Det är ingen dålig debut han står för Ninos Dankha, som han egentligen heter. Född i Bagdad, men flyttade med familjen till Sverige som ettåring. Den akustiska gitarren och hans distinkta röst är i fokus. Men det smyger sig in vackra stråkar, exotiska rytmer och flöjtar. Både musikaliskt och textmässigt är det ganska dramatiskt, kanske inte så konstigt med tanke på Dankhas bakgrund och de händelser som präglat honom från sin familjs hemtrakt. 
Det är ett väldigt bra producerat album och lyckat med den orientaliska och skandinaviska krocken. Hoppas få se Prince of Assyria på någon av festivalerna i sommar för att se om det är lika kvalitativt och drabbande live.

 // Wilhelm Blixt