i Göteborg med

musik av Emmylou Harris i våras. När det inte finns så många platser för musiker som vill säga något på allvar kan kyrkan vara en frizon.

–Det är mycket leka i kulturen, mycket show. I kyrkan blir det aldrig show.

(Texten har tidigare publicerats i Kyrkans Tidning.)

– – – – –

Den amerikanske artisten Ben Folds släppte i slutet av september skivan Lonely Avenue, ett samarbete med den brittiske författaren Nick Hornby – känd för böcker som High fidelity och Om en pojke. Skivan är inspelad med en två-kanals kassettbandspelare, och i pressreleasen förklarar Folds att musiken främst är tänkt att avnjutas på vinyl.

I augusti släppte en av USA:s ”klassiska” rockartister, John Mellencamp, sitt 25:e album, No better than this. Skivan innehåller 13 låtar inspelade på tre olika platser: legendariska Sun Studios i Memphis, en baptistkyrka i Savannah och ett hotellrum i San Antonio. Allt är inspelat av producenten T Bone Burnett – i mono, med hjälp av en enda mikrofon och en bärbar Ampex rullbandspelare från 1955.

– Vi försökte vända oss 180 grader bort från det konstgjorda halvfabrikatsställe där popbranschen befinner sig just nu, säger John Mellencamp i tidningen Billboard. Han tillägger:

– All den musik vi älskade när vi växte upp spelades in på det sättet. Och det kändes som att vi satt precis intill artisterna när vi lyssnade på skivorna.

Även No better than this bör förstås avnjutas på vinyl.

Allt går igen, sägs det. Vilket inte är sant. Inte allt, men en hel del. Och ibland blir man förvånad över vad det är som går igen. Vi har den 20-årige sonen boende hemma tillfälligt några månader. Bland det första han gjorde när han på nytt skulle ta sitt gamla rum i besittning var att gå upp i vindsförrådet och leta fram min gamla förstärkare med tillhörande högtalare från 1972, det vill säga min familjs första stereoanläggning. Han frågade sedan om han fick låna min vinylspelare tills han fick möjlighet att köpa en egen, då jag ju ändå nästan uteslutande lyssnar på cd-skivor? Det fick han.

Vår son är både musiker och väldigt musikintresserad. Han lyssnar inte bara på musik via dator, mobil och iPod; hans skivsamling växer stadigt. På senare tid har dock både han och hans kompisar alltmer börjat övergå till att köpa och lyssna på ”gamla hederliga” LP-skivor av vinyl.

Och det är inte bara de. Den för inte så många år sedan helt utdömda vinylskivan har gjort en häpnadsväckande comeback. I en skivbransch i kris är vinylförsäljningen en av få kurvor som pekar uppåt. Enligt branschstatistik såldes närmare tre miljoner LP-skivor i USA under 2009, en ökning med hela 50% mot året innan. Siffran är egentligen högre, då statistiken bara gäller de stora etablerade skivbolagen, och många små independentbolag specialiserat sig på vinyl. Den allt större handeln med begagnade vinylskivor är heller inte med i statistiken. Samma utveckling kan ses även i Sverige, där LP-försäljningen femdubblades mellan 2006 och 2009.

Alltfler skivor kommer numera ut på både cd och vinyl, ofta med extralåtar och specialdesignade omslag. Vem hade trott det i början av 1990-talet då alla jublade över det ”perfekta” digitala ljudet och den smidiga cd-skivan – som inte behövde vändas på och inte blev repig?

Fortfarande står förstås cd för en stor majoritet av skivförsäljningen. Men cd-kurvan har till skillnad från vinylens pekat stadigt nedåt under 2000-talet. Jag läser två olika intervjuer i Dagens Nyheter med Stefan Jacobson, ägare till skivbutiken Pet Sounds i Stockholm. I intervjun från 2008 säger Jacobson att han uppskattar butikens vinylförsäljning till tre procent. I årets intervju har siffran stigit till hela 20 procent.

Frågar jag sonen och hans kompisar – som helt och hållet är uppväxta i den digitala musikåldern, med cd-skivor och nedladdade mp3-filer – så handlar nog deras förtjusning över LP-skivor främst om att ljudet är bättre. Ett varmare, mer dynamiskt och ”naturligt” ljud än cd-skivornas perfekt kliniska sound. Men det handlar inte bara om det. Utan också om sådant som maffiga skivomslag och mer handfast hantering. Liksom att albumformatet kommer tydligt i fokus, i en tid då så mycket handlar om att köpa och lyssna på enstaka låtar.

– LP är mera på riktigt, sammanfattar sonen.

Ja, vinylens återkomst tycks hänga samman med en längtan efter autenticitet. En längtan som tycks bli allt starkare i en tid då så mycket är konstgjort, konstruerat, förfabricerat och tillrättalagt. Allt fler uttrycker: ”Det måste vara på riktigt.”

* T Bone Burnett.

Det är ett faktum att det analoga ljudet på en LP-skiva återger originalmusiken mer direkt än en cd-skiva. Cd-skivan lagrar musiken som ettor och nollor och cd-spelaren tolkar och återskapar den – och på vägen förloras en hel massa information. Drastisk uttryckt: de digitala formaten ”härmar” musiken, de analoga förmedlar musiken ”på riktigt”.

Den tidigare nämnde T Bone Burnett, en av rockbranschens mest hyllade producenter, för en enträgen kamp mot det digitala ljudformatet. Han menar att musiklyssnare idag håller på att bli döva för hur riktig musik låter, eftersom digitaliseringen gör musiken platt och ”två-dimensionell”. Det handlar dels om själva den digitala inspelningen, dels om att den sedan i sin tur komprimeras i ”små” format som mp3 och liknande, där ännu mer går förlorat. I det amerikanska radioprogrammet Soundcheck gjorde han häromåret följande jämförelse:

– Musiken har gått från analoga band till digitalt format till komprimerat digitalt format – så människor lyssnar idag på en fotostatkopia av ett polaroid-foto av en verklig målning …

Det finns de som spår att cd-skivan snart kommer att försvinna, helt enkelt för att den håller på att bli ”onödig”: I framtiden kommer det att handla om antingen digitala nedladdningsbara filer för mobiltelefoner och andra bärbara m3-spelare – eller också vinylskivor, att avnjuta hemma, gärna tillsammans med andra. För vinyl blir inte bara det ”ljudmässiga” utan också det ”sociala” formatet, då vinyl lämpar sig utmärkt för gemensam musiklyssning (gärna medan man skickar runt skivfodralen mellan sig). Det digitala lyssnandet har i hög grad blivit en privat och individuell historia: det är du och dina hörlurar.

Så ”vinylväckelsen” kan kanske ses som ett uttryck för längtan efter både autenticitet och gemenskap. Då blir inte repor, brus eller andra skavanker nödvändigtvis något negativt, inte heller den ökade ”krångligheten”. Allt detta blir tvärtom en del av upplevelsen av närhet och äkthet.

Det måste vara på riktigt.

_ _ _ _ _

Se den officiella videon till titellåten på John Mellencamps nya skiva No better than this, inspelad i mono, med en enda mikrofon:

(Texten är tidigare publicerad i tidningen Dagen.)

– – – – –

Timber Timbres musik skulle kunna beskrivas som en folk/blues-version av Fever Ray. Det är mörkt, kolsvart faktiskt, och känns som ett slags korsning mellan Gamla Testamentet och The Blair Witch Project. Jag älskar det. Jag känner mig precis så ibland. När jag läser in mig på bandet inför intervjun framstår sångaren Taylor Kirk som en kuf och precis innan vi ska ses på Debaser i Stockholm inför han, via sin oändligt ursäktande turnéledare, fotoförbud. Folk är nervösa. Jag är nervös. Det känns som att jag ska intervjua Prince. Taylor själv däremot är allt annat än nervös. Han är inte heller kufig. Just den här dagen i alla fall.

Vad tycker ni om att turnera i Sverige?

– Vi älskar det! Vi har gjort en ganska kaotisk resa genom Europa och ju längre norrut man kommer desto mer lyssnande är publiken. Vi var här i maj och har velat komma tillbaka sedan dess. (Det visar sig snart att ”här” i det här fallet betyder Europa.)

Jag har hört en hel del mörk musik i mina dar, men Timber Timbre är ju näst intill skrämmande. Kan du berätta lite om vad som ligger bakom musiken och texterna?

– (Skrockar nöjt) Jag tror att det till viss del har att göra med att jag aldrig riktigt har hittat mitt självförtroende när det gäller att spela och sjunga och stå på scenen. Det mörka har blivit något att gömma sig bakom men det är också så att det, tillsammans med de bibliska referenserna och allt det där helt enkelt är ett kraftfullt medium.

– Så på sätt och vis är det ett väldigt medvetet val att klä musiken i den här dräkten, samtidigt som jag ju måste erkänna att det så klart är sammankopplat med min personlighet, i något slags tillskruvad form.

Vissa av dina sånger känns nästan som noveller. Det är mörka nätter och illdåd och jag kommer att tänka på författare som John Connolly och Cormac McCarthy.

– Många av sångerna, som till exempel Demon host och We’ll find out, är från början kärlekssånger. Det börjar ofta med att jag skriver något ganska enkelt och rakt om kärlek, och sen försöker jag liksom dölja det i metaforer. Till slut tar metaforerna överhanden och blir själva huvudhandlingen. Mina egna låtskrivarförebilder, som Leonard Cohen till exempel, är ofta briljanta med metaforer. Själv får jag kämpa lite mer. Jag verkar inte ha kontroll över dem på samma sätt som en del andra.

– Jag ser inte mig själv som någon speciellt duktig berättare, men det finns en drivkraft i att försöka skriva musik som jag själv skulle tycka om att lyssna på, hur pompöst det än kan låta. Eller att lyckas göra ett perfekt destillat av alla mina influenser. Självklart lyckas jag aldrig, men …

Dina texter är fyllda av religiösa bilder och bibliska referenser. Om man tittar på till exempel Dylan, som ju i och för sig har provat på en del av de stora religionerna, så upplever jag att det är när han använder religiösa bilder i ett icke-religiöst sammanhang som de blir som starkast. Kan du känna igen dig i det?

– Definitivt. Jag tror att om man tar bort själva kyrkokulturen, som man ju kan ha så mycket åsikter om, så finns det något väldigt allmänmänskligt i det bibliska bildspråket, och ämnen som skuld och frälsning verkar finnas i de flesta människors bakhuvud i någon mån, som ett slags arketyper.

– Jag växte upp i kyrkan men var egentligen aldrig speciellt djupt engagerad. Jag tror snarare att jag använder det bildspråket för att det är så stort och kraftfullt och för att så många kan relatera till det. Sen är det också så att mycket musik som har varit viktig för mig, som den amerikanska folkmusiken, ofta är hymnbaserad.

I videon till låten Oh Messiah ser man två monster som står och håller i bilder av Jesus. Vad handlar den låten om, och vad är kopplingen mellan Jesus och monstren?

– (Gapskratt) Jag önskar att jag hade ett vettigt svar på den frågan, men … du måste nog fråga Gud om det är jag rädd. Låten handlar om en sekt i södra Ontario. En självutnämnd profet hade ett läger där han utsatte sektmedlemmarna för en del ganska grova övergrepp. Till slut tog sig en barnrättsorganisation in i lägret och i förlängningen av det upplöstes sekten. Jag tror att kopplingen finns någonstans där… Jesus och monstren.

Här sticker den nervösa turnéledaren in huvudet genom dörren och ger oss en blick som bara kan betyda ”avsluta”. Jag hinner ställa en sista fråga som går ut på att nordamerikansk folk/indie/americana verkar ha varit i fin form de senaste åren med band som Bon Iver, Fleet Foxes, The Low Anthem och Timber Timbre. Kirk svarar att han förstår vad jag menar, men (naturligtvis) att han inte känner att han är en del av någon ny rörelse eller trend, innan det är dags att försvinna in i logen och så småningom upp på scenen.

Giget? Rött motljus, siluetter, Fender Telecaster och bastrumma. Magi. Svart magi måhända, men ändå.

_ _ _ _ _ _ _

Se videon till Timber Timbres sång Oh Messiah:

– – – – – –

Nyligen såg jag den gångna vinterns stora katastroffilm 2012 på dvd – komplett med imponerande effekter, bristande realism, mängder av spänningsmoment och några riktigt osannolika hjältehistorier.

Soleruptioner har påverkat solinstrålningen, vilket i sin tur får temperaturen i jordens inre att stiga, med extrema naturkatastrofer som följd: massiva jordbävningar, enorma vulkanutbrott, översvämningar och tsunamis – den mänskliga civilisationens undergång är här. Ett antal moderna varianter av Noas ark ska garantera den mänskliga rasens (och en del djurs) fortlevnad.

I filmen finns referenser till Mayaindianernas kalender där jorden går under år 2012, liksom till att många religioner på samma sätt predikat tidens slut – samtidigt som man konstaterar att vi ju inte längre tror på sånt… Mina tankar går till min egen religiösa bakgrund.

* Bild: Columbia Pictures

Jag växte upp i den yttersta tiden. När som helst kunde solen vändas i mörker och månen i blod. Apokalypsens fyra ryttare kunde plötsligt uppenbara sig på himlen och släppa loss sina fasor över jorden. I min barndoms frikyrka predikades ofta om den ”ändens tid” vi befann oss i. Den som skulle leda fram till Jesu återkomst och det godas slutliga seger. Men fokus lades ofta på det hemska, på katastroferna och eländet. Den där positiva slutknorren gick ibland förlorad. Kanske för att det alltid varit lättare att måla ut och fantisera kring det onda än kring det goda. Och Uppenbarelseboken är rena guldgruvan för en karismatisk retoriker.

Det var en fatalistisk förkunnelse; det onda gick inte att hindra eller påverka. Det kom obevekligt rullande in över jorden. Som troende hade vi bara att härda ut, i förvissningen att det trots allt fanns ett ljus i slutet av tunneln. En vanlig uppfattning – även om teologerna här var oense – var också att de sant troende skulle ”ryckas upp”, bort från den svåraste tiden. I väckelsemötena kallades till omvändelse, där valet stod mellan att ”bli uppryckt” och ”lämnas kvar”.

Samtidigt levde vi som satt i bänkarna i den tryggaste och mest ombonade tid som tänkas kunde. I sextiotalets svenska folkhem kändes det där med svält, pest, jordbävningar, naturkatastrofer, eld och svavel långt borta och inte som något större hot. Det här var långt före hiv, svininfluensa, klimatförändringar och askmoln. Vi hade aldrig hört ordet tsunami. Därför blev det som gav näring till bilderna av den förestående apokalypsen Det Kalla Kriget; kärnvapenhotet var reellt och med klara domedagskvalitéer.

* En gigantisk tsunami sköljer in över Himalayas bergstoppar. Ur filmen 2012. Bild: Columbia Pictures

När sjuttiotalet gick mot sitt slut tystnade dock alltmer den typen av förkunnelse i kyrkorna. Kanske för att alltfler insåg det tvivelaktiga i pedagogiken att skrämma människor till Gud. Men också för att synen på Bibelns apokalyptiska berättelser nyanserades, alltfler teologer lyfte fram att dessa texter var tillkomna i en given kontext och främst var skrivna i syfte att ingjuta tröst och hopp; att peka på att Gud inte lämnar oss trots svårigheter – och att det goda en dag kommer att segra. Men också för att mana till omvändelse från onda handlingar.

Parallellt lyftes vikten av politiskt engagemang upp i våra kyrkor – insikten att vi har ett ansvar för skapelsen och faktiskt kan påverka världens utveckling. Kampen för fred och rättvisa kom i fokus. I alla fall för ett tag. Med åttiotalet svepte en materialistisk framgångsvåg in över vårt land och drog med sig troende såväl som icketroende in i en individualiserad tillväxtdröm, där det helt enkelt inte fanns plats för några undergångstoner.

Så under åttio- och nittiotalet förde eskatologin – vem visste längre vad det ordet betydde? – en ganska undanskymd tillvaro i vårt land. (Trots Left behind-böckernas framgång.) Den terminologi som var så vanlig i min barndoms kyrka skapade nu hos många helt andra referenser. Apokalyps kopplades närmast till Coppolas filmepos Apocalypse now, och Återkomsten … ”Få se nu, det är väl andra filmen i Alien-serien?”

För om apokalypsen flyttade ut ur kyrkorna, så flyttade den in på biograferna. Undergångsteorier har visat sig vara riktiga godispåsar att gräva ur för Hollywood. En mängd filmer med undergångstema, så kallade ”katastroffilmer”, har de senaste decennierna passerat våra biografer. Och även om hoten fortfarande ibland kommer från utomjordingar eller asteroider så känns det som att naturkatastrofer och klimatförändringar numera är de största hoten mot vår jord även på film. Med The day after tomorrow (2004) skrev växthuseffekten för alltid in sig i filmhistorien.

* Bilder ur Svenska Dagbladet från sommarens översvämningar i Pakistan. Klicka här för att komma till hela bildspelet.

Men det mest uppseendeväckande är kanske inte att underhållningsbranschen håller liv i religionernas urgamla eskatologier. Utan det att ”yttersta tiden”-terminologin, nu när den försvunnit från kyrkorna, börjat slå emot oss från mediernas nyhetsrapportering. Såväl journalister som forskare använder ord som ”apokalyps” när de beskriver de scenarion som skapas av klimatförändringarna. Sommarens rapportering från ett eldhärjat Ryssland och ett översvämmat Pakistan åtföljdes i medierna av domededagsliknelser och bilder som hämtade ur en katastroffilm – eller Uppenbarelseboken. Vetenskapsprogrammens beskrivningar av den globala uppvärmningen, smältande polarisar och övergödning hamnar allt oftare i slutsatser som påminner om det som presenterades i min barndoms tältmöten. Dock utan det där Jesus-ljuset i slutet av tunneln. Men precis som Bibelns apokalyptiska texter manar de till omvändelse. Omvändelse från den destruktivitet som förstör skapelsen.

Kanske är det dags att kyrkan på nytt anordnar väckelsemöten – där omvändelsen handlar om att vända om från överkonsumtion och missbruk av naturen? Där vi utmanas att gestalta ett liv vars fundament inte är ekonomisk tillväxt – och istället kallas att gå Den Smala Väg som innebär att vårda skapelsens hela ekosystem och tillsammans försöka skapa ett hållbart samhälle.

I sin märkligt hoppfulla och mycket läsvärda bok om klimathotet, Jordens och själens överlevnad, hänvisar Martin Lönnebo och Stefan Edman till kyrkofadern Augustinus som menade att Hoppet har två vackra döttrar i världen: Förnuftet och Modet.

Förnuft och mod. Det låter tyvärr mer som en beskrivning av de klassiska hjältarna i en katastroffilm, än av våra politiker.

_ _ _ _ _ _

Se en trailer för filmen 2012:

Se en ödesmättad – och bra – film från Naturvårdsverket om klimatkrisen:

(Artikeln har tidigare publicerats i tidningen Dagens artikelserie ”På spaning i populärkulturen”.)