Baltimore-duon Alex Scally och Victoria Legrand gör atmosfärisk folkpop som är svår att kategorisera – den påminner hela tiden om något jag tycker mig känna igen, men är inte särskilt lättfångad när jag försöker komma på vad.

Jo, förresten, om någon minns Mazzy Star – där någonstans hittar jag till slut en referenspunkt. Men ändå är det här alldeles eget och personligt.

På detta tredje album med Beach House dominerar det nedtonade, det är vemodigt vackert och skulle till och med nästan kunna kantra över åt det översötade på sina ställen, om det inte vore för Victoria Legrands allt annat än söta sång. Alltså, hon sjunger definitivt inte rått heller, bara så sällsamt bra och levande att allt eventuellt motstånd ter sig förgäves.

Mot sången kontrasteras Alex Scallys aviga gitarrspel, och helheten ter sig om inte fullständigt glimrande så i alla fall bra nära.

För övrigt kan jag, efter att ha sett Petter Northug hasa runt som en nybörjare i 15-kilometersloppet i OS, inte låta bli att fnissa när jag hör den mycket svajiga Norway på Teen dream – Northug såg ut precis som Norway låter.

Men det är en annan sak. Det här är en finfin skiva, alldeles i sin egen rätt.

 // Rikard Flyckt