En rad mer eller mindre kända artister samlade för att sjunga lovsånger i countryton inför publik. Idén känns kongenial. Inom countrymusiken finns en lång tradition av psalmer, hymner och gospels, ja, de är inbyggda i countryns rötter, vilket gör att här finns en skatt att gräva ur och ta tillvara på.

Därför blir det lite fattigt, när de flesta artister här framför låtar som hör hemma inom den numera trist strömlinjeformade ”moderna” lovsångsgenren. (Som verkligen har blivit en egen, lätt identifierad genre. I och för sig inte helt olik den genomkommersialiserade CMA-countryn.) Det blir helt enkelt inte mycket country av det hela, det räcker inte att ha steelguitar och fiol i bandet.

Det gäller här även en etablerad countryartist som Ricky Skaggs och den annars så personliga singer-songwritern Susan Ashton. Som båda verkligen skulle kunna bidra med något lite mera personligt. Min favorit på denna konsert blir Collin Raye, som i sitt första bidrag Get up in Jesus’ name sjunger som en ung Don Henley och får till ett bra countrysväng.

De fyra sista låtarna (av skivans femton) är märkligt nog inte inspelade vid samma tillfälle. Bara två av dessa är dessutom live. (Få se nu, vad var det skivan hette nu igen?) Men här hittar jag det klart bästa på hela skivan. Då Alison Krauss och Union Station med sin integritet, musikalitet och nyansrikedom framför låten There is a reason inför en entusiastisk publik höjs alla nivåer till toppklass. Inte minst finns här en innerlighet som inte alls känns tillgjord. Krauss och hennes newgrassband får samtidigt det mesta av det andra på skivan att blekna än mer.

 // Magnus Sundell