”För 25 år sedan skulle jag ha sagt att utbrotten av inspiration, och den känsla av transcendens som följer med dem, är en känslomässigt överlägsen upplevelse och något att föredra framför den urmakaraktiga koncentration som krävs för arbetet med förfining, redigering och putsning. Men nu har det omvända visat sig vara sant. Som med så mycket annat, givet tillräckligt med tid och det långa perspektivet, så visar sig motsatsen till det vi tror definierar oss vara lika relevant – och ibland faktiskt viktigare.”

ROSANNE CASH OM LÅTSKRIVANDE I NEW YORK TIMES