Igår var jag på ett frukostseminarium hos Edenvik om 2010 års trender med supertrevliga, engagerade och duktiga föreläsaren Stefan Nilsson från Trendgruppen. Han presenterade en kavalkad av färg, form och design. Tydligen är det någon som har bestämt hur vi ska leva och vad vi ska tycka 2010. Skönt, va? Gör er inga bekymmer etc.

Trenderna äro följande:

Bondevågen – där ligger jag redan helt rätt. Jag älskar grönsaker, är innehavare av röd liten stuga på landet och vill helst gå omkring i gummistövlar och rufsig fläta jämt. Nu gäller det bara att hitta en bonde i närheten som jag kan åka och hämta mina grönsaker hos också (och kanske odla några själv – det vill jag!) så är saken biff. Sedan kan jag bjuda in grannarna på lite spetskål och bravera.

50-talsfuturismen – Idealfamiljen, det vita heterosexuella paret. Hemmafrun. Just nu uppfyller jag det mesta, förutom att jag inte röker och inte tänker börja göra det heller. Barnen är välartade, maken framgångsrik och jag håller i hemmet med järnhand. Perfekt yta. (Fast det här känns obehagligt, det måste jag tillstå. Men jag råkar leva i den här trendens öga. Sorry.)

Till 50-talsfuturismen hör teknikoptimismen. Den har jag väl inte delat – men så igår lanserade Apple sin I-pad och tjong! så kom habegäret sättande. Nu vill jag genast läsa elektroniskt. Allting.

Urban velvet – Nä, den här trenden hoppar jag över. Den handlar om någon slags värnad manlighet, sammet möter betong, gråa ytor och whisky. Nej tack.

Turkos – detta är årets färg. Det blir poolparty och Wham-disco. Diggi-loo diggi-ley. Uppgraderat åttiotal. Flams och skratt. Därmed är inriktningen på mitt kommande 40-årskalas satt. Fast vi har ingen pool, så jag får väl ställa fram min treårings plaskdamm. Den fungerar nämligen väldigt bra med den sista trenden:

Naivitet/Ironi – det blir seriefigurer överallt. Barnsligt, tryggt, gulligt. Nu gillar ju jag inte serier överhuvudtaget men min designmedvetna lillasyster tycker att min smak tangerar det puttinuttiga – kanske kan det få blomma ut i år. Och jag förstår att vi behöver vila i trygghet efter alla kriser de senaste åren. Att världen faktiskt inte är särskilt gullig eller trygg utan att vi måste hitta vår inre trygghet oavsett en stormig omgivning – det är nog för komplicerat i masskommunikationssammanhang. Så låt oss gulla!

Den sammanfattande trenden är optimism. Och optimism känner jag! Våren väntar!

Så hej 2010! Kom an bara! Jag är redo!

 // Henrika Thomasson