En annan värld är möjlig. Eller?

Det var i alla fall det trosvissa temat för en serie seminarier som gavs under tre dagar nyligen i Växjö. ”Världens fest” hette evenemanget och lite så kändes det, som om hela världen var där eller borde ha varit det.

Fokus var globalt, bland annat medverkade protestantiske ärkebiskopen för lutherska kyrkan i Costa Rica som Svenska kyrkan just inlett ett samarbetsavtal med. Palestinsk öl direktimporterad från ett mikrobryggeri i Taybeh serverades till maten på kvällen för dem som ville. Klimatfrågan stod högt på agendan: Hur leva hållbart?

Själv var jag inbjuden för att tala om ”marknadens teologi –konsumismen som religion”. Hm.

Med detta tema sjungande i bakhuvudet strosade jag runt i lördagssolskenet på Växjös gator och såg förstås överallt bevis på min egen tes: Tillväxt betraktas som bra, att shoppa betraktas som bra för tillväxten, en ”bra människa” i dag är alltså en människa som shoppar.

Tänkare som Max Weber och Walter Benjamin har pekat på det religiösa draget hos marknads- och konsumtionsideologi. Köpande och säljande av saker har blivit mer än bara en praktisk fråga, det har fått en etisk och rentav religiös dimension.

Jag tyckte mig se att shopparna i lördagshandeln snarare än att handla rationellt deltog i en rit – en rit som vårt samhälle betraktar som viktig och allvarlig, ja, nästan helig.

Det var en solig dag och jag tänkte att jag behövde köpa solglasögon. Först inne i butiken, framför ett ställ med hundratals solglasögon i olika modeller, insåg jag vilken rättrogen medlem av konsumismens kyrka jag själv är.

Jag hade upplevt något – starkt solsken – och reagerat reflexmässigt med att vilja köpa något. I ”Jag ska köpa solglasögon” fanns en lockelse och ett löfte om tillfredsställelse som handlade om mycket mer än att slippa bländas av starkt försommarljus. Jag skulle shoppa, alltså var jag en god människa och själva köphandlingen skulle ge mig lycka.

Knappt någon av oss står fri från konsumismens religion.

Helt fel är det ju heller inte med konsumtion, inte ens med den irrationella och i långa stycken för överlevnaden onödiga konsumtion som västerlandets ekonomi bygger på. Problemet är inte att vi köper, utan vad vi köper.

Saker som inte efterfrågas kommer att försvinna från marknaden. Det är en av marknadsekonomins grundläggande principer och den är sympatisk. Min konsumtion spelar roll. Genom den har jag makt att påverka. Ett villkor är förstås att aldrig köpa varor vars ursprung jag inte kan följa från ax till limpa. Vem tillverkade solglasögonen jag vill ha? Vad fick hon i lön? Hur var arbetsvillkoren i fabriken? Vad kostade tillverkningen? Vinsten – troligtvis flera hundra kronor per par glasögon – vem får den?

Där någonstans försvann allt religiöst skimmer från köphandlingen, den kändes bara oöverstigligt krånglig. Jag avstod från att köpa solglasögon. Och min egen konkreta roll i världssammanhanget hade plötsligt blivit tydligare.

En annan värld är möjlig och förändringen kan bara börja i mig.

(Krönikan har tidigare publicerats i Dagen.)

 // Maria Küchen