Vi lever i ett samhälle alltmer präglat av mångfald, valfrihet, kommunikation och tillgänglighet. Men trots alla dessa möjligheter och valfriheter tycks klyftorna i vår värld öka.

Inom kulturen verkar framför allt klyftan mellan Stor och Liten bli allt större. Inte minst inom musikbranschen är detta tydligt. Här har ny teknik skapat något av en revolution. Det handlar både om teknik för att spela in sin musik och om teknik för att sprida den. I nästan samma stund du laddar upp din musik på nätet, kan någon på andra sidan jordklotet höra, intressera sig för – och i bästa fall köpa – din musik. Ökad tillgänglighet och ökad marknad.

Men denna utveckling betyder tyvärr inte att det blivit lättare att leva på sin musik. För trots att den svenska musikbranschen som helhet under det senaste decenniet ökat sin omsättning med 35 %, pågår samtidigt ett slags pluralisering mellan Stora och Små. Vi får alltmer ett skikt med den etablerade och kommersiellt gångbara musiken – ett fåtal storsäljande skivartister med landsomfattande arenaturnéer (Kent, Lars Winnerbäck m fl) – och ett skikt som lever i ett slags ”undervegetation”: band och artister som ger ut sina skivor själva eller via små indiebolag och som ständigt jagar spelningar på de ställen som är möjliga: klubbar, krogar, pubar.

Mellanskiktet har dock blivit allt mindre. De där artisterna som säljer ”mellanbra” – tillräckligt med skivor för att få fortsatt skivkontrakt på de stora bolagen och som fyller mellanstora lokaler, (3-700 pers) på sina turnéer i mellanstora svenska städer. Återstår: Stor och Liten.

Den här utveckling har man kunnat se i USA ganska länge – en ”Madonna-nivå” och en nivå med mängder av artister som försöker spela fem dagar i veckan för att kunna leva på det, men nästan ingen mellannivå – och den börjar nu bli tydlig även här.

En sak är alla överens om: Det är i live-spelningar inkomsterna finns. Nya skivor blir ett sätt att få nya spelningar – och det är på spelningar man säljer skivor. Den som vill leva på sin musik måste turnera mycket. Problemet är att arrangörer inte ökat i alls samma takt som artisternas behov av att spela ökat. Tvärtom tycks de på många håll minskat. Vilket gjort att även etablerade artister fått allt svårare att leva på sin musik.

Men nöden är uppfinningarnas moder. I framförallt USA och Storbritannien har en ny trend vuxit fram bland artister för att lösa problemet med bristande speltillfällen: så kallade ”house concerts”, hemmakonserter. Du erbjuds helt enkelt att arrangera en konsert i ditt hem; i vardagsrummet, trädgården, garaget. Du betalar ett antal tusenlappar för detta och bjuder in en publik. Du väljer själv om du vill ta ett biljettpris av dessa. Om det behövs en enklare ljudanläggning fixar du det. Ibland funkar det ändå, för det här formatet passar förstås bäst för singer-songwriters och mindre utrustningskrävande grupper.

I USA spelar alltfler etablerade artister sådana house concerts – artister som antingen alltid befunnit sig på ”basplanet” eller som varit uppe och nosat på den stora marknaden, men som fått det allt svårare att leva på sin musik. Och även om det från början oftast handlar om krassa ekonomiska skäl, så upptäcker alltfler att det kan vara väldigt positiva sammanhang att spela i. För publiken är det naturligtvis bingo.

Det börjar också växa fram sambandscentraler för dessa konserter, som communityn Concerts In Your Home, med en hemsida som kaxigt deklarerar: ”Vi tror att house concerts är det bästa sättet att uppleva live-musik idag.”

En av dem som de senaste åren spelat många house concerts är Bill Mallonee, ledare för bandet Vigilantes of Love, som numera främst spelar solo och tillsammans med hustrun Muriah Rose. Bill har gett ut ett 25-tal album under sin karriär, både på stora och mindre bolag.

I en intervju med nättidningen Stereo Subversion berättar Bill att när det tillslut blev för dyrt och omständigt att spela med bandet, då blev hans val att åka runt som trubadur och spela för gamla och nya bekantskaper, bland annat i house concerts :

– De senaste fem, sex åren har det varit mina ”brödspelningar”, det som fått det att gå runt.

Bill Mallonee och Muriah Rose vid en spelning på det allmänna biblioteket i Hastings. Bild: YouTube

Trots att han är en artist med trogna fans och något av recensenternas gunstling, beskriver han sitt eget marknadsvärde som ”närmast noll”. Han berättar om svårigheten att hitta en bra bokningsagent, och att han och hustrun Muriah därför bokar sina spelningar själva. Det blir främst den bas av fans de har kontakt med via mailinglistor och Facebook de hör av sig till om spelningar. Resultatet blir en hel del hemmakonserter och andra små, intima sammanhang:

– Det kan vara konserter i människors hem, på ett litet kafé, eller att kyrkfolk arrangerat något i en liten församlingssal.

Även om han saknar att kunna spela med fullt band, säger han att det finns många fördelar med att spela house concerts. Dels behöver man inte släpa på en massa utrustning, dels hamnar man ofta i väldigt positiva och festliga sammanhang. Men framför allt är det skönt att kunna bjuda sina fans på den där närheten de flesta egentligen vill ha med ”sin” artist.

Vid en konsert hemma i någons vardagsrum kan man inte gömma sig bakom image, sound eller effekter. Det innebär att den här trenden ”neråt”, mot mindre ställen och total närhet till publik, för med sig ett nytt fokus på innehållet. Där så mycket ”där uppe” på Stor-nivån, handlar om business, marknadsföring, merchandise, rätt image, rätt sound, rätt sammanhang, rätt, rätt, rätt – där handlar hemmakonserternas Liten-nivå om musiken, låtarna och det personliga framförandet. Om det som är kärnan i all kultur: mötet, kommunikationen, delandet av livet.

* * *

Jag tänker att det där går att överföra till ganska många områden. Även kyrkan. När vi släpper fixeringen vid det stora och numerära och ställer in riktningen mot det vardagliga, mot närheten och öppenheten i små grupper och personliga möten – då innebär det nästan alltid ett bättre fokus på det som tron egentligen handlar om.

Kanske något att påminna sig om inför sommarens kampanjer, festivaler och stora konferenser.

- – - – -

Se en introduktion till house concerts från Concerts In Your Home:

Se Bill Mallonee & Muriah Rose framföra sången ”Goes without saying” vid en house concert i Havertown, PA:

(Texten har tidigare publicerats i tidningen Dagens serie ”På spaning i populärkulturen”.)

 // Magnus Sundell