Ibrahim Ahmed Daoud är nog ett okänt namn för de flesta. Även för mig, tills nu. På eget förlag ger Uddevallabon nu ut en samling viktiga berättelser.

I Du ser ut som Jesus möts läsaren av två längre och fyra kortare noveller i en lika varmt oförställd som fasansfull skildring av en exil undan Irak-Iran-kriget i ett frostigt Uddevalla. Novellernas miljöer byggs upp av en yttre och en inre värld, där livet i Sverige, de gula postlådorna och de torra samhällsinstitutionerna står i motsats till det krigsdrabbade, men också grönskande landskapen i Irak och Iran. Här fungerar det seende och det bländade ögat som markör för rörelsen genom minnenas djupskikt. Blicken är i sig är också ett ledmotiv genom hela samlingen. Den får gjuta medmänsklighet och mod, men också fruktan och tvivel över den djupt svåra och uppslitande flykten undan krigets granatsplitter.

Den första novellen, som givit samlingen dess titel, sticker ut miljömässigt och berättartekniskt, men är samtidigt en tematisk genomskärning av de övriga novellerna. Under ett nattligt krogbesök i Budapest möter diktjaget en änglalik prostituerad kvinna med förföriskt kolsvart hår. Hon kan uppfattas som en symbol för ett ambivalent förhållande till hemlandet, eller till minnet av detsamma. Det hemland som i novellen Ett mycket speciellt fall blir ett introspektivt minneslandskap av trädgårdarna där hemma, badande i apelsindoft, medan det i novellerna Brevet och Paketet som kom med posten växer till ett avlägset hot som trots distansen, utan nåd, når fram genom brevinkastet. Exillivets alltjämt öppna sår.

Detta kontrasternas balanserande är både novellernas styrka och svaghet. Det ömsom smyckade, ömsom lakoniska språket hade ibland kunnat skärpas om de väl exploaterade greppen koncentrerats ytterligare, vilket främst gäller de två längre novellerna. Om detta delvis beror på de tre översättarnas – Tetz Rooke, Ingvar Rydberg och Marina Stagh – i övrigt sobert säkra prosa, är naturligtvis svårt att säga.

Berättandet är flerstämmigt och perspektiven skiftar. Den mörka erfarenheten är alltför komplex för att formuleras av ensam stämma, lidandet alltför stort för att inte berättas i kör. Den kritiska punkten – uppbrottet – har svärtat blicken och brutit horisonten. Nu finns bara en strid ström av personliga vittnesbörd och dessa binder Daoud samman. Till och med den en gång torterade desertören, den i exilen missbrukande mannen, som ligger död bland reklamen innanför sin dörr, får återuppstå och komma till tals.

Sammantaget är det en mycket läsvärd och framförallt rörande samling noveller, som säger lika mycket om det svenska samhället som om kärlekens hand och hatets knutna näve, stinkande död och doftande liv.

Den förföriska kvinnan med det kolsvarta håret glider så diktjaget ur händerna, ledd in i krogens bakre rum, där hon misshandlas av en brutal man.

 // Emanuel Holm