Kollar man in Magnus Helmners MySpace finns det många välkända gubbar med gitarr som Bob Dylan, Tom Waits, Leonard Cohen och Tom Petty bland vännerna i toppen. Det ger ju en viss hint om vad Magnus Helmner har i skivstället i sitt hem i Stockholm. Men. När man lyssnar på hans nysläppta platta Stilla havet är det mer svenska herrar som gör sig påminda som referenser. Det låter lite Eldkvarn här, lite akustisk Mauro Scocco där, lite Toni Holgersson i ett hörn och kanske Peter LeMarc i någon vrå. Men givetvis låter det allra mest Magnus Helmner, som säkerligen har haft god hjälp av Pecka Hammarstedt som verkar ha styrt senaste albumprojektet med behagligt varsam hand i studion. Även gitarristen Carl Ekerstams flinka fingrar har också tagit Magnus Helmners låtar ytterligare en nivå.

Det som ger Magnus Helmner särprägel är att hans textförfattande präglas av ett socialt engagemang och något obotligt trosvisst, som hämtat från sångerna ur en gammal Segertoner-sångbok.

Det är varmt, hoppfullt, tröstande men utan att vara mesigt. För där finns också berättelserna om såren, misslyckandena och uppgivenheten som på ett eller annat sätt befläckar oss alla.

 // Wilhelm Blixt