Jag älskar den mannens sångröst. När Rufus Wainwright öppnar munnen och sjunger på sitt liksom sammanbitna sätt låter det så underbart vackert att jag vill gråta. Sen må han vara hur pretentiös han vill och göra temaplattor med Judy Garlandlåtar, tonsätta Shakespeare-sonetter och skriva operor på franska. Det är fortfarande en helt fenomenal popsångsskapare vi talar om. Nya skivan är enkel, bara Rufus vid pianot. Han berättar om sitt liv, som i sången till systern Martha, där han tar upp mammans (Kate McGarrigle) dödliga sjukdom och helt enkelt konstaterar att tiden inte är oändlig… kanske inte läge för familjekonflikter längre?

Martha, it’s your brother calling
Time to go up north and see mother
Things are harder for her now
And neither of us is really that much older than each other
Anymore

Martha, it’s your brother calling
Have you had a chance to see father?
Wondering how he’s doing
And there’s not that much time for us to really be that angry at each other
Anymore

Rufus låtar är fortfarande lika delar smuts och glitter, det är skört och det är bombastiskt och jag är ledsen, men jag är bara inte distanserad när det gäller den här artisten. Jag tycker om allt! Snirkliga melodier som växer och övergår i musikalfyrverkeri! Inåtvända och långsamma pianoklanger som i vackra Sonnet 20 likaväl som cabaret-dansande Give me what I want and give it to me now! Poesi som handlar om romantiska stunder och ensamma hjärtan och borttappade drömmar! Och avslutande sången Zebulon, den är så hjärtslitande sorglig men med en strimma av hopp mitt i allt. Vackert, sa jag ju.

Where you been, Zebulon?
What you doin’ in this song?
Skating on the ice of song, about to go under

My mother’s in hospital, my sister’s at the opera
I’m in love, but let’s not talk about it
There’s so much to tell you

I believe in freedom
Freedom’s apparently all I need
But who’s ever been free in this world?
Who has never had to bleed in this world?

All I need are your eyes
Your nose was always too big for your face
Still, it made you look kinda sexy
More like someone who belongs in the human race

Where you been, Zebulon?
Let’s meet up, why not tonight?
In the lane behind the schoolyard
And we’ll have some tea and ice cream

- – - – - -

Se Rufus Wainwright berätta om sin nya skiva All days are nights: Songs for Lulu:

 // Katarina Josephsson