Vi har den stora glädjen att få presentera en alldeles ny sång med Irma Schultz Keller. Den heter Jag kan dricka friskt av dig och är Irmas tolkning av Joni Mitchells A case of you. Låten – som du kan höra (och se videon till) i vår videoruta – är hämtad från skivan Blank is – Sånger av Joni Mitchell, som släpps den 22 september.

Albumet släpps på egna bolaget Blå rymd i samarbete med EMI, och Irma har själv översatt sångerna och producerat.

Irma har varit fascinerad av Joni Mitchells musik ända sedan tonåren. På 1990-talet tolkade hon tillsammans med några musikervänner under en period Joni-låtar live på olika ställen i Stockholm. Detta resulterade 1996 i skivan A bird that whistles—Songs of Joni Mitchell.

Bild: Tina Axelsson

Blank is är inspelad under två dagar tillsammans med trion Martin Hederos – klaviaturer, Johan Berthling – kontrabas och Andreas Söderström – gitarr. På två spår spelar Irmas man Nino Keller trummor och slagverk.

Bild: Tina Axelsson

I pressmaterialet berättar Irma:

”Merparten av låtarna kommer från Jonis album Blue av den naturliga förklaring att det är den skivan jag levt mest med. De andra kommer från Song to a seagull, Ladies of the canyon, Court and spark« och Hejira. Jag valde förstås att jobba med de låtar som berört mig mest, men sen handlade det också om vilka som lät sig översättas. Något jag fick fundera länge på var hur jag skulle lösa refrängen i River. Joni sjunger: ”I wish I had a river I could skate away on”. Alla uttryck för vattendrag på svenska är enstaviga: å, flod, fors, sjö, hav … Blev lycklig när poletten trillade ner: ”Jag önskar mig en blank is jag kan färdas bort på.”

Hösten 2007  gjorde Irma en roadtrip tillsammans med fotograf Tina Axelsson i Jonis fotspår. Från Saskatoon till Vancouver. Filmmaterial därifrån kommer bl a att användas som projektioner under konserterna i anslutning till skivan.

Bild: Okänd

Irma hade förmånen att få träffa Joni Mitchell 1996 när hon var i Stockholm för att ta emot Polarpriset. Irma berättar:

”Vi hade några dagar före prisutdelningen tjatat in oss på en mottagning på Kanadas ambassad och darrande givit henne vår skiva A bird that whistles — Songs of Joni Mitchell. Några dagar senare var det dags för prisutdelningen. Jag och Jack Mittleman, som spelade gitarr på skivan, hade inga biljetter till galan i Berwaldhallen men vi hade förstått att det var kutym att efterfesten hölls hos Stikkan Anderson på Djurgården. Vi chansade och åkte dit. Efter mycket om och men släpptes vi in. Där var knökfullt med folk och efter en stund i vimlet började vi tveka. Tänk om hon inte gillar skivan! Det här är pinsamt …

Vi var just på väg att forcera oss ut igen då en man fick syn på oss och glatt utropade: ’ Oh, there you are! Joni’s been looking for you.’ Han banade väg för oss in i Stikkans kök. Och där stod hon. Hon sa att hon

dansat till vår skiva på sitt hotellrum och vi satt sen, runt Stickans köksbord, och pratade länge om musik och konst och om det fascinerande med senapskorn. Att de trots att de är så små ger upphov till stora plantor. Hennes handflator var alldeles gula av nikotin.”

Irma Schultz Keller är också skribent på Indrag. Du kan läsa hennes krönikor här.

 // Indrag