Jess Kleins platta från 2005, Strawberry lover, drabbade mig ganska hårt, minns jag. Jag letar fram min recension i  Trots Allt och ser att jag skrivit: ”På sin tredje platta låter Klein sin kärlek till såväl rock som Motown-soul blir tydliga. Tänk er Springsteen möter en ung Maria McKee med The Ronettes i kören. Det är fokuserat och mycket bra.” Så det är klart, mina förväntningar på Bound to love var kanske onödigt högt ställda. Men lite besviken blir jag allt.

Jess Klein visar även här att hon är en dynamisk och berörande sångerska, med ett eget uttryck och en habil låtskrivare. Tonläget är här lite mer nedtonat, soundet mer klassisk americana med countrytouch. Bound to love är en bra skiva, men det är främst i lite mer svängigt egensinniga låtar som Putty och Travelin’ woman hon riktigt når upp till sin gamla klass.

 // Magnus Sundell