Du har kommit till busstationen med din bekymmersrynka och du väntar på bussen som ska ta dig åt samma håll som din blick. Du letar efter bussen och man kan tro att den kommer snabbare till hållplatsen om alla söker på vägen med sina ögon åt samma håll. Men det verkar inte så och fast du är så ung har du ditt streck mellan ögonen, har du kommit hit med dina bekymmer till denna enkla plats. Tysta plats. Ingen pratar med någon, alla väntar, räknar minuter och jag vill gå fram till dig. Med mina fingrar ta bort din bekymmersrynka fast du är så ung eller kanske just därför. Säga till dig att det ordnar sig, säga att du inte behöver oroa dig. Du gjorde ditt bästa.

 // Emelie Ånskog