Efter första skivans singer-songwriter-doftande pop med electroinslag och andra skivans tämligen Japan-influerade electropop, fortsätter Jennie Abramson på sitt tredje album utforska de elektroniska landskapen – för att landa i ett ännu mer personligt, om än synnerligen tidsenligt, uttryck. Jag upplever The sound of your beating heart som ett steg vidare, som en fördjupning. Förra skivan, While the sun’s still up and the sky is bright, var full av snärtiga popmelodier, men blev delvis för lättvindig för min smak.

Fångande melodier finns det gott om även här, som den snärtiga singeln Hard to come by, den lite väl 80-talsflirtande A better och den Kate Bush-doftande She don’t lie. Men här finns också lite mer sökande låtar. Den vackert svävande Rafael – en vädjan till ängeln Rafael om hjälp och ledning – tillhör mina favoriter. Duetten med Adam Olenius från Shout Out Louds i Hole in you – om vad eller vem som kan fylla det där tomrummet inom oss – är varm och intagande utan att bli smörig. Allra bäst är Give it up – om att våga ge upp och söka förlåtelse – där den bluesiga versen övergår i en urstark refräng. En låt som borde göra självaste Madonna avundsjuk.

Röstmässigt använder Jennie Abrahamson ett lite bredare register här, men lyckas som tidigare landa i ett lätt vemodigt uttryck, vilket passar texterna väl. Det finns i hennes sånger ett genomgående tema av längtan att hitta rätt i livet; en kamp för integritet, för en tro och livssyn som befriar och inte stänger in. Jag tycker att denna längtan och kamp nu mer än någonsin uttrycks i musiken, vilket lyfter helheten.

(Recensionen har tidigare publicerats i tidningen Dagen.)

 // Magnus Sundell