Amerikan från Lafayette, Lousiana, med 17 album bakom sig sedan  1972. Zachary är alltså en herre med drösvis av rutin. Det hörs. Proffsigt. Och låtsnickeriet går inte heller att klaga på. Överhuvudtaget finns här inte mycket att klaga på. Min dom blir kanske därför väl hård. Det är ju bra, men lite… ja, ospännande. Precis som att svaret ”Vi kan väl vara vänner” i de tidiga tonårens chansfrågande kan kännas mer som en råsop i magen än en riktig råsop i magen faktiskt gör.

Men vänskap behöver inte vara det värsta. Här finns några stunder som verkligen lyfter. Finfina gospelinfluerade The levee broke och bluesiga Some day är bra exempel på detta, som tillsammans med Céline Dion (!?!)-duetten, och The Band-covern, Acadian driftwood lyfter betyget på plattan till över genomsnittet.

 // Anders Carling