Coverplattor är ett känsligt ämne. När det gäller rockmusik vill säga. Inom jazz och country, och varför inte dansbandsmusiken, har man ett helt annat förhållande till den gemensamma låtskatten. Det är ingen som höjer på ögonen inför ytterligare en version av Take the A-train, Gentle on my mind eller…låt säga Leende guldbruna ögon.

David Bowie gjorde en både älskad och bespottad coverplatta i Pin-Ups 1973. Själv gillar jag plattan. Styrkan med den är att han valde sina egna favoriter bland både kända och mer obskyra artister. Inte de mest ”självklara” låtarna.

The Hot Rats består av två delar Supergrass (Gaz Coombes och Danny Goffey) och har här gjort detsamma. Ingen högoddsare att de gjort det med just Pin-Ups som förebild. Där många coverplattor förfelas i att vara allt för förutsägbara så lyckas The Hot Rats riktigt bra. Bland annat gör man Crystal ship (The Doors), Big sky (The Kinks), Bike (Pink Floyd), E.M.I. (Sex Pistols), Queen bitch (David Bowie) och Love is the drug (Roxy Music). Inte de mest självklara valen av covers från något av banden. Det enda undantaget måste vara Beastie Boys Fight for your right, som de dessutom verkligen lyckas göra till något eget.

Coverplatta? Javisst! Men det här förtjänar att ses som något som kan stå på egna ben. Riktigt kul och bra!

 // Anders Carling