Vem är inte svag för pop med isländska änglakörer? Med sitt tredje album prövar Wildbirds & Peacedrums nya vägar. Eller kanske de följer Björk i spåren, så det passar fint att de spelar på Polarprisutdelningen.

Skivan är egentligen ihopsatt av två, två EP där den första, Retina,  är inspelad i en kyrka i Reykjavík tillsammans med Schola Cantorum Reykjavík Chamber Choir (som faktiskt medverkade på Björks skiva Medúlla). Den andra skivan heter Iris och där är det ”vanliga” Wildbirds & Peacedrums, om än med väldigt mycket mer steel-pan… Titlarna är de latinska namnen på näthinna, respektive regnbågshinna.

Mariam Wallentin och Andreas Werliin har kanske blivit mindre rytmiskt vildsinta på nya skivan – men de gör underbar musik, med vackra, enkla melodier och ett självklart tilltal. Om man nu mot förmodan skulle tröttna på de första spåren med dess diffusa körer och rätt vemodiga ton (där drar de mer åt nutida konstmusik) kommer andra halvan kanske som en lättnad. Skivans vattentema understryks här av ett närmaste minimalistiskt steelpan-spel (det låter mycket långt från Karibien!) och titlar som The wave eller The well. Låtarna präglas av ett lugn och en självklarhet, där självklart Mariam Wallentins röst står i centrum. Hon är en sångerska som kan waila loss – och soulmärgen finns hela tiden där, men återhållen. Melodierna och texterna är ju viktigare. Som i The wave där refrängen slår fast att:

Love is moving like a wave
blood is moving like a wave
hope is moving like a wave
- in love and faith

 // Katarina Josephsson