Vuxensoul? Kanske det. Men Jaheim Hoagland är en värdig arvtagare till Luther Vandross och Teddy Pendergrass – faktum är att han sjunger så likt Teddy P att det nästan är skrämmande. Another round är Jaheims femte studioalbum och det är strålande. Starkt sjunget rakt igenom (glöm autotunen, här är en kille som sjunger rent utan hjälp) och några av de finaste soullåtar jag hört på länge. Det är en lite gammaldags vibe över Jaheims låtar, visst, men han sjunger rakryggat och med värdighet, till och med när han tigger och ber sin älskade att komma tillbaka i Finding my way back. (“We were so much better when we were together”, säger han och jag tror på hans ärliga avsikter, jag tror honom hela tiden.)

Det här är inte en partyplatta direkt, tempot är sällan högt, även om inledande Ain’t leavin’ without you definitivt har ett dansant beat, den finns dessutom med här i en remix med Jaheims kompis Jadakiss.

Och sen när är det ett problem med för mycket ballader på ett soulalbum? Melodierna är starka, sånginsatsen fläckfri. Gospelälskaren får sitt i Till it happens to you, med fingerknäpp och stillsamma oohkörer. Om man gillar  traditionell sängkammarsoul? Bed is listening. Stevie-doftande harmonicasolo? Otha half. Och den som vill höra barytonen Jaheim ta ut svängarna och utforska sitt högre register kan lyssna på In my hands, som i all stillhet kan vara det vackraste jag hört i år.

 // Katarina Josephsson