Gästkrönika – Ulf Boström.

Sedan vi i vårt land av många tänkbara skäl frivilligt avhändat oss den religion som blivit oss given av fäderna och traditionen, saknar vi numera gemensamma verktyg att närma oss den andra verkligheten. Vi behöver en ny verktygslåda, en ny religion som kan samla folket igen och ge oss en mening med livet. Detta är ingen lätt uppgift, snarare det svåraste man kan ge sig på. Religionen är kanske det vackraste och mest högstående språk som mänskligheten någonsin skapat. Men, högmod går före fall som man sa i den gamla religionen, så det är väl bara att kasta sig ut i djupa, okända vatten och börja, för ett folk utan religion är som en bok utan ord, en tavla utan färg, som ett kåseri utan en liknelse för mycket.

Det vore övermaga att tro att vi under en generation skulle vara helt befriade från kristendomens tusenåriga påverkan. Religionens konsekvenser, etiska värderingar som att alla människor är lika mycket värda, man ska älska varandra, inte mörda, stjäla, ljuga och vara avundsjuka på varandra, ligger fortfarande och skvalpar någonstans djupt inom oss, trots allt som marknaden försökt lära oss om att man ska behålla sin Magnum för sig själv. Låt oss därför inte bara ta Mats ur skolan utan också tjuren vid hornen och mota Olle i grind. Vi lägger helt enkelt bitar av kristendomen som ett osynligt raster under vår nya religion så att alla som inom sig bär på barlast från den gamla religionen kommer att känna sig hemma.

1. Vi skaffar oss en GUD.

Det första vi måste göra är att skaffa oss en gud. Vem ska vi ha. Jultomten? Nja, ingen tror ju på tomten nuförtiden. Nog är han snäll och så men det måste mer till och dessutom är han ju rätt endiminsionell och dessutom man och det vore ju skönt och inte mer än rätt med ett gudomligt könsbyte. Få se nu, Gud i vår förra religion skapade världen. Vem skapar världar nuförtiden? Jo, författare. De skapar egna världar och styr och ställer som Gudar i sina privata universum.

Nu blir det plötsligt lätt. Vem är vår mest älskade författare och dessutom kvinna och vars verk är spridda över världen? Yess, naturligtvis. Astrid Lindgren. Hon ska vi ha. Alla vet ju att det är hon som just tagit bort snön.

2. Skapelse.

Astrid har skapat alla världar, även vår.

3. Heliga skrifter.

Astrids alla verk samlas i en enda tjock bok och tolkas mytologiskt för att vi ska förstå mer av vår verklighet. Här intar boken om Bröderna Lejonhjärta en centralposition. Men även böckerna om Pippi och Emil blir viktiga verktyg för att tolka vår värld.

4. Sångskatt.

Den mest älskade av alla sånger i den nya religionen blir utan tvekan Du ska inte tro det blir sommar (eller Idas sommarvisa som den egentligen heter) som naturligtvis handlar om att det är Astrid på sin tron i Körbärsdalen som ser till att blommorna blommar varje år även i vår värld.

5. Värme, vila, vänlighet.

Den gamla religionens slagord som ”tro, hopp och kärlek” och ”vägen, sanningen och livet” ersätts av det lite mindre högtravande ”värme, vila, vänlighet”.

6. Heliga platser.

Varje människa som ansluter sig till Astridologin färdas gärna minst en gång i sitt liv till Junibacken i Stockholm, Pippiland på Gotland, Astrid Lindgrenland i Småland (praktiskt, det gör ju de flesta redan idag). De riktigt hängivna besöker Astrids födelseby och filminspelningsplatserna för Ronja Röverdotter, Astrid Lindgrens barnsjukhus och till och med Inger Nilssons gamla dagis …

7. Livet efter detta.

När vi dör lever vi alla vidare i Nangijala (eller möjligen Nangilima) för evigt tror de flesta, några hävdar att vi alla hamnar på Kurrikurriöarna. Det finns också en liten del som tror att några som inte visat värme vila vänlighet under jordelivet hamnar i Helvetesgapet.

8. Symbol.

En uppsjö av symboler florerar inom Den nya religionen: Byssan, den prickiga hästen, det rödfärgade håret. Populärast av alla nya symboler blir utan tvekan: Körsbärsblomman.

Se där ett skelett till en ny, fräsch, feministisk och barnvänlig religion. Glad och lättsam samtidigt som där finns ett djup. En av de viktigaste levnadsreglerna inom Den nya religionen blir Skorpans klassiska ord: ”Ibland måste man göra sådant som man inte vågar, annars är man inte människa utan bara en liten lort”. Och en hängiven Astridtroende ställer alltid centrala frågor om livet, varje morgon börjar med det djupt existensiella utropet: ”Voffödådå?”

Ulf Boström

 // Indrag