Likt Andraé Crouch en gång förmår Kirk Franklin göra gospelmusik som tilltalar den vita publiken. Även om jag tror att de gamla hjältarna i Swan Silvertones och Soul Stirrers (och de andra gospelkvartetterna under guldåldern) skulle nicka gillande när John P Kee, Marvin Winans, Rance Allen och Isaac Carree går loss i Kirk Franklins sång Something about the name Jesus Pt 2. Det är faboulous singing indeed! På Kirk Franklins nya platta (hans tionde, det beror lite på hur man räknar) sjunger alla sångare (som Nikki Ross och nyssnämnda Carree) fantastiskt hela vägen och det är nästan så att det inte märks att Kirk faktiskt inte riktigt har de där starka låtarna längre…

För det är ju fortfarande bra. Hello Fear påminner om Franklins mera ”churchy” album, typ The rebirth of Kirk Franklin. Det låter långa stunder så traditionellt att jag funderar på var innovatören och nyskaparen Franklin har tagit vägen. Lovsångsvännerna kommer gilla The Moment #1 och The Moment #2, stilla, innerligt och urvackert sjunget med stråkar. Men det är låtar som avslutande A God like You som lyfter skivan, med en glatt studsande refräng där Kirk Franklin hojtar före som han brukar. Fler sådana låtar hade inte skadat!

Textmässigt är Franklin fortfarande avväpnande ärlig om sina svagheter, här gör han upp med sina rädslor, tydligast i det spoken word-spår (The story of Fear) där han säger: ”A kid afraid to close his eyes in sleep/can’t you hear me studder every time I speak/Fear said hello when she  left me weak/loved me and left me with abandonment issues…”

Jag gillar Before I die med sin rockigt kaxiga attityd av ”jag måste leva innan jag dör” och en refräng som upprepar ”right now, right now, right now”… Förstasingeln I smile är snyggt svängig och soulpolerad med en i och för sig fånig text om att lyfta blicken och le trots finanskris och depression. I övrigt är det för många transportsträckor, där den fantastiska sånginsatsen inte räcker för att kompensera bristen på starka melodier, det må vara hur välproducerat och fint glänsande som helst.

 // Katarina Josephsson