När norska Tim’s Familytree intar scenen i Ladan på Frizon-festivalen möts de av ett jubel som tycks överraska dem och som uppenbarligen får dem på ett mycket gott humör. Det goda humöret, charmen och småtramsandet mellan låtarna skapar en trivsam atmosfär kring Haakon Audun Sveens ofta ganska lågmälda folkrock. Låtarna drar ofta (uppfriskande nog) mer åt brittisk folkrock än amerikansk, och är ofta lite småjazzigt svängiga. Instrumenteringen är sparsam, sång och en akustisk gitarr i centrum, en fiol, ett trevande piano, försiktigt tassande trummor, en mandolin.

Den senare trakteras av Haakons bror Ole Halvard Sveen (Extol, Lengsel, Happy Dagger, Mantric m fl), liksom konrabas, dragspel och glockenspiel. Han sjunger också stämmor – och hans roll i bandet känns allt viktigare ju längre konserten fortgår, ja, han höjer det mesta denna kväll.

Vi får ett väl avvägt set låtar, där majoriteten är hämtade från skivan Dancing leaves. Det mesta är vackert och finstämt. Ibland blir det lite mera drag, som i The bridal march och I love you Lord. I mina öron är det dock de lite coolare låtarna som funkar bäst, som Moving from town to town och framför allt When I brushed against Leonard Cohen, som för mig blir kvällens höjdpunkt.

 // Magnus Sundell