Tobias Fröberg är verkligen i ropet just nu. 
Han är bland annat aktuell som producent bakom Tomas Andersson Wijs och Peter Moréns (från Peter, Bjorn and John) senaste skivor. Men han har också hunnit med att knåpa ihop ett eget album – The Big Up.

Gotlänningen, som varit bosatt i Stockholm sedan många år tillbaka, har fått ihop tio ganska sorgsna popsånger om kärlek. Det vilar något bitterljuvt över både text och musik och det hela känns väldigt skandinaviskt. Men precis som Jennie Abrahamson har Fröberg en förmåga att kunna lyfta in mer moderna element i sina låtar för att hitta fram till en särprägel på den redan väldigt upptrampade singer/songwriter-stigen, utan att för den sakens skull göra avkall på det avskalade och bärigheten i det akustiska. Ett tydligt exempel på detta är låten I hope that I die before you som har en skön rytmisk ryggrad och där Fröberg lånar friskt från melodin i Streets of London.

Jag gillar även den Weeping Willows-blåa I wanna hurt like that och den smärtsamt vackra Sandra, som för tankarna till Jon Foremans låtar från EP-serien med årstiderna även att jag är ganska säker på att Foreman inte är med i Fröbergs referensbibliotek. 
Trots några starka och intressant låtar blir delar av det övriga låtmaterialet lite intetsägande, men jag hoppas att Tobias Fröberg byter ut dessa mot äldre örhängen som God’s highway och Just behind a brickwall från tidigare plattor när han spelar live i vår.

 // Wilhelm Blixt