”Now you young twerps want a new name for your generation? Probably not, you just want jobs, right? Well, the media do us all such tremendous favours when they call you Generation X, right? Two clicks from the very end of the alphabet. I hereby declare you Generation A, as much at the beginning of a series of astonishing triumphs and failures as Adam and Eve were so long ago” (Kurt Vonnegut)

Douglas Coupland förnekar sig inte. Han har sina teman – framtidsoptimism kontra apokalyptisk ångest. Människans förhållande till den nya tekniken. Och en ständig röd tråd är berättelser och berättande. Som i bikupor samlas människorna i hans böcker och berättar sina historier för varandra. Det gäller särskilt tjugo år gamla Generation X och i högsta grad även den nya Generation A. Titeln hämtade Coupland från ovanstående citat av Kurt Vonnegut. Boken utspelar sig några år framåt i tiden, när alla bin tycks ha försvunnit från jorden. Då blir fem människor, från olika delar av världen, stungna av ett bi samtidigt. Först tycks de fem inte ha något gemensamt, men gradvis börjar man skönja ett samband, där en ny antidepressiv drog tycks spela en stor roll. Ungefär halvvägs in i boken finner vi huvudpersonerna samlade på en ödslig ö utanför Canadas kust, där de berättar olika historier för varandra, som i en nutida Decamerone. Boken är otvivelaktigt spännande, och de smarta Couplandcitaten flödar. Även om jag nog tycker att alla huvudpersonerna tycks tala med samma röst – det är inte karaktärsskildringen som är bokens styrka. Men jag har ju en gång fastnat för Douglas Couplands förmåga att kommentera vår samtid och hans eviga fascination för livet som en berättelse och människans förmåga att ständigt uppfinna nya sådana berättelser.

 // Katarina Josephsson