Jag har skrivit ett antal påsktexter genom åren, och tänkte jag skulle skriva en ny till den här påsken. Men så dök en av de gamla upp i minnet, och när jag läste den kändes den fortfarande aktuell. Jag putsade lite lätt på den för att göra den uppdaterad. Som du strax kommer att märka så är den skriven som om påsken är över, men det är bara ett stilistiskt grepp för att belysa påskens budskap och hur vi förhåller oss till det. Därför funkar den lika bra att läsa på långfredagen som när helgen är över. Nog sagt. Här är den:

* * *

Nu är påsken över, och äggskalen krasar under våra fötter där vi går. Godispapper täcker golven, de intorkade majonnäsklickarna på duken bildar ett mönster som påminner om … ett krucifix. Eller en Avatar-varelse.

Lättade och utmattade andas vi ut. För nu är julen äntligen förbi. Den jul som varade ända till påska. Men det var inte sant, nej det var inte sant, för däremellan kom ju fastan. Som väl förresten började direkt efter nyår, då vi åt den första semlan …

Och nu har vi ätit oss ända till annandag påsk. Mättnaden samsas med den sköna känslan av utveckling. Att fasta genom att äta känns som ett verkligt framsteg. En askes helt i tiden. Innan vi spricker. Innan vi kräks. Innan vi proppar kylskåpet fullt av light-produkter, och börjar vårbantningen. För årets badmode är slimmat och avslöjande.

Påsken är slut, och fredagen är inte längre lång. Men det har den å andra sidan inte varit på länge. I jämlikhetens namn är numera alla dagar lika långa, alla dagar likadana. Öppet alla dagar, till tjugofyra. Långlördag hela veckan. Långfredagar är bara obehagliga. Vem vill sörja, när konjunkturen stiger och budgeten går ihop.

Ja, nu är påsken över, och kvastarna står åter i garagen. Kycklingarna är på grillen och laxen har simmat uppströms för att möta sin skapare. Smärtornas man? Vi gav honom några intelligenta värktabletter, och bad honom bära sitt kors i tysthet. Som vi alla måste göra. Vem tror han att han är?

Någon uppståndelse märkte vi aldrig av. Allt känns överståndet. Utom påskriset, vars spirande grönska nu drar oss mot sommaren. Vintern rasat ut bland våra fjällar och blåsippan ute i backarna står. Niger och säger att nu är det vår tur att göra det stora klippet. Bli rika till sommaren genom rätt placering. Efter en tung Getsemane-natt, gryr nu morgonen på börsen och en himmelsfärd väntar. Nu är det TV-aktier som gäller. För bostadsbubblan den sprack, men såpbubblan den håller!

Påsken är över och Valborg står på tur. Påskriset samlas på hög och eldas på bål. Vi går man ur huse för att tillsammans frysa in vår längtan. Vi samlas kring eld och vatten. Med eldvatten. Sångerna stiger ur struparna. Sköna maj välkommen, härlig är jorden. Bland fyrverkerier och smällare väntar vi på smällen. The Big Bang. Och om nåt händer går vi till paradis med sång.

Men inget händer. Allt är som vanligt. Julen är slut och påsken är över. Valborg har firat sin namnsdag och demonstranterna har tågat färdigt. Plakaten har ställts in i garderoben. Protesterna har tystnat. För vem vill protestera när konjunkturen stiger och budgeten går ihop. Och nu när vi äntligen lärt oss att tänka lite mer på oss själva.

Nu är påsken över och sommardäcken på. De tyska meteorologerna lovar högtryck och medvind. Och om inte bensinpriset spränger femtonkronors-vallen kan vi hålla full gas ända fram till midsommar. Då väntar ringdans och sill och små grodorna och hysteriskt uppdragna mungipor och hösnuvan är glömd och förlåten. Förlåten som brast i påskas är nu ihopsydd och lagad. Äggkartongerna täcker nu väggen. De dämpar effektivt ljuden från andra sidan. Ljuden som inte får bryta igenom. Orden som ingen vill höra. För de skulle störa vår rytm. Nu när vi äntligen kommit upp i tempo.

Min Gud, min Gud … Schhh! Tyst, tig, påsken är över, långfredagen förbi. Och vem är övergiven? Pensionsförsäkringen är betald och vi har delad vårdnad om fjärrkontrollen. Konjunkturen stiger och budgeten går ihop. Och Nilsson vann tjugofem tusen i månaden i tjugofem år på Triss. Skattefritt. Så visst finns det hopp.

Solen skiner äntligen efter den gråa vintern, så ursäkta oss: Någon urgammal lidandehistoria vill vi inte höra. Vi har fått nog av korsbärare och korsfarare – blod har vi så det räcker, digitalt och via kabel. Och vi har våra egna hjältar och gudasöner. De gjorde det vi inte klarar av egen kraft: Våra älskade elitidrottare och OS-hjältar. De offrade sig för oss. Anja Pärsons sargade kropp för oss utgiven.

* * *

Originalversionen av texten återfinns i boken Livet är enkelt, men inte lätt (Cordia).

 // Magnus Sundell