Mark Knopfler har aldrig varit ung; han lät rejält medelålders redan när han slog igenom med Dire Straits även om han inte ens var 30 då. Alltså kan han tillåta sig att åldras med värdighet utan att anstränga sig – han bara gör som han brukar.

Get lucky är ett riktigt trivsamt album som är som bäst när Knopfler talar tyst, vilket han gör ganska ofta. Större problem uppstår när han gör gubblues i ett par nummer, mindre problem uppstår när han ger sig på folkmusikdoftande saker vid ett par tillfällen.

Kanske, kanske känns det lite halvsömnigt ibland annars också, men mest är det faktiskt bara snyggt, sympatiskt och lätt vemodigt. Det duger ganska gott.

 // Rikard Flyckt