Tillbakalutat i trygghetszonen

Av: Wilhelm Blixt – 9/3, 2010 | Kategori: Musikrecensioner | Kommentera

Tillbakalutat i trygghetszonen

Danger Mouse är ena halvan av duon Gnarls Barkley och hyllad producent av akter som Gorillaz (Damon Albarn) och Beck. Men nu har den farliga musen slagit sig ihop med The Shins förgrundsfigur James Mercer och tillsammans... 
→ Läs mer



Oemotståndlig stämningspop

Av: Wilhelm Blixt – 7/3, 2010 | Kategori: Musikrecensioner | Kommentera

Oemotståndlig stämningspop

Moto Boy kommer antagligen aldrig kunna nå en högre rysningsgrad än när han gjorde sin version av Pie Jesu. Men flera av spåren på nya skivan Lost in the call är i närheten och tassar i samma rysningsmarker. Jag kan... 
→ Läs mer



Gör det svårt för oss

Av: Wilhelm Blixt – 26/2, 2010 | Kategori: Musikrecensioner | Kommentera

Gör det svårt för oss

Amerikanen Josh Rouse bor nuförtiden i spanska Valencia. Det har minst sagt fått konsekvenser. Han har i och för sig alltid jobbat mer med rytmer än vad gängse ensamma gitarrburna män brukar göra. På nya plattan El... 
→ Läs mer



Mer skäggväxt, yvigare sound

Av: Wilhelm Blixt – 25/2, 2010 | Kategori: Musikrecensioner | Kommentera

Mer skäggväxt, yvigare sound

De har turnerat med The Strokes och Kings of Leon. De har varit gäster hos David Letterman. Och deras låtar har spelats i flera olika amerikanska teveserier, bland annat OC. Trots stora internationella framgångar känns... 
→ Läs mer



När livet ställs på sin spets

Av: Wilhelm Blixt – 21/2, 2010 | Kategori: Musikrecensioner | 1 kommentar

När livet ställs på sin spets

Det har hänt någonting med tonen. Det är inte samma självklarhet, om det så gäller politik, andlighet eller något annat som Tomas Andersson Wij har haft på hjärtat i sina sånger. Du går in i stimmet du går fort... 
→ Läs mer



Kjellvander kan få se upp

Av: Wilhelm Blixt – 12/2, 2010 | Kategori: Musikrecensioner | Kommentera

Kjellvander kan få se upp

The Tarantula Waltz, med sångaren Markus Svensson i spetsen, släpper nu sitt andra album. Även om problemet inte är lika tydligt som på debuten, så kvarstår faktum att de inte riktigt har bestämt sig vilket spår... 
→ Läs mer



Lanthandelsdrömmar i Provence

Av: Wilhelm Blixt – 9/2, 2010 | Kategori: Personligt | 2 kommentarer

Lanthandelsdrömmar i Provence

Tänk dig bördiga åkerfält dränkta i guldaktigt skymningsljus, lätt fläktande vindar som varsamt tar tag i småväxta träd och buskar och toppiga grönklädda berg som tryggt och prydligt omringar de små byarna i... 
→ Läs mer



Lite för mycket som alla andra

Av: Wilhelm Blixt – 7/2, 2010 | Kategori: Musikrecensioner | Kommentera

Lite för mycket som alla andra

Det är i allra högsta grad ett välgjort album Phil Wickham har åstadkommit. Kraftfulla poplåtar med bra driv. Men det finns en alldeles för stor skara band som låter i princip likadant. Snow Patrol, Keane, The Fray... 
→ Läs mer



Långsamhetens lov från Midlake

Av: Wilhelm Blixt – 6/2, 2010 | Kategori: Musikrecensioner | Kommentera

Långsamhetens lov från Midlake

Det råder väl ingen tvekan om att det håller på att bli inflation i folkinspirerade grupper med skäggiga och/eller koftbärande bandmedlemmar. Det blir i alla fall allt trängre och svårare att komma med något nytt... 
→ Läs mer



Bra debut av Magic Numbers favorit

Av: Wilhelm Blixt – 2/2, 2010 | Kategori: Musikrecensioner | Kommentera

Bra debut av Magic Numbers favorit

Tänk dig ett Loney Dear kryddat med en rejäl dos vit soul. Där någonstans skulle jag lite slarvigt vilja placera Pontus Anderssons projekt Sidechild. Efter en brokig resa har Sidechild äntligen kommit ut med sitt debutalbum.... 
→ Läs mer



Bort från det självgoda

Av: Wilhelm Blixt – 26/1, 2010 | Kategori: Artiklar | Kommentera

Aimee Mann vill med humor och underfyndighet distansera sig till det självgoda och narcissistiska. Både i sitt eget liv och till sin hemstad Los Angeles. Vilket är ett av ämnena på hennes senaste skiva – den med den... 
→ Läs mer



Charmig engelsk americana

Av: Wilhelm Blixt – 21/1, 2010 | Kategori: Musikrecensioner | Kommentera

Charmig engelsk americana

Sex man starka londongruppen Hey Negrita levererar skön och hängiven countryblues. Det kanske inte är särskilt nytt eller banbrytande. Men det finns en stor spelglädje och kärlek till musiken. Visst, lite gubbigt, men... 
→ Läs mer



Nästa sida »