Efter ett långt uppehåll spottar “Sveriges främsta popartist” (ja, så omnämns hon ju gärna i tidningarna) ur sig tre skivor under 2010. Den första, Body talk Pt 1 innehöll en jättehit: Dancing on my own och en stillsam version av Jag vet en dejlig rosa.

Hon gör lite vad som helst kan man tycka, men jag upplever en tydlig linje och vilja som bara förstärks av andra skivan. Som exempel återkommer Hang with me, som var stillsamt akustisk på Pt 1, som drivande danshit här. Och Robyns i grunden rätt ”snälla” röst funkar väl så bra i båda fallen. Snäll är annars inte hennes musik, den har taggarna utåt som i U should know better (med gästande Snoop Dogg) där hon deklarerar att alla från ryssarna till Los Angeles polis ”should know better than to fuck with me”. Skivans åtta låtar är överlag dansvänliga, produktionen är maximalt svängig (Klas Åhlund! Kleerup!) och det är så energiskt och medryckande hela vägen. När jag under morgonens springrunda lyssnade på skivan fastnade jag mest för maskinella klubblåten We dance to the beat med rader som:

We dance to the beat of the continents shifting under our feet /—/
We dance to the beat of silent mutation
We dance to the beat of your brain not evolving fast enough
We dance to the beat of raw talent wasted
We dance to the beat of bad kissers clicking teeth

Fyndigt och svängigt och lite oroande samtidigt – mina fötter dansade på kontinenternas rörelse hela vägen hem. Sen landar så skivan slutligen i balladen Indestructible till bara stråkar. Det är väl inte helt otippat att den låten dyker upp som danshit på Pt 3…

– – – – – – –

Se videon till låten Hang with me från Body Talk Pt 2:

 // Katarina Josephsson