Drive-By Truckers från Athens, Georgia, är ett amerikanskt sydstatsband som på senare år verkligen klivit fram och nått framfångar hos såväl kritiker som den breda rockpubliken. I och med den ambitiösa dubbel-cd:n Brighter than creation’s dark (2008) fick de också något av ett genombrott i Sverige. Framgångarna har nog delvis berott på de senaste årens altcountry-hype. För visst kan en del av det bandet gjort placeras i det facket, men i grund och botten har de alltid varit ett rock’n’roll-band. Vilket återigen blir tydligt på deras nya studioskiva.

På The big to-do leder Patterson Hood sitt band mot ett mera homogent sound. Det skramlar en hel del av Neil Young-rock med distade gitarrer, något som passar Drive-By Truckers som hand i handsken. Det är storslaget, melodiskt och fullt av självförtroende. Texterna berättar filmiskt sina svarta historier om människor som blir överkörda av livet, som trampas på, som kämpar och som (ibland) hittar överlevnadsstrategier. Musiken understryker dramaturgin i texterna. Som det suggestiva gunget i The wig he made her wear, de arga riffen i This fucking job och det svävande pianot och den trevande banjon i The Flying Wallendas. Nu och då lyser de mer boogieaktiga sydtstatsrötterna (tänk Lynyrd Skynyrd) igenom, som i Get downtown. Men även det levererar de med finess.

Låtmaterialet håller kanske inte riktigt hela vägen, och på den här ruffigt charmiga plattan faller tyvärr de två låtar basisten Shonna Tucker skrivit och sjunger lite för mycket ur ramen, då de rör sig i lite mer … ja, traditionella marker. Andningshål? Nja. Hade denna gång föredragit att enbart Patterson Hood och Mike Cooley fått glänsa.

Bild: Danny Clinch/ATO Records

 // Magnus Sundell