Det är kul att man fortfarande kan överraskas och golvas av en ny artist. Hoppfullt. Plötsligt damp den här skivan ner och gav mig en ny favorit.

Emit Bloch är nästan lite för bra för att vara sann. Född på en boskapsfarm i Utah, där han lärde sig spela gitarr av en cowboy som spelade Hank Williams-låtar på en veranda i solnedgången … Sedan förflyttades han av föräldrarna till skol- och universitetsstaden Berkeley i Kalifornien, där han bl a hade Joe Satriani som gitarrlärare … Nu bor han i England, närmare bestämt i London, och har skivkontrakt med pigga bolaget One Little Indian. Som gav honom pengar att spela in ett album. Men när det var klart så tyckte han att demoinspelningarna lät bättre en studioversionerna – och skivbolaget gick med på att ge ut dem istället! (Allvarligt: hur ofta händer det?) Och det är inte vilka demos som helst. Inspelade på en sexpunds kassettdiktafon av märket Sony. Extrem lo-fi-inspelning som påminner en hel del om Alan Lomax ljudupptagningar av folkmusik från slutet av 1930-talet.

Och det låter kanon! En extremt rå och naken känsla. Man skulle också kunna säga: en helt okamouflerad begåvning.

Det har sagst förr, men Emit Bloch framstår verkligen här som något av en ny Hank Williams – möjligen med den skillnaden att Blochs texter bitvis är galnare; här finns en stort mått intellektuell absurdism.

Emit Bloch står stadigt i traditionen och skriver märgstarka sånger om omöjlig kärlek och udda existenser. Han har en riktig ”high lonesome moan”-stämma, och kompar sig effektivt på gitarr och munspel.

Emit Blochs countrymusik står ungefär så långt borta från Nashvilles CMA-country man kan komma. Men han står betydligt närmare rötterna – Woody Guthrie, Hank Williams, Jimmie Rodgers, Lefty Frizell, Bill Monroe – än det mesta som kallas country dessa dagar.

Självklart skulle dessa låtar gjort sig bra även i studioversioner med band (vilket kan höras på några singlar och ep:s på Spotify), men valet att ge ut dessa extremt oborstade versioner visar på en uppfriskande punkig attityd att känsla och uttryck är allt. Allt. Den som inbillar sig att countrymusik är smörig borde definitivt höra den här skivan.

När kommer han till Sverige?

Se och hör Emit Bloch framföra sången Rolling home hemma i badkaret.

 // Magnus Sundell