Det råder väl ingen tvekan om att det håller på att bli inflation i folkinspirerade grupper med skäggiga och/eller koftbärande bandmedlemmar. Det blir i alla fall allt trängre och svårare att komma med något nytt i genren. Midlake är dock ett av de band som funnits med längst i den nya vågen av folkindie och har dessutom en mer psykedelisk twist än de andra vilket ger dem en särprägel.

På The courage of others är de mer långsamma och vemodiga än någonsin, även om de aldrig varit några direkta muntergökar.

De är duktiga på att bygga upp en melankolisk och meditativ stämning, utan att på något sätt utestänga ett slags tröstande ljus.

Låtarna är som flackande och batterisinande ficklampeljus i snåriga och mossiga, nästintill mytiska, skogar. Både text- och musikmässigt är det bokstavligt naturnära och det känns som att devisen har varit ”långsamhetens lov” och tidlöshet. Det mytiska skimret kommer mycket från instrumenteringen med tvärflöjt och mellotron, som gör att stommen med den mer traditionella folksättningen utsmyckas på ett behagligt vis. Acts of Man och Bring down är albumets två bästa spår

 // Wilhelm Blixt