Jag sörjde när jag i somras hörde att Walter Hawkins hade gått bort. För mig var han en av de riktigt stora gospelhjältarna i lika hög grad som brodern Edwin. Att han var betydelsefull i den afro-amerikanska kommuniteten i USA var tydligt – Barack Obama sände telegram till begravningen och Jesse Jackson var en av talarna. För några år sedan skrev jag nedanstående text till den kortlivade satsningen Refugen.se. Här följer med andra ord lite gospelhistoria:

En av gospelmusikens tunga familjer är dom, familjen Hawkins. Med Edwin, mannen bakom Oh happy day, som för alltid förändrade gospelmusiken. Med Tramaine, den främsta gospelsopranen av alla. Med Lynette, som förmår skrika sig igenom en tiominuters gospellåt utan att mattas – och sen ta upp den igen. Men för mig är Walter det tyngsta namnet. Han är lillebror till Edwin och storebror till Lynette. Tramaine och han var gifta, men skildes senare. Walter är själv en närmast gudabenådad sångare, men han är framför allt känd för att ha spelat in de stilbildande Love alive-skivorna, det finns fem stycken. Ingen som kallar sig gospelälskare klarar sig utan framförallt den första, Love alive, som kom 1975.

Men vi kan börja från början. Walter föddes 1949 i Oakland i Kalifornien. Han studerade till pastor, men var musiker vid sidan om, han släppte sin första skiva 1972. Då hade han redan varit delaktig i Oh happy day-fenomenet några år tidigare, då Edwin Hawkins Singers gjorde sitt segertåg över världen.

Walter startade sin egen kyrka, Love Center Church 1973. Det var med kören där, the Love Center Choir, som det första Love alive-albumet spelades in, med Walters låtar. För att finansiera inspelningen lånade Walter pengar av sin svärmor. Hon bör ha varit nöjd, för skivan sålde i 300 000 exemplar, en storartad siffra för en gospelskiva. Mycket av succén kan han nog tacka sin fru Tramaine för. Hennes soloinsatser på sånger som Going up yonder, och Changed lyfte dem till nya höjder och båda sångerna blev gospelradioklassiker. Kören gjorde snabbt uppföljaren Love alive II med singeln Be grateful där Walters lillasyrra Lynette tillsammans med kören skapade gospelhistoria. 1990 års Love alive III blev seriens största försäljningssuccé och sålde i över en miljon ex.

Under tiden mellan skivorna skapade Walter The Hawkins Family, med Edwin, Tramaine, Lynette, och kusinerna Shirley Miller och Lawrence Matthews. Gruppen gjorde succé både i kyrkor och på klubbar. Jag minns att jag själv lyssnade på deras skivor här i Sverige under 1980-talet och inspirerades framför allt av deras livealbum från 1980.

Walter producerade även andra artister, han var gästsolist på många album och spelade även in soloprojekt. Samtidigt ägnade han sig åt sin församling. Love Center Church är känt som en fristad för människor som inte passar in i alla kyrkliga sammanhang, bland annat homosexuella. Redan 1981 gjorde Hawkins Family skandal när de uppträdde på ett Gay Right Rally i San Fransisco. Edwin påpekade att det inte varit konstigt för en predikant att uppträda där – vad är skillnaden för musiker? Och Walter han bad: ”Gud, låt oss vara andlig dynamit. Inte bara medioker.” Det är den dynamiten som hörs i alla hans framträdanden, och som gör honom till en stor sångare, som här i What is this, där han sjunger tillsammans med the Hawkins Family:

 // Katarina Josephsson