Singer/songwritern Vic Chesnutt avled på juldagen 2009 sedan han legat i koma några dagar efter en överdos av muskelavslappnande medel. Det är oklart om han tog sitt liv med avsikt eller inte, men han har tidigare berättat om flera självmordsförsök.

Chesnutts musik här är mycket avskalad. Ofta är det bara röst och gitarr, ibland förstärker Jonathan Richman på gitarr och Tommy Larkins på trummor, men de är ofta så försiktiga att de knappt hörs.

Sången kommer så nära att man nästan blir generad, texterna är till delar tämligen svartsynta, känslorna vibrerar på ytan. I all sin avskalade enkelhet är det här ett riktigt starkt album.

Kanske färgas jag lite av vetskapen om Vic Chesnutts öde, jag vet inte, men helheten är gripande. Gripande, och märkvärdigt vacker.

 // Rikard Flyckt