<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till En hyllning till livet</title>
	<atom:link href="http://www.indrag.se/archives/2609/feed" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://www.indrag.se/archives/2609</link>
	<description>En WordPressblogg till</description>
	<lastBuildDate>Sat, 30 Apr 2011 08:23:35 +0200</lastBuildDate>
	<generator>http://wordpress.org/?v=2.8.5</generator>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
		<item>
		<title>Av: Hemmarecensenten</title>
		<link>http://www.indrag.se/archives/2609/comment-page-1#comment-669</link>
		<dc:creator>Hemmarecensenten</dc:creator>
		<pubDate>Tue, 11 May 2010 07:37:10 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.indrag.se/?p=2609#comment-669</guid>
		<description>Ett efterlängtat album från den självständige grubblarenMagnell. Finns alltid välformulerade, tänkvärda rader och en befriande upprikighet på hans skivor. Några vackra låtar finns det här: Livet är en cykeltur, Aftonpsalm, Innan elden brunnit ut (som känns aningens Winnerbäck-trött men ändå fin) och sköna bagatellen Solveig. Men inte ens de låtarna har spänsten från fornstora dar. Här finns också några tungfotade Tom Waits-pastisher och en produktion som är smakfull men oförlöst, liksom utan avgörande kraft och självförtroende. Omslag har aldrig varit Magnells styrka, inte heller denna gång. Tror recensenten korrumperas en aning av sjukdom och ålder och lång tystnad, kan det vara så? En solklar trea, enligt min enkla mening. En liten besvikelse. Men härligt att han är tillbaka.</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Ett efterlängtat album från den självständige grubblarenMagnell. Finns alltid välformulerade, tänkvärda rader och en befriande upprikighet på hans skivor. Några vackra låtar finns det här: Livet är en cykeltur, Aftonpsalm, Innan elden brunnit ut (som känns aningens Winnerbäck-trött men ändå fin) och sköna bagatellen Solveig. Men inte ens de låtarna har spänsten från fornstora dar. Här finns också några tungfotade Tom Waits-pastisher och en produktion som är smakfull men oförlöst, liksom utan avgörande kraft och självförtroende. Omslag har aldrig varit Magnells styrka, inte heller denna gång. Tror recensenten korrumperas en aning av sjukdom och ålder och lång tystnad, kan det vara så? En solklar trea, enligt min enkla mening. En liten besvikelse. Men härligt att han är tillbaka.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>

