Marys nionde skiva är också första på eget bolag, Matriarch Records. Hon har verkligen hållit en jämn och stark nivå genom hela långa karriären och nya skivan är också jämn, om än inte i klass med mästerverk som No more drama eller My life.

Hon fortsätter att sjunga texter som närmast liknar självhjälpsböcker, men det är välgörande tycker jag. Sårbarhet och kaxighet har ju alltid gått hand i hand i hennes värld. Här är låtarna producerade av Darkchild, norska Stargate, Tricky Stewart och Raphael Saadiq. Mycket uptempolåtar, det är inget balladalbum direkt. Förutom avslutande låten I can see in color, som är en vacker retro-ballad (från filmen Precious), producerad av Saadiq och närmast ett mästerverk. Samma ackordvända går runt runt och Mary sjunger om att vara lycklig igen. Hon sjunger mer än fantastiskt på den låten! I övrigt, en jämn skiva.

 // Katarina Josephsson