1992 kom Harvest moon, Neil Youngs senaste och kanske sista mer eller mindre helgjutna studioalbum. Skivan var en uppföljare, eller kanske snarare syster, till den klassiska Harvest som kom 20 år tidigare och en stilfull uppvisning i Youngs version av country- och folkmusik.

Dreamin’ man live ’92 släpps i Neil Youngs till synes ändlösa arkivserie och består av liveinspelade versioner av Harvest moon-låtarna. Kopplingen är en annan, det är bara Young själv och hans gitarr (plus piano respektive banjo på varsin låt) och en publik som hörs lite då och då.

Nödvändigheten av albumet går att diskutera; samtidigt är det genomgående innerliga och fina versioner av låtarna som bjuds.

Känslan är ganska lik den på det mer orkestrerade studioalbumet, men jag kan inte låta bli att sitta och fylla i originalversionernas körer i tanken. Bra, men inte på något sätt omistligt är det här.

 // Rikard Flyckt