Vi tycks älska prognoser. Om det så gäller väder, ekonomi eller något annat. Mest av allt älskar vi goda prognoser. Spelar ingen roll att de sällan tycks stämma. Ibland blir de dock självuppfyllande. Dock aldrig väderprognoserna.

- – - -

Efter den regniga sommaren 2004 granskades SMHIS:s prognoser och det konstaterades att 57 av 58 var fel. Hade en kommunal tjänsteman, en fotbollskommentator eller en pokerspelare gjort samma usla jobb, hade denne samma höst varit utskälld, arbetslös respektive pank.

”Men vädret”, säger de godhjärtade av er, ”är väl ändå rätt oförutsägbart, inte sant? Är det inte nåt med den där fjärilen som fladdrar med vingarna på Himmelska Fridens torg och så blir det orkan i Grytgöl?”

Jovisst, Herrens vägar äro outgrumliga, som en unge skrev. Jag läser precis att man med den största superdatorn i dag kan räkna ut exakt vilken väg samtliga molekyler kommer att ta i den rök som ringlar från en cigarett som ligger på ett askfat i ett vindstilla rum. Förutse kall- och varmfronter hit och dit borde möjligen vara något knepigare, det är sant.

Det märkliga var bara att sommaren 2004 stod lågtrycken i Systembolagskö ute i Atlanten. Hade man bara minsta skolbokskunskap i ämnet, kunde man förutsäga nästa dags väder innan någon hann säga ”John Pohlman”.

Faktum är dessutom att morgondagens väder i ungefär 70 procent av fallen blir som dagens, det vet alla som sysslar med meteorologi. Och ändå envisades SMHI med sina glädjekalkyler. Varför?

Bild: Jan-Allan Stefansson

För att den positiva prognosen numera har blivit en affärsidé. Nej, jag menar inte att SMHI tjänar mera pengar på ett högtryck med centrum över södra Götaland än på en hagelskur i Åmål. Däremot att de rycks med av den mediavärld som har insett att en löpsedel med ”nu kommer sommarvärmen” säljer betydligt mer än ”skitväder hela juli”.

Jag vet, jag jobbade tjugo år på Expressen. Med tiden var det uppenbart att den optimistiska väderprognosen blev ett allt vanligare fenomen – av det enkla skälet att den var mera kommersiell.

Det ”förbättrade” vädret sammanfaller dessutom med den ökande floran av nyheter som ”Badhusluft ger astma” och ”Vanligt magont kan vara dödlig sjukdom”, vilket kan låta som motsatta budskap – ett positivt och ett negativt – men i grunden förstås handlar om samma sak:

Vårt behov av att försöka kontrollera vår omgivning, samt ett desperat hopp att allting ska sluta lyckligt till sist.

Men det ska det ju inte. ”Tänk på döden” står det skrivet ovanför kyrkogårdens portal och det enda vi vet är ju att vi alla också ska hugga i sten till sist, oavsett om vi tar mindre salt på maten eller avstår från det där badhusbadet.

Eller som min vän pastorn brukar säga: ”Det är ingen mening att oroa sig för det ordnar ändå aldrig upp sig …”

(Texten har tidigare publicerats i Trots Allt.)

 // Petter Karlsson