Christopher Sander har skrivit poplåtar med så mycket bibliska referenser att han utpekats som pingstvän. Trots att det inte är sant, har han och hans band [ingenting] under året varit med och lyft in de existentiella frågorna i den svenska indiepopmusiken.

Våren 2009 myntades en helt ny kategori av låtar – poppsalmer – där Jonathan Johansson, David Åhlén och Christopher Sander var några av upphovsmännen till det nya begreppet. Genomslaget var så kraftigt att trendkänsliga kulturinstitutioner som SR P3 och DN Kultur hävdade att andligheten nu hade klivit in i den svenska indiepopens finrum.

Den sistnämnda av de tre herrarna släppte tillsammans med sitt band [ingenting] för en tid sedan plattan Tomhet, idel tomhet. Känns titeln igen? Den är tagen rakt av från Predikaren i Gamla Testamentet. Och sådär fortsätter det. Det är idel bibliska referenser och ett språkbruk som snarare för tankarna till Lina Sandell, än svenska rocklyriker som Ulf Lundell och Jocke Berg i Kent.

– Det är i allra högsta grad en existentiell platta, men jag skulle inte kalla den kristen. Däremot är det ofrånkomligt att vi har ett kristet arv i Sverige, där mycket av våra värderingar har formats. För mig är det lika självklart som att köa på ICA, säger Christopher Sander.

Bild: Henrik Mårtensson / Labrador

Tomhet, idel tomhet innehåller låtar med titlar som Halleluja!, Satans högra hand och Låt floden komma, inramat av både rakare och mer episka poparrangemang. Flera av låtarna är som ett rop mot ett högre väsen, en bön om räddning från förgängelse, lättja och vilsenhet i vårt moderna levande. Men albumet innehåller också texter om komplexiteten som uppstår när det andliga krockar med det världsliga och bristen av nära gemenskaper, med utgångspunkt från Stockholm där bandet kommer ifrån.

Men samtidigt som låtarna innehåller en gnagande existentiell ångest, märker man också av den försonande och tröstande kraften i att göra så gott man kan. Och något som känns signifikativt för Christopher Sander är att han struntar i förskönande omskrivningar, han jobbar inte så, utan går mer rakt på sak. Eller vad sägs om raderna i inledande Halleluja!:

”När jag slutar tänka börjar jag förstå,
Att Gud inte bryr sig om hur rakt jag kan gå
Så länge jag går, går jag i änglarnas spår
Så länge jag lever, dricker jag ur djävulens skål
Så länge mitt hjärta slår, ser himlen bara på”

– Både popmusiken och religionerna använder de stora begreppen. Och kombinationen blir kanske ännu starkare. Det jag vill göra är att avdramatisera de där stora orden. Vad finns kvar i ord som ”halleluja” och ”amen” efter tusentals år av förvanskning – och hur förhåller vi oss till dem idag, frågar sig Christopher Sander.

Bandet själva har tidigare beskrivit de tio popsångerna på Tomhet, idel tomhet som ett gäng samlade tankar kring livets vara, eller icke vara, i relation till ett religiöst arv och summerat det som ”en afton på slottet med Gud och Döden som bordssällskap”. Det är egentligen inte så konstigt att det från vissa håll ryktats om att Christopher Sander har en bakgrund i pingströrelsen.

– Men det är något som jag måste dementera. Det är helt enkelt inte sant, säger han.

Däremot gillar han att vara i kyrkor.

– I en tid där nästan allting har kommersialiserats är det skönt att komma till ett rum som inte känns som McDonald’s. Men det är väl en tidsfråga innan det händer samma sak med kyrkan, så det är bäst att passa på, säger han.

Bild från skivomlaget.

Christopher Sander har inga problem att kalla sig andlig, men han tror inte på institutionell religion, sprungen ur en viss bok eller samlingsplats.

– Jag tror på någonting mer individuellt, vardagligt, förenande och förstående, säger han.

Nu när kanske ett av årets mest hajpade popalbum nått butikerna och gjorts tillgängliga på lagliga nedladdningssajter ger sig [ingenting] tillsammans med Gud och Döden ut på turné. Studenthak, anrika rockklubbar och självaste Dramaten kommer under hösten och vintern få besök av sällskapet.

Christopher Sander tycker att det känns som att bandet befinner sig i lugnet i orkanens mitt.

– Vi har gjort ett ärligt och fint popalbum som vi är otroligt stolta över. Skivan har varit klar ett tag, men det ska nu bli spännande att lämna över den till lyssnarna, säger han.

Fakta:
[ingenting] består av Christopher Sander, Niklas Lundell, Mattias Bergqvist, Andreas Jeppsson, Tobias Måård och Sebastian Ross. Bandet bildades 2003 i Stockholm.
Album: Ingenting duger (2004), Mycket väsen för ingenting (2006), Tomhet, idel tomhet (2009)

Intervjun har tidigare publicerats i tidningen Dagen.

Kolla in [ingenting]:s nya video till Dina händer är fulla av blommor här:

 // Wilhelm Blixt