Golven och väggarna berättar för mig om Provence. Doften från köket och menyn. Men jag befinner mig på Österlen. Vid grusvägen och ängarna ligger restaurangen och jag hör två kvinnor berätta vid bordet bredvid. De pratar om arbetskollegan som hela livet drömmer om att måla. Hon trivs halvbra på jobbet, kommer aldrig riktigt till sin rätt. Och hon bestämmer sig för att sluta jobba och börja måla när hon fyller sextio. Förverkliga sin enda dröm. Åren går och dagen före hennes sextioårsdag dör hon i cancer. Och när jag går ut från restaurangen som doftar rosmarin, dragon och timjan har jag andra tankar i huvudet.

 // Emelie Ånskog