Det här är trevligt. På sina håll riktigt trevligt. Skönsjungande Taylor Swifts bidrag på Half of my heart är till och med fantastiskt.

Men sedan är det också slut. Det går nämligen inte komma ifrån att Battle studies är musikalisk färdigmat. Artificiell och fylld till bredden med mer eller mindre melodiska E-ämnen. Komplett med ovan nämnda skvallerkittlande duett – de är ”bara vänner”, för den som undrar – som fullgott konserveringsmedel.

Utifrån sett är det bara sorgligt. John Mayer har på ett par–tre år gått från slagfärdig och bildskön gitarrvirtuos – till slagfärdig och bildskön tabloidprosa. Jag vet inte vems fel det är, men hans offentliga persona har blivit ett klibbigt kändisskap; en populärkulturell trafikolycka som vi inte kan låta bli att vältra oss i.

Och med Battle studies tycks musiken i allmänhet och låttexterna i synnerhet vara på väg åt samma håll. Det här är polerat, habilt och, när allt kommer omkring, rätt ointressant.

Lyssna på Continuum från 2006 istället. John Mayer anno 2010 lämnar alldeles för många oberörda.

 // Simon Bynert