I andra delen av sin New Amerykah-trilogi kan det tyckas som om Erykah Badu tar ett steg tillbaka till sina egna rötter. Där föregångaren Part One var arg och kraftfullt samhällskritisk (och med hiphopbeatsen ständigt på plats) sysslar nya skivan med ”mjukare värden”, det handlar mer om Erykahs inre liv, om känslor och tankar. ”Andra hjärnhalvan”, säger hon själv och beskriver skivan som ”en kram”. Även om videon till förstasingeln Window seat är provokativ och definitivt väckt stark debatt, med en Erykah som klär av sig kläderna under en promenad i city, för att till slut bli nerskjuten (se den nedan).

Musikaliskt är det bara härligt att lyssna på Return of the Ankh tycker jag, skivan känns organisk och levande, med fina samplingar, bra melodier och mjukt sväng. Min favorit är Umm Hmm och även Paul McCartney-samplade Gone baby, don’t be long. Sen är världssamvetet Erykah fortfarande väldigt Di Leva-flummig bitvis och kallar låtar för sånt som Incense (rökelse). Men att hon har något viktigt att säga har jag aldrig tvivlat på, trots några svagare plattor, här har vi en framtidsväg för soulen som jag gillar mycket och här slipper vi alla musikvideos med bikinibrudar som vickar på häcken. Självmedveten, stark, uttrycksfull och svängig – Erykah Badu är bättre än någonsin, och det blir intressant att se hur del tre låter.

 // Katarina Josephsson