Someone to love is bigger than your pride’s worth
It’s bigger than the pain you got, for all it hurts
It outruns all of the sadness
It’s terrifying light to the darkness.
And I’d do it all again…

(I’d do it all again)

Engelska Corinne Bailey Rae slog igenom stort med debuten Corinne Bailey Rae 2006, med glada soulpopdängan Put your records on. Jag gillade den skivan mycket. När hon nu släpper sin andra skiva har det hänt en del tragiskt i hennes liv – hennes man Jason Rae dog i en överdos 2008. Naturligt nog blir The sea en svartare skiva, med texter som vidrör vad hon har genomlevt. Ändå upplever jag den som starkare och mer energisk än debuten. Hon har samma producenter som på första skivan (Steve Brown och Steve Chrisanthou), men musikaliskt tycker jag att det har hänt grejer.

Det låter fortfarande soft, men Bailey Rae sjunger med en starkare, mer kraftfull röst, hon använder hela sitt register och testar gränserna. Hennes karriär började en gång i indie-rocksvängen och vissa låtar här drar mer åt ett rockigare håll, som The blackest lily. Jag skulle inte kalla hennes musik soul längre. Hon kvalar fortfarande in i samma liga som Norah Jones, sådan musik som gör sig fint på Starbucks spellistor (så har också vemodsvackra sången I would like to call it beauty valts till Starbucks iTunes ”Pick of the week ”för någon vecka sedan). Men det låter allt annat än mesigt om Corinne Bailey Rae och hennes texter är rakknivsvassa, vare sig de lindas in i mjuka harmonier eller taggiga gitarrer.

 // Katarina Josephsson