Livet som rör sig genom barn som föds och nya rätter som lagas. Sorg och ovisshet som bearbetas, tillsammans, och blandas med: ”Vet du vad vi lagade för mat igår?”

Just så. Livets mening i en päronpaj. Bara det. Att dela stunder och tankar. Smått och stort. Utan garantier och utan färdiga svar.

Mamma berättar om eventuella lymfomceller i ögat och hennes högra sida som försämras. Magnetröntgen. Ryggmärgsprov, igen. Sedan planterar hon blommor och bakar focaccia.

Och jag bara älskar tills hjärtat brister. Drömmer mardrömmar om skadade hundar. Lagar mat och bakar tills alla vänner storknar. För att känna liv. Värme.

Livets mening i en päronpaj.

Just så.

 // Camilla Önell